Flickans erotiska novell sätter eld på familjen
Efter en långsam start brinner allt i Vigdis Hjorts nya roman
Publicerad 2025-05-08 04.30
”Upprepningen” av Vigdis Hjort
·
En tonårsflicka skapar pornografiskt innehåll – föräldrar överreagerar.
Läge för varningsljus och röda flaggor, men så har det inte alltid varit. Handen på hjärtat, vi som fortfarande skrev dagböcker för hand skapade visst erotiska texter där, ångande av åtrå.
Norska Vigdis Hjorth, mest känd för autofiktiva ”Arv och miljö”, är tillbaka med ”Upprepningen”. Precis som titeln signalerar är den nya romanen en variation på de ständigt närvarande teman i Hjorths författarskap: tystnaden om sexuella övergrepp, mödrarnas kyla och fädernas svek.
Huvudpersonen i ”Upprepningen” är anonym och refererar till sig själv som ”hon med det hårda namnet”. Hon är till synes en helt vanlig tonåring, genomsnittligt sugen på sex, fester och rusmedel, men det är något i hennes överdrivet normala tillvaro som skaver. Varför är hennes mamma så kontrollerande och misstänksam? Varför är pappa så feghjärtad? De första hundra sidorna är irriterande långsamma och som läsare börjar jag tappa tålamodet. En författare med sämre litterär kreditvärdighet hade inte kunnat hålla mig kvar. Men det går att lita på Hjorth, elden tar sig och snart brinner allt i klarögd vrede.
I stormens öga finns en gömd text, den tonåriga flickans erotiska novell. Den är valhänt och het på en och samma gång, fullkomligt normal och samtidigt katastrofal. ”Upprepningen” väver skickligt fram ett stramt mönster av det sexuella våldets konsekvenser. Blodfläckar dyker upp på oväntade ställen, kropparna blir kartor över hemliga brottsplatser.
Kan en förälder bokstavligen offra sitt barn av så banala skäl som ekonomisk och social bekvämlighet?
Romanen resonerar hos mig med en svensk modern klassiker, Kerstin Thorvalls ”Det mest förbjudna”. Där finns också en kall och till synes galen mor som skärskådar och skambelägger dotterns begynnande sexualitet. Mödrarna i båda romaner ser en skada hos flickan som ingen annan anar, något outtalat och onämnbart. Även Thorvall upprepade och varierade temat, vände och vred på mammas våldsamma kyla. I trilogin som inleddes med ”När man skjuter arbetare” gav hon ett facit till moderns orimliga skammande av flickan, avtäckte moderns egna sår.
Hjorth håller genomgående en kallare temperatur i sitt författarskap, har en krassare syn. Hennes gestaltning av mamman kan verka ytlig. Kan en förälder bokstavligen offra sitt barn av så banala skäl som ekonomisk och social bekvämlighet? Finns det verkligen inte ens ett pyttelitet trauma i mammas bakgrund som tröstande förklaring?
Paradoxalt nog är den uteblivna trösten romanens verkliga styrka. Flickan i ”Upprepningen” står stark i övergivenhetens avslöjande ljus. Det finns inget annat hem än den egna kroppen. Det finns inget annat språk än det som kroppen väljer.
Café Bambino: David Lynch-hat, böliga tjejer och åvens oskuld
