Förlorade brats vilse i lyxig märkesvärld
Postmodern överklasshjälte på jakt efter det perfekta ruset i Faserland
Uppdaterad 2021-04-13 | Publicerad 2014-09-10
”Faserland”, den schweiziskfödde (1966) författaren och journalisten Christian Krachts debutroman från 1995 läst tjugo år senare är förmodligen en annan, mer spöklik än den var på nittiotalet. Omvärlden för Krachts estetiskt känslige, desillusionerade berättarröst är ett slags ytans sceneri. De märkeskläder, klockor, barer och restauranger, skitande hundar, champagnesorter, sportbilsmodeller och lägenhetsinredningar som han äcklas av, eller hyllar, har nu fått en nostalgisk patina som tidsmarkörer, samtidigt som de sociala koderna i Barbourjackor, Brooks Brother-skjortor, i blanka träningsoveraller och rakad nacke inte längre är självklara.
Romanens jag är en sysslolös och mycket rik yngling som planlöst reser runt i Tyskland på förströdd jakt efter det rätta sällskapet, det perfekta rus-ögonblicket, en ny stämning eller vacker omgivning. Skönhet i någon form, fast eller flyktig, är det som ger hans liv mening. Möjligen också vissa poplåtar.
Romanen är intressant just för att det inte finns någon uppenbar läsart eller tolkning. Den inbjuder inte till identifikation. Men språket har en lätthet, en elegans och självklarhet som Viktor Englund överfört till svenska så att det är precis sådär på gränsen till ironi och parodi, fast man aldrig är säker. Jaget verkar både rädd att göra bort sig och är likgiltig till allt. Men han tycker det är kul att håna och hata nazister och sossar, för honom samma pack.
Ändå finns här, i hans rastlöshet, i hans minnen, en närmast ödslig ensamhet. Och en tomhet utöver det dagliga spritsuget, en längtan efter något som inte finns i världen. Kanske har det förstörts, kanske har det aldrig funnits.
Kracht tecknar en postmodern överklasshjälte, en konsumtionssamhällets amoraliske brat. Men denne saknar de klassiska krigsmannadygderna, och den rovdjursmentalitet som spekulationsekonomins nyrika ess har i till exempel Bret Easton Ellis American Psycho. Den här killen, och några av hans hårt festande kompisar, andra miljonärssöner från internatskolan i Baden, tycks förlorade.
Christian Kracht är inte så känd i Sverige men är en kontroversiell röst i den tyskspråkiga intellektuella offentligheten. Hans far är höjdare på mediejätten Springer, själv var han under 90-talet Der Spiegels Asienkorrespondent. Hans romaner som jämförts med både Thomas Mann och Ernst Jünger kretsar ofta kring resande och sökande efter utopier och andlig upplysning i främmande kulturer.
Erzats har redan gett ut Jag kommer vara här i solsken och skugga (sv 2011) och Imperium (sv 2013), båda översatta av Anna Bengtsson. Mer avancerade, stilistiskt mästerliga och mycket läsvärda romaner. Särskilt Jag kommer vara …, en kontrafaktisk dystopi om den schweiziska sovjetrepubliken (SSR), är en riktig rysare.
Not: Christian Kracht gästar Internationell författarscen 11/9 kl 19, Kulturhuset i Stockholm.
