Le Pen vinner EU-projektets förlorare
Fanny Härgestam tar oss nära högerpopulismen – men inte lika nära dess väljare
Publicerad 2021-05-25
Det bor bara 61 personer i den lilla byn Brachay i regionen Champagne-Ardenne. Ändå, eller just därför, är det här en av den franska rikspolitikens viktigaste spelplatser. Hit åker nämligen Nationell Samlings (tidigare Nationella Fronten) partiledare Marine Le Pen årligen för att hålla tal, med horder av journalister i släptåg. När Le Pen hållit sitt anförande om det riktiga Frankrike och de bortglömda fransmännen drar hon vidare. Journalisterna likaså. Men reportern Fanny Härgestam väljer att i stället hålla kvar blicken på Brachay och dess lojalt NS-röstande invånare under fem år. Resultatet är En by i Champagne, Härgestams tredje bok.
Genom att lära känna Brachays borgmästare Gérard Marchand, hans hustru Brigitte och de andra i byn, söker hon svar på vilka Nationell Samlings väljare är och vad som gör partiet så starkt på fransk landsbygd. Härgestam argumenterar sällan emot rasismen hon möter hos de medverkande i boken och det är trots allt klokt. Utsagorna om invandrare, konspirationsteorierna om flyktingpolitiken och de allmänt slängiga problemformuleringarna är normaliserade i dagens politiska samtal och så bekanta från vilken ytterhöger som helst att en bok som debatterar varje dumhet hade blivit mindre intressant.
I stället försöker Härgestam se till de andra drivkrafterna. Där möter man materiella förutsättningar, fullt legitim EU-kritik, ilska mot globaliseringen och en alltigenom begriplig längtan efter protektionism. Viljan att det franska jordbruket – köttet, ostarna, dryckerna och landskapet – ska värderas högre av makthavarna. Att det finns värden bortom fri konkurrens. Att en bonde eller en gammal polis i framtiden ska ha råd att värma huset till mer än 16 grader på vintern.
Fanny Härgestam har gjort ett gediget researcharbete och otaliga intervjuer med alltifrån bybor och pensionärer till journalister och politiker, inklusive Nationella Frontens grundare Jean-Marie Le Pen. Pappa till både partiet och Marine Le Pen men i dag ratad av båda för sin alltför explicita rasism och tendens att omfamna eller relativisera nazism och fascism.
Vi får en djupgående och intressant skildring av partiets historia och utveckling. Laddningen när Marine Le Pen ser ut att kunna utmana om presidentposten, missnöjet och besvikelsen efter förlusten och arbetet för att bygga om partiet, byta namn och bygga upp igen. De lokala företrädarnas drömmar, segrar och misslyckanden. Delar som effektivt bär reportaget framåt och ger en bild också av i vilket skick Le Pen och hennes rörelse är inför nästa års presidentval.
Härgestam debuterade med den fantastiska reportageboken Det här är vår tid. Där bidrog hon med kunskap och insikt om den arabiska våren i Tunisien – och oerhört starka personporträtt av de kvinnor vars vitt skilda men ändå sammanlänkade liv ledde fram till skapandet av en ny konstitution.
En by i Champagne är lika genomarbetad och skriven på samma tillgängliga och ändamålsenliga reporterprosa. Men här kommer hon aldrig lika nära de människor hon skildrar och som ska gestalta den politiska utvecklingen.
Tvärtom slutar paret Marchand så småningom att prata med henne. Borgmästare Gérard Marchand lämnar Nationell Samling. Två aspekter som sätter käppar i hjulet för en journalist som investerat tid i de intressanta makarna och gjort dem betydelsebärande för helheten.
Också de andra människorna i boken förblir tyvärr lite skissartade, vilket är bokens svaghet. Detta gör ett mycket ambitiöst reportageprojekt till en läsvärd men något ofullbordad fördjupning.
