Kulturchefernas texter dryper av folkförakt
Det är bara vissa som får uttala sig om Israels folkmord
Den här veckan har folkmordet i Gaza pågått i två år. Israel har nu mördat över 65 000 människor. Runt 300 av dem var författare eller journalister.
Detta valde litteratursällskapet Bröd och rosor att uppmärksamma under bokmässan. De höll i en manifestation där de läste upp namnen på sina mördade kolleger, och folk anslöt till demonstrationen med egna plakat. Bland demonstranterna fanns de som beskyllde medierna för sin tystnad och sin upprepning av israelisk propaganda.
Under dygnet som följde på manifestationen hände något anmärkningsvärt: fem kulturchefer, från Sveriges fem största kultursidor, skrev varsin snarlik text om hur de såg på manifestationen. Det var väl okej att tala om de döda, ansåg samtliga, men att det också fanns folk på plats som gick längre än så, och utkrävde ansvar från svenska journalister, var att gå över gränsen. En demonstrant höll exempelvis upp ett plakat riktat till frilansjournalisten Hynek Pallas med texten: ”Varför sprider du propaganda?”
En enkel fråga, från en person som inte har någon kultursida att skriva på, till en som har det. I samtliga kulturchefers narrativ var det dock något annat som hade hänt. ”Stanken från plakaten kom från historiens sumpmarker”, enligt DN:s kulturchef Björn Wiman. Göteborgs-Postens Johan Hilton menade att ”Ingen demonstrant ska få skrämma journalister” och enligt denna sidas biträdande kulturchef, Eric Rosén, var det ”obehagligt att ge sig på enskilda journalister”. Expressens Victor Malm ansåg att manifestationen gick ”långt över gränsen” och Sydsvenskans Maria G Francke tyckte att det var anmärkningsvärt att Athena Farrokhzad, som varit med och anordnat manifestationen, inte tog avstånd från plakaten. Flera av cheferna jämförde dessutom demonstranterna med den våldsbejakande nazistgruppen NMR.
Budskapet var glasklart: det är okej att sörja de döda, men inte att peka ut journalister man anser har bidragit till lidande. Oförrätterna får absolut inte tillskrivas en avsändare – i det ögonblicket blir ju makten synlig.
Det är svårt att inte tänka att cheferna önskar privatisera det offentliga samtalet helt och hållet. Texterna dryper nämligen av folkförakt: fem kulturchefer som är överens om att varje fråga som inte paketeras på deras egna kultursidor är hotfull och antidemokratisk. Säkerligen hade det låtit annorlunda om jag ställde frågan på den här sidan. Om jag efter att i två år ha följt Pallas ständiga kritik och fördömande av de som uppmärksammat folkmordet, läst hans texter där han insisterar på Israel som en hbtq-vänlig demokrati alltmedan han misstänkliggjort palestinska journalister som diktaturkramare – frågat honom varför han sprider propaganda?
Låt se om den meningen får stå kvar, nu när den är paketerad på en kultursida, i stället för på ett plakat av en demonstrant som saknar medieutrymme.
Café Bambino:
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Konstpodd: I själva verket
