Kain hade all rätt att vara arg på Abel

Miguel de Unamuno är en central röst i spansk litteratur

Uppdaterad 2021-07-12 | Publicerad 2021-07-11

”Varför är du vred, och varför sänker du blicken?” frågade Gud Kain. Som om han inte visste. Välvilligt hade han tagit emot Abels gåva, och dissat Kains. Att Kain slog ihjäl Abel var givetvis en överreaktion, men hans vrede var ju rimlig. Förmodligen är det därför historien är så fängslande. För att den fångar hur det är: livet är inte rättvist.

Miguel de Unamunos lilla roman Abel Sánchez är en modern bearbetning av historien om Kain och Abel. Abel och Joaquín är barndomsvänner. Abel är lättsam och populär, Joaquín svårmodig och därför svår att älska. Det är i alla fall så han själv ser på saken. Abel blir hyllad konstnär, Joaquín respekterad men bitter läkare. Vänskapen består, även om den prövas när Abel gifter sig med den kvinna Joaquín alltid trånat efter. Så han framlever sina dagar inriktad på att ge igen, att minsann visa dom …

Unamuno (1864–1936), en av den moderna spanska litteraturens viktigaste författare, är anmärkningsvärt förbisedd i Sverige. Sedan tidigare finns blott två översättningar – båda från 1920-talet – däribland den mästerliga Dimma, en föregångare till senare tiders postmoderna fiktionslekar. Att det nystartade förlaget Marisma nu ger ut Abel Sánchez är därför en välgärning. Visst går det att hitta tveksamheter i Ulla Ericsons och Henrik Baharis översättning, men överlag fungerar den bra.

Abel Sánchez är typisk Unamuno: en avskalad historia, mer fokuserad på händelseförlopp och tankeinnehåll än på miljöskildring och stämningar. Allt är väldigt to the point, men samtidigt dräktigt med olika allegoriska dimensioner. Dialogerna, som boken till stor del består av, siktar inte mot något slags verklighetsillusion, snarare då att ge form åt tänkande. Ämnesmässigt handlar det om avund, om valmöjligheter och ofrihet, om livets flykt och om svårigheten att älska, både andra och sig själv.

Att Unamuno, som också skrev filosofiska verk (bland annat Del sentimiento trágico de la vida), var djupt influerad av Kierkegaard är synligt även i Abel Sánchez. Men det är också något annat i denna historia som gör den intressant i dag. Individer som är självupptagna och ofria på samma gång. Som tror sig ha rätt till en eller annan lycka eller framgång. 

”Varför förkastade man mig? Varför togs jag emot med kyla och motvilja? Varför föredrog man de tanklösa, de opålitliga och egoistiska? Mitt liv har förbittrats av dessa människor. Jag kom att förstå att världen är i grunden orättvis och att jag inte föddes bland mina egna.”

Joaquín blir inte lycklig – eftersom han tror att lyckan är det han inte har. Abel har det mesta, men vem vet om han är lyckligare.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln