För oljemännen är klimathotet en tjejgrej
Så ser kopplingen ut mellan klimatförnekelse och högerradikalism
Klimathotet är en tjejgrej som lögnaktiga public service tutar i oss.
Så kan man tolka en ny svensk studie av hur klimatförnekelse och högerradikalism hänger samman.
I många länder har ju radikalhögern gjort kampen mot ”ekovansinnet”, som det kallas i Tyskland, till en politisk mobiliseringsfråga och man samlar en hel del av de öppna klimatförnekarna bakom sig.
Det följer inte logiskt ur nationalism och invandringsmotstånd. Man hade ju i teorin kunnat tänka sig en konservativ rörelse för bevarandet av moder jord.
I en ny enkätstudie försöker forskarna Kirsti Jylhä, Pontus Strimling och Jens Rydgren bena ut den felande länken, de mellanliggande variabler som bäst förklarar varför sverigedemokratiska väljare oftare är klimatskeptiker än socialdemokrater och moderater.
Skillnaderna är ju stora. Medan 14 procent av SD-väljarna misstror att uppvärmningen alls sker och beror på människor, är motsvarade siffra under 2 procent hos socialdemokraterna.
Det som främst utmärker just klimatskeptikerna är att de inte litar på public service och att de är antifeminister.
Det första sambandet skulle kunna förklaras med att de helt enkelt avfärdar nyheter de inte gillar, eller, möjligen, med att folk som misstror medierna också blir sämre informerade, tror forskarna.
I antifeminismen framträder i torr statistik vad den amerikanska statsvetaren Cara Daggett döpt till ”petromaskuliniteten”, med petro som i olja. I kontrast till hur miljön har kodats som en ”mjuk” fråga med feminina associationer som omsorg, naturlighet, passivitet, kan man se en mansroll konstruerad kring dominans av naturen, med mannen som överordnad familjeförsörjare i ett samhälle, vars hela tillvaro vilar på utvinningen av fossila bränslen. En riktig karl har olja på händerna – en bild som, påpekar Daggett, också skickligt saluförts av fossilbolagen.
Hennes analys må vara lite väl psykologiserande, men den är infallsrik och ringar in hur en traditionell manlig identitet kan förvandlas till identitetspolitik. Det är ju detta idealiserade industriella land Trump lockar med när han talar om att göra America great again, eller Åkesson när han talar om Folkhemmet: En plats där män är män och kvinnor kvinnor och man trampar plattan i botten mot framtiden utan att snegla på miljöflummarna.
Det innebär att varje angrepp på fossilindustrin också rammar denna manlighet.
Den lilla trösten är att oljemännen är ganska få. I Jylhäs, Strimlings och Rydgrens undersökning tror 93 procent av S-, M- och SD-väljarna tillsammans trots allt att klimathotet är på riktigt.
