Mot renovräkningen är hyresgästen maktlös

I den ”Orättvisa rättvisan” visas hur hyresnämnden nästan alltid går på värdens linje

Uppdaterad 2021-10-21 | Publicerad 2021-10-18

I ett litet hus vid Möllans slut har det pågått renoveringar under så lång tid nu att det knappt går att minnas hur huset såg ut innan byggställningarna stod där.

När en renovering tar slut, tar alltid en annan ta vid. Hyresvärden, Victoria Park, tycks vilja trötta ut hyresgästerna. Och min vän som bor där börjar bli trött.

När värden först började skicka ut brev till höghusets grannar om standardrenoveringar var de många som vägrade. De ville ha svar på vad det skulle kosta. Det fick de inte. Nu nöts de istället långsamt ner av de aldrig avtagande borrljuden. När någon flyttar ut passar hyresvärden på att renovera lägenheten för att sedan höja hyran. Dessutom finns det alltid något nytt som ska ändras i de gemensamma utrymmena. Senast var det hissen som skulle renoveras. Högst upp i huset sitter de äldre hyresgästerna och undrar hur de ska ta sig ut.

I Malmö har det nu infunnit sig en rädsla hos stadens invånare. Den tar sig uttryck genom klottret på väggarna och affischerna på elskåpen: Malmö får inte bli som Stockholm!

Vi vill inte ha det så här och ändå är det så här. Varför?

I somras blev bostaden för en gångs skull fokuspunkt i det politiska samtalet, när Vänsterpartiet fällde regeringen för att stoppa förslaget om marknadshyror. Förslaget hade varit ett katastrofalt framtidsscenario för landets tre miljoner hyresgäster. Men misstroendeförklaringen tog också tillvara på en redan befintlig frustration hos befolkningen. Bristen på makt, som blir påtaglig varje gång hyresvärdarna bestämmer sig för att renovräka sina hyresgäster.

Vi vill inte ha det så här och ändå är det så här. Varför?

Dominika V. Polanska, docent och lektor vid Södertörns högskola och Håkan Axén, skribent engagerad i renovräkningar, ger sig på att förklara den juridiska bakgrunden i sin nya bok Den orättvisa rättvisan – en rättspraxis som renovräker. Svaret på varför hyresvärdarna gör som de gör är enkelt; de tjänar pengar på det. Men vi har ju en hyresgästförening som ska representera hyresgästerna. Och vi har en hyresnämnd, som ska avgöra tvister mellan boende och fastighetsägare.

Polanska och Axén undersöker orättvisan genom att titta på de beslut som fattats i hyresnämnden som rör “godkännande av förbättringsarbeten”. Det handlar i regel om fall där hyresgäster inte velat godkänna hyresvärdens förslag på standardhöjande renoveringar.

Det är nedslående läsning. Hyresnämnden går i princip alltid på hyresvärdens linje och godkänner renoveringarna. Med bara några enstaka undantag går hyresgästerna förlorande ur striden. Den instans som ska fungera som ett extra skydd mot hänsynslösa renovräkningar blir därför det motsatta – en orättvis rättvisa.

Det beror bland annat på den lag som sedan 2011 reglerar att allmännyttan ska drivas som ett företag, enligt “affärsmässiga principer”. Men kanske ännu intressantare är hur hyresnämnden konsekvent frångår hyreslagstiftningen, där det skrivits in ett visst skydd för hyresgästerna, och bara tar beslut enligt sin egen praxis, alltså hur de tidigare beslutat i frågorna. På så vis blir det en ond cirkel av beslut, som i sin tur ligger som underlag för andra beslut.

Hyresgästernas ekonomiska intressen är däremot oväsentliga

Ett problem med lagstiftningen som den ser ut idag är att hyresnämnden kan referera till ett objektivt hyresgästintresse, utan att det behövs definieras. Att en enskild hyresgäst motsätter sig elektriska handdukstorkare och andra standardhöjande renoveringar som gör att hyran skjuter i höjden, går ofta i konflikt med vad som antas vara majoritetens intresse av en modern hyresrätt.

Hyresnämnden tar beslut utifrån vissa antaganden. Fastighetsförvaltarens ekonomiska vinstintresse är ofrånkomligt. Hyresgästernas ekonomiska intressen är däremot oväsentliga. Trots att hyran ofta förhandlas först efter besluten har tagits så är hyresnämnden väl medveten om att ett godkännande av renovering är synonymt med en skenande hyra, vilket i många fall leder till att hyresgästerna behöver flytta.

Den orättvisa rättvisan är ingen bladvändare, men relevant läsning för att förstå hur företag som Victoria Park skyddas av den befintliga lagstiftningen. Deras vinstintresse kommer inte att upphöra. Däremot finns alltid möjlighet att ta strid för en rättvisare rättvisa – där rätten till boende anses viktigare än företagens profit.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.