Allt blir fel när ETC sparkar Ekis Ekman
Med svaga publicister får vi fegare skribenter – och ett sämre samhälle
Skribenten och författaren Kajsa Ekis Ekman sparkades på måndagen ut från Dagens ETC:s ledarredaktion, där hon varit frilansande medarbetare i nästan ett decennium.
Detta efter att hon skrivit en ledare om Kyiv Independent, en mediekanal som efter att Ryssland inledde sitt invasionskrig i Ukraina på kort tid seglat upp som en helt central källa till information om vad som pågår.
Ekis Ekman problematiserar Kyiv Independent, pekar på en av reportrarnas kopplingar till den högerextremt präglade Azov-bataljonen, åtminstone förr dominerad av nazister, som är en del av Ukrainas försvar. Hon kritiserar också hur Kyiv Independent finansieras, bland annat genom stöd från amerikanska, kanadensiska och europeiska myndigheter och biståndsorgan.
Soppan Ekis Ekman kokar på detta är tunn, exemplen på exakt vad i deras journalistik som varit förgripligt eller felaktigt uteblir helt. Och att Ukraina försvarar sig är legitimt oavsett hur osympatiska vissa av försvararna är. Jag tycker att det är en dålig text.
Samtidigt har Ekis Ekman i ett kommentarsfält på instagram buntat ihop Russia Today med CNN, Al Jazeera och Telesur, skrivit att RT gör mycket kvalitetsjournalistik och avfärdat kritik mot kanalen som ”ryssfobi”.
Resonemanget haltar – försiktigt uttryckt. RT har dessutom rört sig ytterligare, från den redan manipulativa ”journalistik” Peter Pomerantsev beskrev i sin läsvärda bok Ingenting är sant och allting är möjligt, till att bli en ren propagandakanal för Putins krigsmaskin.
Både texten och instagramkommentarerna förtjänar kritik och vi har lyckligtvis i Sverige en förhållandevis öppen debatt där argument nagelfars och vårdslösa utsagor angrips av både meningsmotståndare och sympatisörer. Kajsa Ekis Ekman väckte ett omfattande raseri och i sociala medier började fler och fler meddela att de säger upp sin ETC-prenumeration som en konsekvens av hennes text.
Säga nej får man göra i förväg, inte när man får skit för något man köpt in
Här tar historien en ny och principiellt djupt problematisk vändning.
Dagens ETC:s chefredaktör och ansvarige utgivare Andreas Gustavsson publicerade plötsligt en text om att han inte ”kan tolerera” Ekis Ekmans kommentar i sociala medier. Inte det hon skrev i tidningen alltså, utan på instagram.
För mig är det svårt att tro att han talar sanning. I stället ser det ut som om instagramkommentarerna blev ett svepskäl. För texten som kritiserades hade ju Gustavsson tagit emot och publicerat. Den är och var hans ansvar, som utgivare.
Det hela liknar min egen tidnings mindre smickrande agerande när Staffan Heimerson fick sparken på grund av en text man sagt ja till.
Säga nej får man göra i förväg, inte när man får skit för något man köpt in.
Då måste man i stället försvara sin publicering – och skribenten – alldeles oavsett om det känns jobbigt, svettigt eller om man till och med ångrar sig. I alla fall är det så jag ser på rollen som publicist och på relationen till både fasta och frilansande medarbetare. Det gäller både Kajsa Ekis Ekman, som ju också skriver för Aftonbladet kultur, och våra andra skribenter.
Annars tror jag att man får ängsliga skribenter som inte vågar ta ut svängarna, som inte vågar ha fel och som över tid blir mindre intressanta. Vi får ett plattare offentligt samtal och om jag får ta i lite: ett sämre samhälle.
Men om Gustavsson talar sanning då? Om han var okej med texten men om instagramkommentaren var droppen. Även det är en omöjlig position för en publicist.
Att som utgivare och beställare börja ta ansvar för vad frilansare skriver i sociala medier är en hopplös väg. Man kan då inte ta det ansvaret bara ibland eller bara för vissa. Som utgivare har Gustavsson hamnat i ett självpåtaget utsträckt utgivarskap för vad medarbetare säger och gör utanför sitt jobb, vid sidan om sitt uppdrag. Nu gäller det alla Dagens ETC-skribenter, alltid, och den som hittar en tillräckligt dum kommentar kommer att förvänta sig att Gustavsson agerar.
Han sätter alltså regler för hur en skribent får uppföra sig privat. Och jag är ganska säker på att han inte kommunicerat dessa eller sin nya arbetsgivar- och utgivarroll i förväg. Godtycket är totalt och alla Dagens ETC:s medarbetare får nu signalen att de vare sig de vill eller inte representerar sin uppdragsgivare i sociala medier.
Ingen tidning måste anlita någon. Alla samarbeten kan brytas. Men Andreas Gustavssons agerande ger intrycket av att han är samtidigt strykrädd och hög på sin egen indignation. Det är ingen bra kombination.
