I havsdjupen sjunger valarna sina hitsånger
Izabella Rosengren har skrivit den bästa fackbok jag läst i år
Publicerad 2025-12-29
”52Hz – världens ensammaste val” av Izabella Rosengren
Kanske visste ni att valar sjunger, men visste ni att de har hitlåtar? Knölvalar härmar varandras sånger och lägger till egna ljud tills de blir intrikata, gemensamma melodier och snart sjunger de samma låtar över hela världen, med rim och allt. Ja, faktiskt! Men – vart tredje år nollställs repertoaren. Då går knölvalarna som på ett slag tillbaka till grundmelodierna, och minimalism blir på modet.
Vem kunde ana? Vad vet vi om det som pågår under havsytan? Bryr vi oss om att vi är i full gång med att förstöra livet där? Bullriga fraktfartyg och militära sonar gör att valarna inte längre kan höra varandra. På ett halvt sekel har människor stört ut ett kommunikationssystem som det tagit valarna femtio miljoner år att finslipa.
Allt detta har jag läst i vetenskapsjournalisten Izabella Rosengrens nya fascinerande bok ”52 Hz – världens ensammaste val”, en bok som skakar om mig och gör mig både lycklig och sorgsen på samma gång, denna sällsamma känsla som jag alltid får när jag tänker på miljöförstöring, som att stå inför den sista solnedgången.
Rosengren, som tidigare skrivit om klimatkrisen i ”Hetta – om människan i en varmare värld” åker här runt i jakt på valar. Eller rättare sagt: en val. Den val som gäckar vetenskapsmän sedan trettio år tillbaka, som sjunger på en aldrig tidigare noterad frekvens: 52 hertz. Den tycks helt opåverkad av de andras melodier – kan andra valar ens höra den? Är detta världens ensammaste val? Är den skadad på något sätt, är det därför den låter så konstigt, eller är det en ny art?
Valmammor viskar till sina kalvar för att inte rovdjur ska höra
Man vet att en fackbok är bra när man bara vill återberätta innehållet för alla, och det är vad jag gjort de senaste veckorna. Rozengrens bok är den bästa fackbok jag läst i år. Dels lär man sig något nytt, dels är den behaglig att läsa, dels har den på något sätt ingen målgrupp: livet på jorden angår oss alla, barn som akademiker, bönder som brottslingar. Minus för några språkliga fel och anglicismer, till exempel ”himlen är krispigt blå” – kan alla sluta med detta?
Men vem bryr sig om det, när det finns valar? Valar talar också, och de viskar. Valarnas tal har klick, toner och variabler som varken människan eller AI kan avkoda. Valmammor viskar till sina kalvar för att inte rovdjur ska höra. Men nu hör de inte varandra längre, eftersom människor har fått för sig att leka krig i havet. Blåvalen kan inte leta efter mat i fred, eftersom militärens sonarer låter som späckhuggare, vilket triggar flyktbeteendet. Och fortfarande jagar Norge, Island och Japan val!
Hur det går för Rozengrens sökande efter 52 Hz ska jag inte berätta här. Behållningen för mig är att jag påminns om hur futtigt vårt kommersiella liv är, hur vi förstör jorden för att kriga eller skicka tillbaka ett par byxor som inte passade, hur det snart finns fler mjukdjur än riktiga djur, och hur vi dessutom tror att vi är skapelsens krona – allt medan valarna desperat försöker sjunga sina melodier i djupet.
Café Bambino: Mukbang & vi svarar på era frågor!
