De unga killarna måste börja värdera sina liv
Mörk skildring av barnen i gängkriminaliteten
Publicerad 2025-04-29
”Barnsoldater” av Evin Cetin och Jens Liljestrand
Det är klaustrofobiskt.
Inte minst för att vittnesmålen är så många.
Filip, medelklasskillen som börjar sälja knark vid 14 års ålder och blir inblandad i ett mord.
Nasra, högstadietjejen som blir utpressad av sin kriminella pojkvän.
Karim, som rekryterar nya gängkriminella bland de barn som spelar dataspelet Fortnite under skoltid.
Johanna, Izabella, Simon, Zohail, Malek, Walid, Kamilla, Andy, Kayla – de är gangsters, langare, brottsoffer, föräldrar, lärare och eldsjälar med egna vittnesmål från gängkriminalitetens Sverige.
Deras berättelser skapar en ring av kompakt mörker som sida för sida sluter sig allt tätare kring läsaren av ”Barnsoldater”, tills gängen tycks vara överallt. Alltid treva, treva, treva efter sprickorna med tusentals giriga fingrar, som en flod av forsande slam som aldrig låter sig hindras mer än tillfälligt, som alltid sipprar minsta motståndets väg genom samhällets fördämningar.
Det är en av poängerna hon vill göra, Evin Cetin, att kriminaliteten ständigt tar sig nya vägar. Hårdare straff och slopad ungdomsrabatt har redan tryckt de grova brotten neråt i ännu lägre åldersgrupper. Punktmarkeringen av ungdomar i utsatta områden får gängen att söka nya utförare i sina kundlistor: ”Svensk-svenskarna”, som inte finns på polisens radar och inte fastnar i slumpmässiga kontroller.
Den som till äventyrs fortfarande ser gängkriminaliteten som en isolerad sak, något för de där därborta, kommer efter att ha läst den här boken ha en helt annan bild.
”Vi använder barnen och drogerna för att komma åt de vuxna i den vita världen. Där har du framtiden”, säger en 16-årig gängmedlem till henne.
Evin Cetin har gjort fotarbetet och har mycket att berätta, men antar inte som vissa andra dokumentära författare att hon därför också kan skriva. Att åter, som i ”Mitt ibland oss” från 2022, ta hjälp av den skicklige stilisten Jens Liljestrand är ett genidrag i det lilla, sannolikt det som förvandlar detta från viktig inlaga till bra bok. Tillsammans kan de med skarpt sinne för detaljer och gestaltning omsorgsfullt mejsla fram vitt skilda personer och situationer, och låta dem som Evin Cetin möter nå oss med sina egna röster.
Cetin själv är, minst lika viktigt, en huvudperson som inte skymmer sikten. Hon erbjuder oss i första hand ett perspektiv att betrakta ifrån, och den blick hon låter oss låna tappar aldrig sin empati. Den söker alltid försoningen. Sorg, snarare än ilska, tycks driva henne genom detta känsloladdade ämne.
Få svar finns dock att finna. Problematiken är för djup, och lösningarna som antyds ibland direkt motsägelsefulla.
Men inget arbete mot brott som Sverige kan prestera har några utsikter att lyckas utan en dos Cetinsk skepsis mot järnnävens logik: ”Om dödsstraffet i den kriminella världen inte avskräcker, hur ska då hårdare straff i det svenska samhället kunna stoppa utvecklingen? Den största och svåraste utmaningen i det svenska samhället idag är att få de unga killarna att värdera sina liv och sin framtid så högt att de stannar hos oss.”
Det perspektivet är en av få saker som ger en gnutta hopp i denna mörka skildring.
Café Bambino: Barnkändisar på Youtube och deras störda mammor
