Det enda som är beständigt är lögnen
Per Enerud har skrivit ett storverk om den ryska desinformationen
Publicerad 2023-02-24
Den som vill förstå hur absurda och samtidigt förstörande de ständiga ryska lögnerna är bör läsa Per Eneruds utmärkta bok ”Det här är inte ett krig”.
Där beskriver han den ryska desinformationen om Sverige. Nyhetsbyrån RIAFAN till exempel rapporterar om en hjärntvättad svensk gosse som fått lära sig att vikingarna var homosexuella och därför så starka och modiga. ”Pappa, hur blir man homosexuell?” frågar gossen som vill bli modig och stark.
Ryska tidningar har publicerat nyheten att ”Sverige kräver legalisering av sex med döda”.
Satirsajten Panorama gör sig lustig över det moraliska förfallet. En svensk familj avslöjas för att inte ha följt den politiska korrekthetens lagar:
”Allt uppdagades av en slump under en lektion i sexualundervisning på vår förskola. Sven vägrade kyssa sin gruppkamrat, Abdullah… Han hade blivit homofob och islamofob.”
Pojken omhändertas och placeras hos ett homosexuellt par för att hjärntvättas in i den svenska politiska korrektheten.
Samtidigt som Sverige är ett land i kaos, sexuell perversion och allmänt förfall är nationen besatt av revanschlystnad efter förlusten mot den tsar Peter den store i Poltava 1709:
”Den förnedrande förlusten orsakar än i dag fantomsmärtor hos svenskarna”, skriver en Kremlvänlig debattör.
Medier i Ryssland varnar för att de svenska revanschisterna kan gå till anfall. När försvaret sände ett hundratal soldater till Gotland skrev webbsidan utr.ru:
”Sverige förbereder ett brohuvud för ett angrepp på Ryssland.”
Skildringar av den ryska krigföringen mot våra sinnen börjar bli en egen genre där Per Eneruds bok är den senaste bidraget i en liten serie som omfattar Peter Pomerantsevs ”Ingenting är sant och allting är möjligt” och Jessikka Aros ”Putins troll”.
Desinformation är inte detsamma som propaganda
Desinformationen, eller hybridkrigföringen, har aldrig varit så omfattande som nu. Knappast någonsin har lögnen utnyttjats hårdare som vapen, spridits mer aggressivt och finansierats så grundligt av en stat som dagens Ryssland, skriver Enerud.
Vi kan skratta åt lögnerna och förvrängningarna om Sverige. Men de syftar inte till att förändra vår bild av oss själva. De syftar till att skapa förvirring internationellt och att övertyga ryssarna själva om att de trots allt lever i den bästa av världar.
Desinformation är inte detsamma som propaganda.
Propaganda syftar till att vinna någon för mina idéer, att få honom att tro på det jag tror på. Desinformation syftar till att bryta ner motståndaren, att få honom att sluta att tro på något alls.
Således skjuter Ryssland ut fyrverkerier av lögner och påståenden. Brittiska King’s College har till exempel räknat till 138 ”teorier” om mordförsöket på den ryske avhopparen Sergej Skripal och hans dotter i Salisbury 2018.
Per Enerud förlitar sig på EU:s databas över rysk desinformation som skapades 2015, ett år efter annekteringen av Krim. Databasen visar föga överraskande att det är Ukraina som har en central plats i den ryska lögnmaskinen: en tredjedel av desinformationen är ägnad Ukraina.
När vi läst lögnerna om Sverige kan vi bedöma rimligheten av vad Kreml påstår om Ukraina, Baltikum eller andra länder.
Den centrala lögnen från 2014 och fram till förra året var att en nazistjunta hade tagit makten i Kiev. Denna lögn, som hela tiden var uppenbar, användes för att skapa en ursäkt för att annektera Krim och starta separatistiska konflikter i östra Ukraina efter samma mönster som Ryssland redan skapat i Moldavien och Georgien.
Enerud är noga med att inte blanda ihop Ryssland med Putin och hans krets. Han använder termen Kreml för att beskriva de makthavande och visa en kontinuitet från Tsarryssland över bolsjevikernas Sovjetunion och fram till Putin. De härskande eliterna har skiftat men där finns en linje i form av statsdyrkan där folket alltid är underordnat. All politisk verksamhet syftar till att skydda staten vilket i Ryssland är synonymt med härskarna.
När makten är lögnens enda mål behövs ingen konsekvens, ingen logik
Enerud kallar bolsjevikerna som tog makten 1917 för en beväpnad nationalistisk terrorgrupp. Man kan diskutera den benämningen men orimlig är den inte med tanke på den terror Kreml riktade mot den egna befolkningen.
Sovjetunionen byggde på lögner. Putins välde bygger på lögner.
När makten är lögnens enda mål behövs ingen konsekvens, ingen logik. Därför kan Kreml ena stunden påstå sig ”denazifiera” Ukraina, för att nästa stund kolportera signaler om fredsvilja, för att därefter bekämpa satanister i Ukraina, för att därefter utmåla sig som offer för Nato.
Lögnerna är ständigt föränderliga. Det enda som är beständigt är lögnen.
När coronaepidemin bröt ut hävdade nyhetsbyrån Sputnik att viruset var ett vapen skapat i Natos laboratorier. Därefter utvecklades lögnerna i olika kanaler och efter olika behov: den judiske finansmannen George Soros finansierade laboratoriet där viruset skapades, viruset var utvecklat för att knäcka Kinas ekonomi, pandemin var ett angrepp på Ryssland. Man påstod också att smittan var påhittad.
Den ryska desinformationen kan säga vad som helst, som att den folkvalde judiske presidenten Zelenskyj leder en knarkande nazistjunta.
Vi, mottagarna av lögnerna, förväntas inte tro dem.
Tror desinformatörerna själva på vad de säger? Uppenbarligen inte. De ägde hus och lägenheter i London och på Rivieran, de shoppade och roade sig i det dekadenta, rasistiska, russofobiska, vedervärdigt feministiska, bögiga, politiskt korrekta och kaotiska väst ända tills de inte var välkomna längre.
Västerlandet står inför sin undergång, är det ständigt underliggande budskapet.
I detta kaos, i denna värld av synd och perversioner och kvinnor som inte längre är kvinnor, står den ryska staten stark.
Staten, det är ledaren – tsaren, Stalin, Putin.
Den ryska desinformationen har inte fått fäste i Sverige, konstaterar Enerud. Jordmånen saknas. Lögnerna finns mest som små bisarra öar på nätet där enstaka åldrande kommunister och extremhöger sprider förståelse för Putin. I september 2014 hissade alla politiska partier utom två Ukrainas flagga vid valstugorna på Sergels torg. Ryssland hade då inlett sin aggression. De enda som inte hissade ukrainska flaggan var Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Jag antar att de förenas i avsky mot det liberala samhället.
(För tydlighetens skull bör jag här tillägga att jag tidigare polemiserat och varit starkt kritisk mot artiklar på Aftonbladets kultursidor som i mitt tycke förvrängt skeendet i Ukraina och Ryssland.)
Desinformation behöver inte fästa för att nå sitt mål. Alla dessa påståenden, alla dessa lögner och förvrängningar, skapar en matthet som försvårar vettiga samtal och konstruktiv debatt.
Per Eneruds bok var i stort sett färdig när Putins fullskaliga krig började 24 februari förra året. I nästa upplaga hoppas jag att han analyserar upptrappningen av desinformationen i takt med de ryska svårigheterna på slagfältet: de hysteriska utbrotten mot ”satanister” i ryska pratprogram, hatet mot ”djävulen” Zelenskyj, de ständiga hoten om atombomber och utplåning av Warszawa, Berlin, Paris, London och Washington. Hela Frankrike!
”Det här är inte ett krig” kan kännas mastig och alltför undervisande när man läser den i ett svep men det är en anmärkning i marginalen.
Som ett bidrag till förståelsen av vår tid är boken ett storverk.
