Så stoppas en ny tyrann

Fredrik Persson-Lahusen om lärdomar från ett blodigt århundrade – och den lilla människans ansvar

Publicerad 2017-09-04

Adolf Hitler hälsar på arbetare under bygget av autobahn i Tyskland vid mitten av 1930-talet.

”Europas 1900-talshistoria visar oss att samhällen kan brytas ner, demokratier falla, etik smulas sönder, och vanliga människor kan plötsligt stå där över dödsgroparna med gevär i händerna”.

Han nämns aldrig vid namn, men anledningen till att den amerikanske historikern Timothy Snyder vänder blicken mot de mörkaste delarna av vårt moderna förflutna, heter Donald Trump. Samtidigt är samtidens orosstämningar och totalitära tendenser så allmänna att skriften ur vilken citatet är hämtat äger angelägenhet också långt utanför sitt amerikanska sammanhang.

Om Tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet, som nu alltså också finns på svenska, är en historiskt förankrad handbok om hur vi har att tyda och förhålla oss till auktoritär och reaktionär revanschism i vår tid.


I sin forskning om den öst- och centraleuropeiska jord som under decennier gjordes blodig av både Stalin och Hitler betonar Snyder att förintandet av människor föregicks av de självständiga institutionernas försvinnande. Först när de samhällsinstanser som skulle skänka skydd och stabilitet hade suddats ut fanns utrymme för utrotningspolitik. Här finns förklaringen till hans uppmaning att ”försvara institutionerna”, att inte låta dem tillintetgöras eller införlivas i en auktoritär apparat.

Timothy Snyder, (född 1969) amerikansk historiker.

Snyder fördjupar genom att accentuera yrkesetiken: Utan lättledda domare inga skådeprocesser. Utan medgörliga läkare inga oförsvarliga medicinska experiment. Utan skrupelfria affärsmän inget tvångsarbete.

I angränsande anda ber han oss att aldrig lyda ”i förväg”, att inte underkasta oss på ett sätt som utvidgar det totalitära manöverutrymmet, och påminner om att den tyske soldat som vägrade skjuta judar på östfronten faktiskt inte riskerade mer än att kanske kallas feg.


Den föregripande följsamhetens faror är särskilt viktiga att ge akt på i ett samhälle, likt det svenska, där man gärna är till lags och tilltron till auktoriteter, statliga och andra, är besvärande stor. Också till varningsorden om totalitarismens strävan att undanröja ”skillnaden mellan privat och offentligt” bör vi svenskar, med vår naiva inställning till personlig integritet, lyssna noga.

Vad Snyder vädjar och sätter sitt hopp till är varje enskild människas förmåga att ta ansvar: Att inte obetänksamt överta maktens språk och symboler, att läsa och tänka på egen hand, att förbli sansad när tiden tecknas som undantagstillstånd. Att du och jag, genom att vara hyggliga, hederliga och uppmärksamma, kan avvisa den auktoritära agendan är en trösterik tanke som säkert talar till långt fler än plakatpolitiska appeller.


Skönlitteraturen rymmer talrika exempel på hjältar som är varken högljudda eller huggna i granit. Tänk bara på Tabucchis tjocke och tveksamme Pereira eller de vykortsskrivande makarna Quangel i Falladas Ensam i Berlin. Samtidigt kan dessa gestalter sägas stå modell för utsiktslösheten i det lilla livets isolerade motståndshandlingar.

Ibland blir Snyder besvärande blind för att det finns tillfällen då individens opposition mot orättmätig inordning inte räcker till (eller rent av riskerar att övergå i defaitism) och det finns delar av boken som elakt kan liknas vid anvisningar för hur man arkebuseras med rent samvete eller tvår sina händer för eftervärlden.

Emellertid erkänner Snyder också värdet av att människor agerar gemensamt. Han uppmanar oss att medelst vänliga blickar och ord värna den sociala sammanhållningen, men också att engagera oss i partier och fackföreningar, att demonstrera tillsammans. Med hyllningen av Churchills val av krig i en tid då många ville ge vika antyds också att frihet ibland endast kan vinnas med våld.


Trumps triumf har gjort det möjligt för talrika vänsterliberala intellektuella att, riskfritt och innehållslöst, posera som rättrogna och progressiva. Inte heller hos Snyder saknas pretentiösa plattityder och anakronistiska vargarop, men det finns tyvärr ändå anledning att ta hans bok och vår samtid på allvar.

”Historien upprepar sig inte men den ger lärdomar”. Så låt oss dra dessa, var och en för sig, men också tillsammans.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.