”Får man skriva så om sin far?”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-06

Sigge Eklunds nya bok är en uppgörelse med pappa Klas

Hur mycket får man utlämna en nu levande människa?

Den frågan skaver i Sigge Eklund.

Om en dryg vecka kommer hans roman ”Det är 1988 och har precis börjat snöa”.

Boken är en naken, smärtsam uppgörelse med fadern, SEB:s chefsekonom Klas Eklund.

BRYTER MED FÅFÄNGAN ”Jag var tvungen att ge ut boken. Genom att erkänna den fåfänga som hela mitt vuxna liv varit som en mörk kraft inom mig och min släkt kan jag kanske bryta med den, och då slipper mina söner drabbas. Det är det allra viktigaste”, säger Sigge Eklund.

– En ond förtrollning har brutits. Först visste jag inte om det jag gjort var etiskt försvarbart, men pappa har läst och accepterat utgivningen. Om han inte gjort det så hade jag inte gett ut boken.

Alltihop började med att Sigge Eklund hittade en skokartong med 35 bandinspelningar från sin barndom.

– Jag lade mig ned i sängen mellan nytvättade lakan och lyssnade. När jag hörde min ljusa röst som sjuåring och blundade fick jag tillbaka samma känsla jag haft som barn.

Med hjälp av banden öppnades en dörr till det förflutna, till uppväxtåren i radhuset i Akalla, sommarkvällar hos farmor i Skåne, valkampanjer med Palme och Kjell-Olof Feldt som den dyrkade fadern tog med honom till. Och bilresorna, där Sigge och hans lillebror försiktigt packades ned bland kuddar och filtar i baksätet.

Började ana ett mörker

– Första dagarna jag lyssnade på banden levde jag i en euforisk dröm. Jag var tillbaka i min barndom. Jag njöt. Men snart började jag ana ett mörker därunder. Jag hörde hur jag försöker nå min pappa, men förgäves. Jag började ana hur djupt han präglat mig.

Sigge såg sig som Lill-Klas som skulle bli som pappa.

– Jag fick tidigt lära mig hur viktigt det var att allt man gjorde skedde i offentlighetens ljus. Pappa klippte noggrant ut alla artiklar och intervjuer som gjorts med honom och sparade dem. Jag älskade hans fotoalbum, där han klistrade in alla foton som dokumenterade hans liv. När jag lyssnade på banden insåg jag att den här fåfängan, exhibitionismen, inte bara fanns i mig, utan i hela släkten.

Vid 13 tog barndomen slut

Boken handlar också om hans farfar, skådespelaren Bengt Eklund, som var alkoholiserad och bitter över att han , trots en mängd roller på Dramaten och i Bergmanfilmer, blivit mest berömd som Tjorvens pappa i ”Vi på Saltkråkan”.

När Sigge var 13 år tog hans barndom slut. Den brutala skilsmässan skildras i boken.

– Det skedde verkligen över en natt. Mina föräldrar satt plötsligt mitt emot varandra inbegripna i sitt livs kamp, natt efter natt. Och jag lyssnade.

När de talat färdigt kom hans far in till honom, grät, talade om hemligheter. Sonen ryggade tillbaka, det gjorde för ont. Han uthärdade inte att se sin far sårbar. Det slutade med att han bröt med honom.

Kände en stor vrede

– Han var en odödlig gud för mig och därför blev hans fall djupt. Det tog 14 år för mig att smälta. Jag kände en stor vrede, visste att jag måste konfrontera honom med alla mina tankar för att kunna bryta med släktförbannelsen. Därför blev boken till.

– I den bemärkelsen är den en enda stor kärleksförklaring. Ingenting har varit så smärtsamt som att skriva den. Men nu när den är färdig har den fört oss närmare. För det finns inga hemligheter längre.

”Det är 1988 och har precis börjat snöa” är Sigge Eklunds tredje roman.

– Men vad ska jag skriva nästa gång? Jag kommer aldrig att kunna hitta på något lika starkt som sanningen.

Fakta: Sigge Eklund

3 svar från Sigge Eklund

Sigge Eklunds boktips till

Ingalill Mosander

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln