Kultur har alltid varit socialt

Allt ställs in och vi tvingas leva framför våra skärmar – eller så tar vi efter sportens hängivna fans

Av: Ulrika Stahre

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Den digitala konserthallen – nödvändig nu, men är det framtidens kulturkonsumtion vi ser?
Foto: berliner filharmoniker
Den digitala konserthallen – nödvändig nu, men är det framtidens kulturkonsumtion vi ser?

På onsdag skulle jag ha gått på det lilla samtalet och bokreleasen med den lockande titeln ”Varför begår människor onda handlingar?”. Nu är det, som väntat, inställt. Visst börjar jag och alla andra bli luttrade, det är som det är och bättre att inte ses i täta folksamlingar.

Filmpremiärer skjuts upp, vernissager ställs in, teaterföreställningar och konserter ställs in eller spelas för halva hus. Kultur- och nöjesvärlden drabbas av samma som alla andra: ekonomiska förluster och frustration. På sociala medier flödar film- och tv-serietips kors och tvärs. Och för all del lästips.


Sedan ett par dagar har något av en ny genre seglat upp och blivit vanligare: konsert- och operahus som livesänder för en publik i soffan. Musiker som ger konserter i vardagsrum, livesända på sociala medier. Museer som i och för sig sedan länge har erbjudit digitala besök är nu mer aktiva i sin marknadsföring.

Den tyske pianisten Igor Levit, som nyligen var i Stockholm och som under Beethovenåret ska återkomma för att spela sig igenom tonsättarens samtliga 32 sonater, sände i helgen direkt hemifrån sin lägenhet i Berlin.

Det är vackert, lika vackert som de balkongkonserter från Italien som cirkulerar på sociala medier. När vi mer och mer bara möts eller konsumerar kultur online är det befriande att se alla människor som vinkar till varandra, sjunger, spelar, filmar. Så rörande mitt i den italienska tragedin.

Men det är en ironi att vi upplever andras möten online. Som en hårdskruvad version av familjeunderhållning en fredagkväll – att titta på människor som möts och leker i stället för att göra det själv – och samtidigt något helt annat. Västvärlden går in i ett större allvar.


Online-kulturen ser ut att ta över åtminstone för tillfället. Att det skulle bli ett permanent sätt att ta till sig kultur är svårt att tro. All kulturs upphov är social. Från den antika teatern, till kyrkohistoriens pedagogiska måleri, till maktanspråken som materialiserades i porträtten. Till högläsningens långa tradition. Gränsen mellan publik och aktör har inte alltid varit tydlig men nu är den det. Vi vid varsin skärm deltar inte.

Vi som konsumerar kultur får finna oss i att göra det i mindre grupper eller ensamma. Beröringsskräcken hindrar oss troligen från att besöka det som är öppet – konstutställningar har inte stängt, bara stora visningar och vernissager (vilket i och för sig är märkligt med tanke på att andra länder och städer väljer att stänga) – och i vår vrå kan vi kontemplera vad publiken betyder när den är samlad, när den är en massa, en grupp som gemensamt upplever något som kan vara sensationellt, irriterrande, uselt eller underbart.


Den som producerar kulturen blir ideell och går miste om all ersättning. Det gäller både de stora och små producenterna, både den enskilda musikern som lever på gig och de stora konserthusen eller biograferna som behöver biljettintäkterna.

Egentligen är det en utveckling som pågått en tid men nu har den blivit mer extrem. Stor biografpublik är sällsynt, vi behöver backa bandet flera decennier för att se en biografkultur som var levande. Sedan länge är biografer mest skyltfönster för filmer som sedan kan streamas, gratis eller för en struntsumma.

Brittiska Art Council deklarerade i dag att man går in för ett krispaket till konstnärer och frilansare som har förlorat inkomster hittills. I Sverige har kulturutövares organisationer lyckats få till möten med socialförsäkrings-, arbetsmarknads- och kulturminister för att kunna förbättra villkoren på både kort och lång sikt – vilket är smått revolutionerande.


Kanske lockar immateriella värden fram gratisfolket. Kulturvärlden saknar tydligen besatta fans. I sportens värld betalar publiken just nu för biljetter till inget. Stödpengar till ansträngda klubbar.

En fiktiv publik är också en publik. AIK Hockey har i skrivande stund sålt 9 740 biljetter till en icke-match. Det är långt kvar till publikrekordet, 17 098, och försäljningen ser mer ut som ett konceptuellt konstprojekt än en sportaktivitet. Jag hoppas att en hängiven operapublik kan ta sig samman och göra något liknande.

Kulturtips för karantänen

Frida Kahlo online:
https://artsandculture.google.com/project/frida-kahlo


Kungliga operans kanal:
https://www.operanplay.se/


Streama film på bibliotekskortet:
https://viddla.se/ och https://www.cineasterna.com/sv/


Böcker, filmer, musik och annat
https://archive.org/


Klassikerläsning (på engelska)
http://www.gutenberg.org/


Kungliga filharmonikerna sänder här:
https://www.konserthuset.se/play/


Berlinfilharmonikerna abonnemang:
https://www.berliner-philharmoniker.de/en/titelgeschichten/20192020/digital-concert-hall/?fbclid=IwAR3K4TZQY5DaiU3xmc2itBGb7Q6nTQyzFuypMSNXZL6BxWB4pmanq1ZM6ow


Tips om museer som går att besöka online:
https://upgradedpoints.com/best-virtual-museum-tours/


Dansk kanal för konserter, med möjlighet att donera pengar:
coronakoncerter.dk


Tove Jansson läser Kometen kommer. För den som söker katastrofkänsla men ändå inte.
https://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/24/tove-jansson-laser-hela-kometen-kommer

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.