Ryssland lovar Krim ett drägligare liv

Martin Aagård:Folkviljan måste respekteras om krisen ska kylas ner

– Om vi inte får det bättre än ryssarna kommer två tredjedelar av ukrainarna att vilja återvända till Ryssland. Inte bara de som bor på Krim och i östra Ukraina.

Orden är Oleksander Kryvenkos, legendarisk chefredaktör för ukrainska tidningen Post Postup (Efter framsteget).

Han intervjuades av Dagens Nyheter i oktober 1992, ett drygt år efter självständigheten från Sovjetunionen och ett par månader efter att en folkomröstning om Krim skulle återgå i rysk ägo skjutits upp ”på obestämd framtid".

Motsättningarna som uppstått i Majdanrörelsens kölvatten är allt annat än nya. Redan 1992 växte fasciströrelsen i västra delarna av landet, då i ohelig allians med före detta kommunister. Ultranationalister höll vapenövningar i skogarna utanför Lvov. Krim försökte bryta sig ur den nya nationen. Söndagens val är med andra ord en händelse som många väntat på och/eller fruktat länge.

En av de grönklädda män som med Kalasjnikovs patrullerat Krim sedan slutet på februari (de kallas i folkmun ”marsianer” eller ”gröna gubbar”) blev i helgen smygintervjuad av en reporter på den ukrainska tv-kanalen TSN.

Marsianen hävdade att om det blir ja i omröstningen kommer det ryska maktövertagandet att vara klart inom två veckor. Ryssland har haft mer än 20 år att förbereda sig.

Och ja blev det.

Vladimir Putins auktoritet lockar mer än Jatsenjuks rebellregering.

Från Krim kan vi se jubelscener och fyrverkerier. En bekant på halvön säger att hen äntligen inte skäms över att vara ryss. En annan berättar att hen hör sovjetiska nationalsången sjungas i våningen under.

Valet kan så klart ha varit riggat. I sånt fall till föga nytta. Stödet för det ryska alternativet har under de senaste veckorna växt från stort till massivt.

Det är inte särskilt konstigt. Den nya Kievregimens fientlighet mot den ryska minoriteten på Krim är tydlig. Paranoid propaganda har blandats med rop på starkare ”ukrainiseringspolitik”. De värsta högerextremisternas krigshetsande blir allt mer korkat och aggressivt.

Och den ukrainske redaktörens analys från 1992 verkar stå sig – om inte invånarna får det bättre än i Ryssland kommer grannlandet alltid att locka delar av befolkningen.

Hryvnian har förlorat 18 procent sedan början på 2014. Politiskt kaos råder. Ryssland med sin gas och olja till stabila priser kan erbjuda ett liv som är snäppet drägligare för den arbetarklass som i Ukraina kommer att drabbas hårdast av de besparingsåtgärder Världsbanken nu kräver för att utfärda de nödlån Ukraina så desperat behöver.

Det ryska löftet om bättre tider leder visserligen in i ett annat sorts kaos. Skolor kommer att stå utan huvudman och finansiering. Studenter får se sina examina upplösas i tomma intet. Men tron på att den putinska auktoriteten och den ryska rubeln erbjuder ett bättre liv än Jatsenjuks rebellregering är inte svår att förstå.

Hade omvärlden velat kyla av konflikten vore det nog bra att snart acceptera att omröstningen trots allt är ett uttryck för en stark folkvilja på Krim.  Ett Sverige som haft en utrikespolitik som bara vore lite mer genomarbetad än vad som ryms på Twitter hade kanske till och med kunnat delta i en konstruktiv dialog mellan parterna. Men det är inte bara Sverige som misslyckats med att skaffa sig inflytande över Ukrainas sönderfall. Allt fler kritiker, senast Henry Kissinger menar att USA helt saknar Rysslandspolitik och därför mest fokuserar på att demonisera Putin.

Slumpmässiga sanktioner mot lokala och mellanhöga ryska politiker infördes igår av både USA och EU. Enligt ryktet ville Bildt och hans polske kollega Radoslaw Sikorski straffa personer närmare Putin, men så blev det inte. Och sanktionerna kommer knappast att påverka det Ryssland som just nu spelar upp ett välrepeterat scenario.

Den mest stabiliserande lösningen hade troligen varit om Krim stannat i Ukraina, med utökad självständighet – samt att fascisterna slängdes ut ur den nya Kievregeringen. Kanske finns en lucka på två veckor att hitta en sån lösning. Men det är troligen uteslutet.

Bättre då att fokusera på fascisterna – som just nu är en av de mest destabiliserande krafterna i Ukraina – innan landet ligger helt i spillror.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln