Omständliga tidsresor till slaveriets USA
Octavia Butler har skrivit en halvmatt ungdomsroman
Publicerad 2021-07-20
Det är 70-tal och det svartvita författarparet Dana och Kevin håller just på att flytta in i ett hus utanför Los Angeles. Dana drabbas av yrsel mitt i uppackningen och vaknar upp i en skog i Maryland i början av 1800-talet. Hon ser en liten rödhårig pojke som håller på att drunkna i en flod, hoppar i och räddar honom. Men mamman på stranden skriker argt åt henne och pappan, som ska visa sig vara plantageägare, hotar henne med gevär.
Det är Danas första ofrivilliga tidsresa till slaveriets tid och villkor. Den ska följas av flera där ett omaka vänskapsförhållande utvecklas mellan Dana och den uppväxande Rufus, plantageägarens halvvilde son som hon misstänker är en av hennes egna förfäder.
Under besöken på Plantagen får Dana på sin egen mörka hud känna av slavsystemets vardagliga råa våld. Hus-slavar tillrättavisas med slag och hån, kvinnor våldtas av ägare och förmän utan skam och slavarna ute på fälten som inte jobbar fort nog piskas ofta blodiga.
det är självklart för de vita att se de förslavade svarta enbart som en ekonomisk tillgång, som arbetskraft och avelsdjur
Dana får också bevittna smärtan hos föräldrar när barn eller makar säljs vidare utan hänsyn till familjeband eller just för att slita itu dem. Berättelsen blir på det sättet en kuslig historielektion, om en brutal och blott på ytan kristen samhällsanda där det är självklart för de vita att se de förslavade svarta enbart som en ekonomisk tillgång, som arbetskraft och avelsdjur att utnyttja och tjäna pengar på. Det slags rationalitet som ju lever kvar än, i kapitalismens syn på arbetets mening där arbetstagarna endast är medel för att ge företagsägarna vinst.
Octavia Butler (1947–2006) var en på sitt sätt unik afroamerikansk science fiction-författare uppväxt under fattiga förhållanden i Pasadena. Mamman var hembiträde och pappan skoputsare.
Hon var en socialt skygg person men skrev fantastiska historier om helt andra verkligheter, romaner och noveller som belönades med flera Nebula och Hugo, de finaste priserna inom sf-världen.
De kunde handla om insektsliknande aliens som utnyttjar människors kroppar som värdar för sin avkomma eller om folk som överlevt jordens förstörelse men för sin överlevnad måste blanda sitt DNA med trekönade varelser på en annan planet. I sina verk undersöker hon ofta olika genetiskt föränderliga, hybridiska individer, deras möjliga samhällsformer och samexistens.
”Tidens länkar” (Kindred) är inte lika sf-förunderlig som de flesta av hennes andra verk, snarare kan man väl läsa den mer som en historisk roman. Det känns lite märkligt att Dana själv inte undrar mer över själva tidsresorna, över hur och varför, de bara är, som en fara eller möjlighet. När hon är hemma packar hon ner tandborste, tvål, aspirin och en anteckningsbok i en tygväska, som hon knyter runt kroppen utifall att. Det är ju ett typiskt drag hos sf-genren att de mest häpnadsväckande saker verkar så självklara.
Men som skildring av det amerikanska slaveriet och de människor det deformerade både andligt och kroppsligt är Butlers romangestaltning lite halvmatt och omständlig och kan ibland påminna om en ungdomsroman. Inte alls lika glödande och intensiv som till exempel Toni Morrisons ”Älskade”, eller varför inte William Faulkners undergångsvindlande Mississippi-roman ”Absalom, Absalom!”.
