Foliehattarna trillar av i Kent Wernes nya bok

Men kanske är det de ”mjuka” teorierna som är farligast

Publicerad 2021-08-23

Kente Werne har följt upp sin ”Allt är en konspiration” från 2018, med den aktuella ”Konspirationsfeber”.

Det var tur att han drog in rymdödlorna och den kosmiska strålningen, annars hade ju folk kunnat tro på det här. Det var min slutsats när jag på 90-talet läste den brittiske konspirationsteoretikern David Icke.

Sida upp och sida ner med kritik av finanskapitalismen, inte helt olik den vänstern åt till frukost på den tiden. Men bakom allt: hemliga sällskap av illuminater och utomjordiska ödlor.

Det var så tossigt att det blev harmlöst.


Hade jag varit mer konspiratoriskt lagd hade jag spekulerat i om Icke var en false flag-agent för finanskapitalisterna, utsänd att dra löje över kritiken.

Det är ju så lätt att håna dessa så kallade foliehattar, men skrattet fastnar i halsen när man anat deras oroliga själar.

Därför är det befriande att läsa journalisten Kent Wernes nya bok Konspirationsfeber, en pendang till succén Allt är en konspiration (2018). Werne beskriver här utan sarkasmer eller löje hur konspirationsidéer kring coronapandemin formligen exploderat över världen, eller nåja mest USA.

Han pekar på hur ett utrymme skapades genom kombinationen av bristande kunskap och ett överflöd av information. Minsta studie, även ogranskade, kunde hamna på tidningarnas förstasidor och många följde inte bara myndigheternas presskonferenser utan också vad som rapporterades från utlandet.


Till det vill jag själv lägga att experterna var så oense. Olika länders myndigheter gav ju olika bud, och för första gången i den här typen av situation var vi nu så uppkopplade att vi kunde jämföra.

Det var en nyttig läxa för dem som på ett alltför enkelt sätt vill ställa ”vetenskap” och ”fakta” mot ”falska nyheter” och ”konspirationstänkande”. Om något, så påmindes vi om att fakta och vetenskap aldrig är hugget i sten, att all kunskap är preliminär och tolkningsbar. Vetenskapen har ju onekligen haft groteskt fel förut och inte sällan på ett sätt som samspelat med rådande samhällsideologi.

Han skriver dessutom avundsvärt bra, en saklig men medryckande prosa, med sinne för personer och detaljer att hänga upp berättelserna på

Werne skriver med stor medvetenhet om detta. Verkliga konspirationer existerar, har existerat och kommer att skapas i framtiden. Kritiskt tänkande kan inte alltid enkelt skiljas från intellektuell haverism. Vem hade trott på NSA:s övervakning av Angela Merkel och andra världsledare innan det fanns bevis?


Men i denna brist på konsensus och i denna tid av rädsla kunde även mindre vederhäftiga idéer få fotfäste:

Covid-19 var ett rent påhitt från giriga läkemedelsbolag. Det var en förevändning för att införa diktatur eller minska överbefolkningen. Det spreds avsiktligt av Kina eller möjligen USA. Det var en avledande manöver för att dölja att det egentligen var 5G-masterna som gjorde folk sjuka. Och så vidare.


För den som missat de diskussionerna, som ju främst pågått på internet, är Wernes bok en utmärkt introduktion. Pedagogiskt går han igenom teoriernas beståndsdelar, hur de spridits och flutit samman och hur de ibland hänger ihop med redan upparbetade tankemönster. 

Han skriver dessutom avundsvärt bra, en saklig men medryckande prosa, med sinne för personer och detaljer att hänga upp berättelserna på, även om han också, klumpigt, använder ordet ”kaninhål” en miljon gånger.

Det mesta av det han berättar faller in i David Icke-fällan: det är så sanslöst att det måste vara osant.


Men det slår mig att det kanske inte är de ”hårda” avancerade myterna som är ett samhällsproblem?

En långtgående eurabiateori, till exempel, om ett hemligt handslag mellan europeiska och arabiska politiker om att tillåta en invasion av muslimer i utbyte mot olja, kan föda en Breivik. Qanonidén om en ärorik kamp mot ”den djupa staten” kan dra folk till stormningen av Kapitolium.

Men de urvattnade ”mjuka” versionerna kan gripa långt fler och göras till mittfårepolitik som omformar våra samhällen.

Föreställningen om att det skulle pågå en destruktiv massinvandring som ett naivt vänsterliberalt etablissemang skönmålar. Idén om att Donald Trumps valseger på något vis fuskades bort. Eller för all del vaksamheten inför snabbproducerade vacciner. Överallt denna misstro.

Mina invändningar mot boken är få och små.

Werne har undvikit att överlasta sin framställning med referenser och i stället samlat källorna i slutet. Det skapar flyt i texten och i de allra flesta fall är metoden av godo, trots att det innebär att man som läsare har svårare att kontrollera påståenden. Men med tanke på att boken rör just källkritik borde den ha redigerats så transparent det bara är möjligt.


I sin iver att gripa sig an inte bara de rena coronateorierna, utan också andra idéer som fått luft under vingarna detta pestens år, ägnar Werne också en del möda åt de högerradikala och högerextrema mytbildningar som frodats kring kulten av Donald Trump

Jag är övertygad om att det inte är avsikten, men här associeras ett samband fram mellan oroliga svenska vaccinskeptiker och stormningen av Kapitolium, bara genom att de placeras inom samma pärmar. 

Visst, det går att hitta kopplingar i sajter och personer. Ändå känns sammanfösningen av satanistiska barnamord med kolloidalt silver, 5G-master och vaccinchips under samma etikett nästan lite … konspiratorisk.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.