Dina digitala spår kan vara farligare än du tror
Ingen går säker när världens säkerhetstjänster letar skandaler på nätet
Regeringens pikadorer och banderiljärer jublade – ”honom ska vi ha!”. Fullt begripligt; Tobias Thyberg är en erfaren, internationellt etablerad diplomat som talar ryska. Ergo: den perfekta nationella säkerhetsrådgivaren. En förväntad motpol till föregångaren Henrik Landerholm och hans märkligt repetitiva slarv med hemligstämplade dokument.
Den nye arbetsgivaren instruerade Thyberg att radera. Sociala medier, privata meddelanden, allt. Men det tog bara några timmar, sedan dök det upp dickpics. Thyberg fick gå – bilderna antogs vara toppen på ett isberg av kompromat. Nu snabbutbildas personalen på Regeringskansliet – deras digitala liv kan belasta internationella relationer. Inte minst med Turkiet.
Där planerar president Erdoğan ett nytt lagpaket: förbud mot att öppet visa att man är gay, trans eller bi. Landets säkerhetstjänst övervakar redan hbtqi-personers digitala liv. Det har bland annat lett till gripandet av Yıldız Tar – journalist och chefredaktör på KaosGL, landets motsvarighet till svenska tidningen QX. Sågs Thybergs sexualitet som ett hinder för det blomstrande, säkerhetspolitiska utbytet mellan Turkiet och Sverige?
Även svenska journalister fängslas i Turkiet. I slutet av mars greps Joakim Medin. Under förhören fokuserade förhörsledaren särskilt på hans sociala medier. Avslöjande men paywall-låsta artiklar på etc.se i all ära – algoritmerna når internationellt. Ut i världen, in i Kurdistan. President Erdoğan hatar sånt.
Efter frisläppandet frågade sig Medin i en DN-intervju:
– Ska jag sluta med det – för att det kan göra andra stater irriterade?
Nu kanske du tänker att nej, det vore ju oförenligt med våra demokratiska fri- och rättigheter. Här får vi ragga på Grindr och dela nidbilder av Turkiets diktator. Och skriva artiklar om honom.
Men en sak irriterar Ulf Kristersson mer än komprometterande kukbilder: när smekmånaden med Erdoğan störs. Den trilskande turkiske presidenten lockades att godkänna vårt Natomedlemskap med ett utökat samarbete mellan ländernas säkerhetstjänster. Det kräver ett ständigt utbyte av information från den digitala domänen.
Journalist, politiker, UD-tjänsteman – spelar ingen roll. Den avlästa informationen kan delas med Turkiet
Säkerhetstjänster, även den svenska, arbetar med ”open source intelligence”, förkortat OSINT. En uppmärksammad aktör är företaget Shadowdragon. I marknadsföringsmaterialet beskriver de hur deras programvaror följer och arkiverar ”målets brödsmulor” över hela internet. Allt går att se: rörelser, åsikter, relationer. Allt.
Baserat på vårt digitala liv, skapas det Shadowdragon kallar ”Pattern of life”. Vårt digitala liv skapar mönster. Mönster visar vanor och svagheter. Det ger möjligheter att påverka människor. Det gäller såväl nationella säkerhetsrådgivare som kurdiska rävar och dissidenter. Och journalister.
För Erdoğan är fria journalister likställda med terrorister. Och journalister är på intet sätt fredade från OSINT-kartläggning. Det har de aldrig varit. Inte ens i Sverige.
År 2011 kunde Säkerhetskommissionen bekräfta: Under årtionden hade Säpo åsiktsregistrerat en masse. Journalister hade fått en egen kolumn. Deras artiklar klipptes ut och samlades in, deras vanor och rörelsemönster kartlades. Material delades med amerikanska CIA.
Men när Säkerhetskommissionens arbete skulle genomlysas var dokumenten om just journalisterna borta. De hade förstörts. ”Av misstag”, sades det.
Ett syfte med OSINT – förr som nu – är att vi vet att det pågår. Det är tänkt att hålla oss på mattan. Sedan 2022 riskerar svenska journalister fängelse om de rotar i något som kan påverka den nationella säkerheten. Exempelvis uppgifter om att den turkiska säkerhetstjänsten har inflytande över hur Säpo riktar in Shadowdragon-liknande verktyg och hemlig dataavläsning.
Sverige och Turkiet har ett avtal från 2022. Där står uttryckligen att ländernas säkerhetstjänster ska dela underrättelseuppgifter. De ska självständigt bestämma vilka mål som är av intresse. Som exempelvis den kurdiske dissidenten och lokalpolitikern Shiyar Ali i Gävle. Som exempelvis Joakim Medin.
OSINT-uppgifter kan ge underlag för åtal om exempelvis ”obehörig befattning med hemlig uppgift”. Straffvärdet ger polisen rätt att installera spionprogram i de misstänktas digitala enheter. Journalist, politiker, UD-tjänsteman – spelar ingen roll. Den avlästa informationen kan delas med Turkiet. Men bara vetskapen om att kanske vara avlyssnad skapar självcensur. Vilket kanske är själva poängen.
Under förhör fick Joakim Medin se en lista med andra svenska journalister som misshagade den turkiska regimen. Givet Säpos historia av åsiktskartläggning, måste vi tyvärr ställa oss frågan: Delas underrättelseuppgifter om svenska journalister med Turkiets säkerhetstjänst?
För det ser ut, vilket Karin Pettersson skrivit på dessa sidor, som ”att de demokratiska spärrarna verkar ha släppt under Natoprocessen”.
Det behövs en ny kommission. Helst nu, innan spåren förstörs. ”Av misstag”. Igen.
