Det var för sånt här vi uppfann skrivkonsten
I ”Den mörka skogen” visar Liu Cixin prov på ofattbar fantasirikedom
Publicerad 2025-11-23
”Den mörka skogen” av Liu Cixin
Bara i vår galax Vintergatan lär det finnas omkring 200 miljarder stjärnor och kring dessa snurrar förmodligen minst lika många planeter. Förutsättningarna verkar alltså goda för att det ska finnas intelligent liv på fler än en enda planet – men ändå har vi inte upptäckt någon därute som vill kommunicera med oss. Det här brukar kallas Fermis paradox, efter fysikern och Nobelpristagaren Enrico Fermi.
En av de mest pessimistiska lösningarna på paradoxen – förutom att vi kanske är helt ensamma i universum – går ut på att alla civilisationer som vill överleva måste huka och smyga i mörkret, och vid minsta tecken på andra civilisationer gå till anfall. Denna lösning kallas ibland för ”den mörka skogen”, efter den kinesiske science fiction-författaren Liu Cixins roman med samma namn.
”Den mörka skogen” utkom i Kina redan 2008, på engelska 2015 och finns nu äntligen också på svenska, i elegant och mjukt flytande översättning av Anna Gustafsson Chen. Romanen är den andra delen i den trilogi som inleddes med den Hugobelönade ”Trekropparsproblemet” och som utgör grunden för Netflixserien ”3 Body Problem”.
I ”Trekropparsproblemet” skildrades hur mänskligheten på grund av vissa händelser under den kinesiska kulturrevolutionen fick kontakt med en märklig och aggressiv civilisation fyra ljusår bort. Hela ”Den mörka skogen” kretsar sedan kring mänsklighetens förberedelser i väntan på utomjordingarnas ankomst. Men rymden är en stor plats, så de beräknas inte komma förrän om drygt 400 år!
Efter att ha läst delar av höstens svenska bokskörd är det som att slå upp ett fönster mot världsalltet
På romanens över 600 sidor avhandlas ungefär halva denna period, omkring 200 år, där alla möjliga slags strategier utarbetas. Det mest sinnrika är det så kallade väggskådarprojektet. Eftersom utomjordingarna kan se och höra allt som sker på jorden i realtid, och dessutom har lyckats stoppa nästan all teknisk utveckling, får fyra av FN utsedda män närmast obegränsade resurser för att i all ensamhet hitta på egna, hemliga lösningar på krisen. Men hur förbereder man sig för ett krig som kommer att inträffa först om fyra sekler? Hur håller man hoppet uppe? Och finns det verkligen inga utsikter till en fredlig lösning?
Utifrån gängse kriterier för god litteratur kan man förstås ha en del invändningar mot karaktärsteckningen, den stundtals trubbiga stilen och en del möpiga och sentimentala passager. Romanen skulle heller inte passera en enkel genusinspektion, med dess nästintill helt manliga blick på världen (det är trots allt en snart 20 år gammal kinesisk roman). Men i science fiction är det alltid idéerna som står i centrum, varför alla sådana randanmärkningar enkelt överskuggas av Liu Cixins ofattbara fantasirikedom, provokativa idéer och svindlande inbillningsförmåga.
Som ni märker är det här är en roman som rör sig långt borta från den svenska litteraturens allfarvägar, med dess olyckliga kärleksrelationer och snyfthistorier om döda anhöriga. Efter att ha läst delar av höstens svenska bokskörd är det som att slå upp ett fönster mot världsalltet och låta en frisk kosmisk vind blåsa bort allt navelludd. Det var ju sånt här vi uppfann skrivkonsten för. Att låta hjärnan spritta och slå volter och förundras över att vi överhuvudtaget finns till.
Café Bambino
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
