Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Sigfrid

Fantastisk bok mellan betong och himmel

Maria Navarro Skarangers berättarteknik är skyddslös

Publicerad 2025-02-05

Maria Navarro Skaranger (född 1994), norsk författare. Hon debuterade som 21-åring med ”Alle utlendinger har lukka gardiner” och är nu aktuell på svenska med ”Jag visslar i den mörka vinden”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Jag visslar i den mörka vinden


Vissa romaner väcker en särskild sorts upprymdhet. Det har inte så mycket med innehållet att göra – de liv som gestaltas kan vara både vardagliga och instängda. Det är berättartekniken som gör skillnaden. Vissa författare lyckas liksom dra in läsaren i skrivandets magi; etablera en intimitet med själva skapandeakten – dess lust, vånda och frihet.

Jag tänker på detta när jag läser den norska författaren Maria Navarro Skarangers roman ”Jag visslar i den mörka vinden”. På många sätt är det en alldaglig skildring, om ett litet liv som tar slut. Det handlar om Sidsel, mamma till Emily i hennes förra roman, ”Emily Forever” (2021). Sidsel bor i Grorud, en motsvarighet till de svenska miljonprogrammen i Oslos nordöstra utkanter. Sjukskriven från jobb på förskola försöker hon nu, med Emily utflyttad, hålla sina rutiner. Hon tvättar sig med tvättlapp, kollar såpor och hämtar ibland Emilys son på dagis. En sväng till Ultra (som inte längre heter Ultra) i köpcentret kan ibland bli dagens ”ärende”. Sidsel har små behov och är därför ”nöjd med sitt lilla liv”. Tills hon tappar det. För i boken blir hon alltmer underlig och ur spår, krockar bilen, glömmer äta, smetar på för mycket läppstift och är allmänt disträ. Det slutar med döden.


Hur kan detta vara en fantastisk bok? En viktig aspekt är samhällskritiken. Udden mot hur politiken övergivit betongstäderna och deras invånare delar romanen med Dag Solstads ”Ett försök att beskriva det ogenomträngliga” (1984), som utspelade sig i samma förort. Dessa författare synliggör klass.

Hon blottlägger skrivakten i hela dess förunderliga komplexitet

Men liksom i ”Emily Forever” har läsaktens under mest av allt med berättartekniken att göra: författaren blottlägger skyddslöst sitt arbete med att få Sidsel och de andra att träda fram. Vi får veta att hon/berättaren kommer från samma höghusområde, att hon känner igen Sidsel, men ändå inte helt. Hon måste ställa frågor: ”Hur sover Sidsel?” Saker kan inte alltid sägas säkert, bara prövas: ”Hon ser lugn ut där hon sitter. Då och då sluter hon ögonen, kanske vilar hon?”

Detta sätt att närma sig romanens värld är speciellt. Det är som om den skrivande och den läsande kommer till scenen med samma undrande blick. Anslaget får mig att tänka på Per Olov Enquists prologer i hans dramatik, som försiktigt försöker tyda vad karaktärerna håller på med.


Men titeln på Navarro Skarangers roman vittnar om en annan litterär frände: Clarice Lispector. I Lispectors roman ”Stjärnans ögonblick” (i nyöversättning på Tranan förlag i vår) nämns ett antal alternativa boktitlar, varav en är just ”Jag visslar i den mörka vinden”.

Navarro Skaranger förflyttar den brasilianska författarens grundberättelse till sitt eget närområde. Sidsel är äldre, men har flera likheter Lispectors Macabéa från Rio de Janeiros fattiga förort Nordeste. Båda är fattiga. Båda lever ett enkelt liv men bär på en oförklarlig lycka. Båda dör plötsligt på slutet.

Liksom Lispector (genom sitt grubblande berättarjag Rodrigo S.M.) kombinerar Navarro Skaranger berättandets ömsint undrande attityd med en vånda över dess makt och möjlighet att styra och ställa med fiktionen. Hon/berättaren bekänner sig avundsjuk på Sidsels orimliga lyckokänslor – vad göra med sådan frustration? På ett annat ställe medger hon att hon flyttar Sidsel hit och dit mellan lägenheter utan att något blir klarare. Hon blottlägger skrivakten i hela dess förunderliga komplexitet.


Så växer denna bok i resonansfältet mellan betong och himmel, levd erfarenhet och berättat liv, enkelhet och komplexitet, lokalt och globalt, lycka och misär. Och allt får vara precis som det är – osäkert och utan förutgivna svar.

Hur ”Sagan om ringen” blev techmiljardärernas ideologiska kompass
Hur ”Sagan om ringen” blev techmiljardärernas ideologiska kompass
55:11
Musikalens år
Musikalens år
1:09:41