Det är väldigt lätt att tycka om den här boken
Tegelstenen om Tunström är ren enkel läsglädje
Publicerad 2025-05-07
”Göran Tunström. Försök med ett liv” av Lars Andersson
Antalet läsare i Sverige bara krymper, men böckerna blir tjockare och tjockare.
Lars Anderssons biografi över Göran Tunström, ”Försök med ett liv”, är till exempel en bastant rackare på 862 sidor. Ingenting att ta med sig ut på stan alltså. Å andra sidan är det mycket angenämt att tillbringa en grå aprilvecka hemma på soffan i sällskap med Andersson och Tunström. Det här är nämligen en bok som det är väldigt lätt att tycka om.
Kronologin i ”Försök med ett liv” är inte den vanliga: den som vill veta mer om författarens späda barndom får försöka hålla ut till sidan 435. Den Göran Tunström som dyker upp i första kapitlet är en urtypisk livstrött sextonåring med stora drömmar (”Jag vill inte kalla mig annat än konstnär. Ha-ha! Låter patetiskt va! Men naket, eller hur!”). Faderlös prästson från Sunne som byter dikter med jämnåriga brevvänner, lika drabbad av Lorca och Dylan Thomas som av astma och näsblod. Han uppvaktar flickor, förlag och etablerade författare. En flitig gosse (”Tio sidor om dagen!”) – och målmedveten.
1958 fyller Göran Tunström tjugoett år, debuterar litterärt på Bonniers förlag och sexuellt på en bordell i Pireus. I oktober stiger han för första gången i land på den grekiska ön Hydra, befolkad bland annat av en grupp ex-pats från USA, Australien och Skandinavien, den vanliga blandningen av författare, fyllskallar, bildkonstnärer och parasiter. Där ska han ett par år senare bli nära vän med en annan skald och kvinnodyrkare vid namn Leonard Cohen.
Efter ett halvårs flackande i Grekland reser han till Bohuslän med sin till-och-från-käresta sedan tonåren, bildkonstnären Lena Cronqvist. Det går inte bra med Lena så han far till en språkkurs i Valencia med Marianne. Från kursen blir han relegerad efter att ha anklagat två Guardia Civil-gendarmer för mordet på Federico Garcia Lorca. Åter i Stockholm bestämmer han sig för att fara till Mexiko med Louise men kommer inte iväg. Han börjar träffa Lena igen samtidigt som han lever med Louise som han bedrar med Marit. Därefter tillbringar han fyra månader som patient på ett mentalsjukhus i Kristinehamn.
Hans andra roman, ”Maskrosbollen” blir en stor framgång. Själv kallar han den ”lögnaktig, insmickrande och oförlöst”. Men nu är Göran Tunström i alla fall rejält etablerad, kan ta ut förskott på förlaget och får låna Tor Bonniers lägenhet. 1964 gifter han sig med Lena Cronqvist, ett äktenskap som ska vara tills han i februari 2000 dör i armarna på sin bäste vän, Göran Sonnevi.
Ofta kommer Lars Andersson själv och hälsar på i texten
I samband med bröllopet – på sidan 231 – är det lika bra att jag bromsar min redogörelse för innehållet i ”Försök med ett liv”, tidningen har inte obegränsat med plats. Ni får läsa boken själva. Det som återstår är närmare fyrtio år av stora framgångar, tragedier, skrivkramp och långa resor till Grekland, USA, Mexiko, Guatemala, Indien, Nepal. Resor som sällan ger någon omedelbar litterär utdelning men leder till möten med människor som många år senare i någon form tycks hitta vägen till Sunne. Hopifolkets syn på föräldraskap och hustruns förlossningspsykos finns i bakgrunden till ”De heliga geograferna”. Den benlöse kanonkungen i ”Juloratoriet” härstammar från en anekdot som kollegan Lasse Söderberg berättade i Paris. En grupp biståndsarbetare i en nepalesisk avkrok som bestämmer sig för att uppföra Bachs mästerverk gav Tunström idén till själva ramberättelsen.
Ryggraden i ”Försök med ett liv” består inte bara av Tunströms romaner, dagböcker och brev utan också av den väldiga kompost av halvfärdiga dikter, ofullgångna romanfigurer, prosafragment och minnesanteckningar som kloka författare sparar och kan börja gräva i när idéerna tryter. Liv och verk är så sammanvävda I ”Försök med ett liv” att man ibland funderar på vad det är man läser – är det en levnadsteckning eller en skildring av ett författarskap med ett människoliv i släptåg? Det spelar mindre roll när det är så välskrivet.
I boken finns gott om litterära kamrater som Tage Aurell, Axel Jensen, Lars Görling, Gunnar Ekelöf. Plus en annan inspirationskälla, stämpelfabrikören Gösta Miller som med sina berättelser från Sunne såg till att förse ”Juloratoriet” med ett galleri av märkvärdiga bifigurer.
Ofta kommer Lars Andersson själv och hälsar på i texten, avspänt och självklart, aldrig påträngande. Tunström och Andersson var vänner och kollegor i en rik och självmedveten värmländsk tradition. Man skulle kunnat frukta en krock när två framstående historieberättare ska rymmas innanför samma pärmar men ”Försök med ett liv” är ren enkel läsglädje, en bok att skynda sig hem till när vårsolen inte värmer som man har rätt att begära.
Café Bambino: David Lynch-hat, böliga tjejer och Påvens oskuld
