Kamp för överlevnad i en manligt kodad värld
Pilar Quintana skriver in sig bland de största colombianska författarskapen
Publicerad 2022-01-11
När jag läser Tiken av den colombianska författaren Pilar Quintana kommer jag att tänka på landsmannen Gabriel García Márquez roman Översten får inga brev, om en åldrande överste som i väntan på en pensionspeng som aldrig dyker upp har en stridstupp som enda inkomstkälla. Efter att hans son har dött är tuppen det enda den gamle mannen har kvar.
Det finns en rad likheter, båda är kortromaner som utspelar sig på den colombianska landsbygden och behandlar människans kamp för integritet och värdighet under fattiga förhållanden. I båda romanerna intar också djuret en central plats, i Márquez roman genom den tupp som ska rädda överstens försörjning och i Tiken genom en hundvalp, den tik som huvudpersonen Damaris adopterar.
Men om Márquez roman behandlar kampen för överlevnad i en manligt kodad värld, där skammen ligger i att inte kunna försörja sin hustru, att inte längre vara far åt en son, och att inte besitta forna dagars krafter, så skildrar Quintana en kvinnas skam över att inte kunna bli mor.
Damaris bor i en fiskeby på den colombianska stillahavskusten, omgiven av en oförlåtande djungel, ständiga översvämningar och åskoväder. På dagarna tar hon hand om ett hus vars rika ägare inte varit i på mer än tjugo år.
Trots att hon och hennes man sedan länge gett upp tanken på att kunna få barn är det fortfarande en sorg hos henne. Hon känner sig oduglig, och på nätterna betraktar hon sina händer, härdade efter ett liv med kroppsarbete, och tänker att de ser ut som manshänder. När hon av en slump får en hundvalp som ingen annan vill ha ger hon den namnet hon hade velat ge den dotter hon aldrig fick: Chirli.
Chirlis inträde i Damaris liv utgör navet i en berättelse med existentiell klangbotten – det handlar om ömhet och lojalitet men också om oförsonlighet, trauma och skuld – skriven på en rak och okonstlad prosa, skickligt översatt från spanskan av Annakarin Thorburn.
Tiken har rönt stor uppmärksamhet sen den utkom i Colombia år 2017. Då var Quintana redan erkänd som en av de främsta ur en yngre generation författare. Men romanen innebar också hennes definitiva internationella genombrott.
På omslagets insida står det att Tiken valts ut som värdefull att bevara för framtida generationer, och att den därför placerats i en tidskapsel i Bogotá. Det är lätt att förstå varför. Genom att gestalta kvinnoöden, moderskap och arbetarklass på en landsbygd där naturen utgör ett ständigt hot, skriver hon in sig bland de största colombianska författarskapen, samtidigt som hon genom sin feminism utmanar samma tradition.
