Obekväma historier med dramatisk udd

Dramatik om hur människor utnyttjas som värddjur av politiska och kapitalistiska krafter

Cecilia Djurberg

helskärm

Det är ingen överdrift att utgivningen av dramatik är undermålig i Sverige. Den svenska, samtida dramatiken må ännu leva på scenen, men som litteratur betraktad existerar den knappt, och bara en bråkdel av detta framtida kulturarv blir tillgängligt för allmänheten via biblioteken.

I tider av påverkanskampanjer, desinformation och kulturkrig kan det vara värt att påminna sig om att pengar ofta är den svagaste länken för konstens frihet och tillgänglighet.

I rapporten Så fri är konsten kom också Myndigheten för kulturanalys inte helt överraskande fram till att systemet för offentligt stöd bidrar till en problematisk styrning av konst och kultur. Men även marknaden har makt: mätbara mål, försäljningssiffror och varumärkestänkande tenderar att trumfa konstnärliga värden och konkurrera ut det smalaste.

En kärring mot marknadsströmningarna är Teater Tribunalen, som inte räds att nafsa den hand som föder dem. Nu har de på eget bevåg gett ut sex av dramatikern Jan Källs senaste pjäser i en tryckt samlingsvolym. Tre har hittills framförts, däribland det dialogdrivna kammarspelet Budbäraren som spelades in som poddteater under pandemin och som påpassligt tar upp ett historiskt exempel på just politisk styrning av konsten.

Med konstnärlig frihet skildrar Käll tiden kring Jackson Pollocks död i New York 1956. Hos konstnärskollegan Adolph Gottlieb växer osäkerheten kring vad som egentligen hänt den berömda actionmålaren, liksom vad deras abstrakta expressionism egentligen betytt, när det långsamt uppdagas att CIA verkat som hemlig mecenat för att hajpa hela konstriktningen internationellt.

Storyn kan framstå som en smaskig konspirationsteori, men Jan Käll återpublicerar också en inledande essä som redogör för den verkliga bakgrundshistorien och hur den abstrakta expressionismen utnyttjades som ett amerikanskt kulturvapen mot den ryska socialrealismen under Kalla kriget.

Fem pjäser och en scen ger flera fina exempel på Jan Källs förmåga att skruva till obekväma historier ur verkligheten med dramatisk udd och ett återkommande motiv är hur människor, ofta i god tro, utnyttjas som värddjur av politiska och kapitalistiska krafter.

CIA återkommer som skuggspelare i agenthistorien Fotboll i Jemen (premiär på Tribunalen 11 november), som utgår från ett verkligt fall då en jemenitisk medborgare rekryterades i Sverige för att infiltrera al-Qaida.

I pjäsvolymen finns även socialförsäkringsskräckisen Att malas ner om ett utslitet och utförsäkrat före detta hemtjänstbiträde som tar en random man som gisslan för att utkräva hämnd eftersom han ”lever på hennes bekostnad”. Jag recenserade urpremiären i en råkall gammal panncentral i Ulvsunda industriområde 2019, och även detta stycke finns inspelat som poddteater.

Som ett slags fristående prolog till Att malas ner blir korta Vid domstolen om en sjukskriven kvinnas kafkaprocess mot Försäkringskassan. Ännu värre språka på byråkratiska blir det i Källs nyaste, ännu ospelade, pjäs Överbyggnaden. En torr satir om hur statsförvaltningen rasar ihop till en hög av papper.