Begåvad satir om fildelning

Bränn biblioteken högspänning på nätet i ett kapsejsat Sverige

Ja, nog är den rätt knepig, debatten om fildelningens faror och förtjänster (beroende på vilken sida man står). Själv har jag med rätt magert resultat försökt att orientera mig. De som är emot den fria fildelningen brukar hävda att man stjäl upphovsmännens pengar och rätt till sitt verk, de som är för menar att fildelningsförbudet är ett hot mot det fria ordet. Det gäller att hänga med.

En som är mot fildelningsförbud är Kalle Holmqvist som efter en rad faktaböcker nu romandebuterar med Bränn biblioteken. Och den provocerande ansatsen/frågan är: är det egentligen någon skillnad mellan att ladda ner en film på nätet och att låna en bok på biblioteket?

Se där en fråga att grunna på och romanen gör det på ett intresseväckande sätt, om än ibland en smula mångordigt. Jag kan mycket väl tänka mig att boken kommer att ge ytterligare bränsle till debatten, även om jag alltså inte blivit så mycket klarare själv.

Här möter vi de skojfriska kompisarna runt trettio, berättaren Jesper, Christoffer och hans flickvän Julia samt Rickard. De leker mer än gärna ute på nätet och det hela inleds med att man skriver ett fejkat mejl om Visby ringmur som ”författaren” anser bör byta namn, efter som man associerar till Berlinmuren, vilket är obehagligt. Det är bara början till en märklig verksamhet och till en satir över det samtida Sverige som ofta är mycket rolig, ibland möjligen väl grov.

Gänget dras in i sorts karusell som snurrar allt häftigare och där varken de eller läsaren riktigt kan hålla kontrollen. Mest på skoj till en början, nätdebatterar man med konsekvenser som jag kan inte skall gå in på här för att inte förstöra spänningen, ty spännande är det onekligen, om än alltså litet väl ordrikt emellanåt.

Stjäl kanske inte biblioteken, trots biblioteksersättningen, författarnas kapital och arbete, även om Jesper något inkonsekvent tycks anse att ersättningen trots allt fungerar rätt väl; den ligger ju också till grund för de stipendier som Sveriges Författarfond delar ut, en fond som liksom en rad organisationer går under lättgenomskådligt alias. En debatt om bibliotekens ”stölder” förs på nätet och sprider sig raskt vidare, allt åstadkommet av de till en början skämtlystna kompisarna.

Holmqvist har skapat ett slags tvärsnitt av den samtida samhällsdebatten och här förs också en diskussion om inte minst sociala klyftor, där Jesper redovisar sina erfarenheter som bokhandelsbiträde på en kedja, och vi får ta del av en lång rad sociala upplevelser och inte minst långa diskussioner, där radikala knäppgökar får kängor. Det är riktigt roligt.

Här finns också satir över samtiden, elak är författaren mot numera regelbundet omtalade ”hipsters” på Söder i all sin enligt Jesper skenradikalism i välbärgade kvarter. Men gängets nätverksamhet visar sig så småningom få fatala konsekvenser och det bränner bokstavligen till.

Berättaren Jesper är den intressantaste gestalten: han är ensam, lever ensam och är allmänt olycklig och varken han eller läsaren tror att han skall möta kärleken. Här är texten både rörande och berörande och man följer gripen hans liv med utgångspunkt från Stockholmsförorten Bandhagen (där jag själv är uppväxt).

Sverige beskrivs som ett kapsejsat klassamhälle, där det bara på ytan är bättre än förr, där klasskillnaderna förflyttats till miljonprogrammets förorter. Jag har bara berört axplock av det som Holmqvist - eller Jesper - diskuterar. Jag kan tänka mig att författaren velat ge bränsle (ursäkta vitsen) till samhällsdebatten och då inte bara den som gäller fildelning och upphovsrätt - att biblioteken skulle kränka denna är väl det inte många som anser trots allt.

Det är mycket att fundera kring, och Kalle Holmqvists romandebut är mycket begåvad och med spännande infallsvinklar. Men frågan om fildelning, tja, jag har nog inte blivit så mycket klarare. Jag får fundera vidare.

Mats Gellerfelt

Kalle Holmqvist är medarbetare på Aftonbladet Kultur. Därför recenseras boken av Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet.