Glöm viruset med samtal på djupet
Louis Theroux blandar allvar med sardonisk humor
Många som fått oceaner av oväntad fritid under pandemin söker den lösning som i tio år varit svaret på hur man undviker oönskad vila och eftertanke; nämligen att starta en podd.
I bästa fall kan samtidens kollektivt spända nerver och tendens att gå i barndom ge upphov till ovanligt spännande samtal. Både i gamla och nya poddar.
För ofiltrerad skildring av svajigt mående har trotjänarna ”Daddy issues” levererat, med en inblick rakt in i galopperande depression men också med en stark känsla av värme och hopp.
Den spektakulära intervjun med Isabella ”Blondinbella” Löwengrip i P1:s ”Söndagsintervjun” är ytterligare ett sårigt exempel (med brasklappen att det är en tunn linje mellan vad som ska betraktas som podcasts eller vanlig radio i SR:s utbud). Inte minst för ögonblicket när intervjuaren Martin Wicklin utropar ”nej, säg inte så!” när Löwengrip, som berättat om psykiskt sammanbrott och ECT-behandling efter sitt företags kollaps, i förbifarten nämner att hon inte förväntar sig att bli särskilt gammal.
Hur medier bör hantera människor i kris är naturligtvis alltid en viktig etisk fråga, men min känsla är att toleransen för offentliga sammanbrott är högre nu när vi alla känner oss mer eller mindre sköra.
Min favorit bland nystartade poddar är ”Grounded” with Louis Theroux, en BBC-producerad intervjuserie där allvarligt innehåll lättas upp med avväpnande brittisk sardonisk humor.
Det hjälper självklart att intervjuobjekten är personer Theroux själv är genuint intresserad av, människor som inte hörs i poddar varje vecka och som är underhållande berättare. Boy George är öppenhjärtig om sitt brokiga liv, Helena Bonham Carter om sin excentriska överklassuppväxt och Lenny Henry om rasism och familjevåld.
Louis Theroux, som främst är känd för sina gränsöverskridande reportage och tv-dokumentärer, gör en grej av hur krångligt det är med poddtekniken, både för honom själv och för kändisarna som måste spela in sina egna röster hemma. Jag kan inte bestämma mig för om det är charmigt transparent eller om man bara vill utbrista: ”Skärp er, boomers!”
