Scoopet som skakade världen

Uppdaterad 2016-09-15 | Publicerad 2016-09-08

Mattias Svensson om ett rafflande reportage av journalisterna bakom Panamadokumenten

avslöjade skattefifflarna De tyska journalisterna Frederik Obermaier och Bastian Obermayer ger en fascinerande inblick i den globala ekonomins skuggvärld i reportageboken ”Panamadokumenten”.

En anonym källa kontaktar journalisterna Bastian Obermayer och Frederik Obermaier på tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung. De förses därefter med ett gigantiskt material från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama som hjälper klienter från hela världen att starta företag i så kallade skatteparadis. Bland tjänsterna ingår, mot extra avgift, falska styrelser och möjligheten att undslippa obekväma frågor om var pengarna kommer ifrån eller vem företagen egentligen ägs av.

Genom källan ges en fascinerande inblick i denna globala ekonomiska skuggvärld. Här samlar små och mellanstora företagare tillgångar som döljs för skatt och/eller krav från en frånskild partner – i dokumenten finns 500 sådana bara från Sverige. Här gömmer politiker och oligarker sina tillgångar, höjdare i fotbollsbyråkratin sina mutaffärer och vapenhandlare, narkotikasmugglare och maffia sina intäkter.

Via de fiffiga konstruktionerna hamnar sedan pengarna på bankkonton i stabila västliga demokratier, tillgängliga för konsumtion och placeringar.

Det är två vana berättare som i Panamadokumenten återger historien bakom läckan, grävandet och avslöjandena. Redan från början är det spännande.

Panamadokumenten avslöjade Islands premiärminister Sigmundur Gunnlaugsson som inte deklarerat att han och hans fru lagt sina tillgångar i ett offshorebolag, samtidigt som Island genomgick ett ekonomiskt stålbad efter finanskrisen 2008. De visar hur Vladimir Putin flyttat miljarder dollar ut från Ryssland via sin gode vän violinisten Sergej Roldugin. Likaså framkommer en mängd transaktioner hos kommunistpartiets ledargarnityr i Kina, via nära släktingar.

Gunnlaugsson fick avgå efter den största demonstrationen på Island. Putin reagerade på frågor om transaktionerna med vildsinta anklagelser om en utländsk informationsattack, ett falskt påstående om att den avslöjande tidningen ägs av den amerikanska investmentbanken med det judiskklingande namnet Goldman Sachs samt genom att i förbigående tillstå att uppgifterna var sanna. I Kina censurerades snabbt söktermen Panama Papers på nätet.

Mer action än så här kan man förstås inte begära. Men berättelsen om det digra materialet och de många lovande uppslagen gör en girig. Man tas som läsare med också längs spår som slutar halvvägs eller i osäkerhet eller i kommande utredningar som pågår i detta nu, och slår därför igen den rafflande boken med en känsla av något ofullbordat. Så handlar den också om vad som pågår i världen i detta nu.

Förvisso bidrar några svaga stycken. Författarna åker till Schweiz för att intervjua en påläst professor som dessvärre bara citeras i bombastiska utfall mot nyliberalism mellan vinflaskorna. Det är förvånansvärt ytligt i en bok som inleds med att en amerikansk investeringsfond jagar argentinska statstillgångar som ersättning för obligationer som blivit värdelösa. Genom denna jakt hamnar strålkastarljuset på Argentinas presidentfamilj, som misstänks ha flyttat statstillgångar till egna konton.

Jag saknar också nyanser i kritiken mot skatteparadis och brevlådeföretag, som kan vara legitima. När det gäller annan övervakning accepteras inte premissen att den som har rent mjöl i påsen inget har att frukta av nya lagar och regler.

Å andra sidan motbevisar boken min egen romantiska bild av skatteparadis som ett sätt att gömma tillgångar undan en förtryckande regim (skatterevision är en av de vanligaste åtgärderna för att sätta press på granskande medier). Obermayer och Obermaier visar att det snarare är diktatorer och regimlojala oligarker som utnyttjar de internationella kryphålen.

En ytterligare bekräftelse, för övrigt, på hur falskt talet om nationalism, sammanhållning och uppoffringar är. Ledarna i auktoritära och korrupta styren lever och investerar hellre i det demokratiska väst de ofta fördömer som dekadent och hotfullt, så länge de kan dölja det för sin befolkning.

Money talks, som jänkarna säger. Sällan har de sagt så mycket om vår samtid som i Panamadokumenten.

Panamadokumenten

Består av 11,5 miljoner interna dokument från den panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca och visar hur byrån hjälpt flera prominenta personer, företag och banker att dölja tillgångar i skatteparadis genom så kallade brevlådeföretag.

376 journalister och 109 medieorganisationer i 76 olika länder har deltagit i granskningen.

• Dokumenten är daterade från sent 1970-tal fram till våren 2016 och innehåller information om 214 488 brevlådeföretag med ägare från över 200 olika länder och territorier.

I dokumenten omnämns fem statsöverhuvuden som skapat brevlådeföretag genom Mossack Fonseca: Islands statsminister Sigmundur Davið Gunnlaugsson (som fick avgå), Argentinas president Mauricio Macri, Ukrainas president Petro Porosjenko, Förenta Arabemiratens president Khalifa Bin Zayed Al Nahyan, och Saudiarabiens konung Salman bin Abdul Aziz, samt sju före detta statsöverhuvuden. Anhöriga till Rysslands president Vladimir Putin finns också i dokumenten. Dokumenten namnger även regeringstjänstemän från över 40 länder.

Andra som omnämns är bland annat personer inom fotbollsorganisationen FIFA, fotbollsspelaren Lionel Messi och skådespelaren Jackie Chan.

400–500 svenskar förekommer i de läckta dokumenten.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.