Smink har aldrig varit menat för de yngsta
Ministerns utspel är ändå ett ärligt försök
Bailey är tolv år och lever tillsammans med sin pappa och sin halvbror i det engelska samhällets yttersta marginal. De bor i en sönderfestad kvart och en dag berättar pappa att Kayleigh, som han känt i tre månader, ska flytta in och att de ska gifta sig – på lördag. Bailey blir rasande.
Där börjar Andrea Arnolds ”Bird”, en väldigt fin film med många lager som jag inte ska gå in på här. Men genom dem alla löper ett tema av metamorfoser, att tvingas genomgå förvandlingar.
En av dem är att Bailey rent biologiskt går från flicka till kvinna då hon får sin första mens. Med sin hopknölade, blodiga trosa som en boll i handen går hon trots allt till Kayleigh, och ber henne att inte säga nåt till pappa. Vid ett annat tillfälle rotar hon igenom Kayleighs necessär, hittar en ögonpenna som hon testar, och har efter det sminkade ögon.
Jag tänkte på Bailey när socialminister Jakob Forssmed gick ut med att han vill att KD ska driva ett förbud mot sminkreklam riktad mot unga, för att skydda dem mot skeva utseendeideal. Forssmed vill ha en särskild ”barnskyddslista”, med produkter som är ”väldigt olämpliga” att marknadsföra mot barn under 15 år, däribland skönhetsprodukter. Man ska heller inte få använda sig av barninfluencers.
Det är ett luddigt förslag med tydliga problem. Hur ska man kunna avgöra vad som riktar sig till barn? Forssmed jämför med de regler som finns för marknadsföring av tobak och alkohol – men där finns ju också åldersgränser vid inköp, medan legkontroll vid köp av foundation inte är aktuellt. Apparna barnen hänger på är också fulla av reklam skapad i andra länder, som man inte kommer åt med svensk lagstiftning.
Men trots problemen så uppskattar jag Jakob Forssmeds utspel – han försöker ju i alla fall. När vi vet att amoraliska algoritmer allt mer påverkar vår tid och våra liv är det rimligt att åtminstone försöka skydda barndomarna. Även ett svagt och lättforcerat skydd är bättre än den uppgivenhet, för att inte säga underkastelse, som i övrigt präglar samhällets inställning till techbolagens inflytande. Det har ett värde när politiska ledare markerar aldrig så lite motstånd.
… stolthet och genans, förväntan och oro
För jag tycker att Jakob Forssmed har rätt i att smink och andra skönhetsprodukter inte är för de yngsta. De är en del av det Andrea Arnold skildrar i ”Bird”, då man går från barn till vuxen, från flicka till kvinna. Det är ett steg man tar ut i luften, osäker på var man landar, och då kan sminket vara något att leka med, ett utforskande av vem man kan bli. Många kvinnor har minnen av sitt första smink, kanske doften av ett visst rouge, färgen på första kajalpennan eller bara känslan när man första gången gick ut med ett sminkat ansikte. Det var också motstridiga känslor; stolthet och genans, förväntan och oro. Man ville vara söt men inte kallas fåfäng och man ville ha blickar som man sen inte visste vad man skulle göra med.
Men även om det inte är medvetet så finns det också en sexualiserande aspekt i det. En tolvåring kan med smink se ut som sexton, och även om att se äldre ut är en poäng för barnet är det inte säkert att hon förstår vad det gör med hennes plats i världen.
De som har mest att förlora på Forssmeds förslag är förstås de som säljer produkterna, och de kommer att vilja grumla den här diskussionen. Ett argument är att smink är feministiskt – så sent som förra veckan användes det av Bianca Ingrosso när hon öppnade en ny butik för sitt sminkmärke; den sades vara ett ”bevis på kvinnoledd innovation”.
… det är den interaktiva budoaren som ett separatiskt rum
Den fjärde vågens feminister har också omfamnat smink på ett sätt äldre systrar inte gjorde, lyft det som som ett uttryck för kvinnlig kreativitet och self care. Det är en hållning jag själv förhåller mig skeptisk till, inte minst med de senaste årens explosion av produkter (och priser) och hudvårdsrutiner som gränsar till det tvångsmässiga. Förra året uppstod också en debatt om just barn och hudvård, där Tiktok pekades ut som drivande för att få barn att köpa lika onödiga som dyra krämer – det är uppenbart att den -ism som sminket betyder mest för är kapitalismen. En av de som nu säljer hudvård till tweens är för övrigt prinsessan Madeleine, förlåt Madeleine Bernadotte, som sett en ”lucka i marknaden”.
Men givetvis kan man vara feminist och intresserad av smink på samma gång, vilket man också ser i sociala medier där GRWM-reels (get ready with me) är en enorm genre. Ofta berättar kvinnorna vad de gör, men inte sällan pratar de om något helt annat medan sminket läggs. Det kan vara små föreläsningar om till exempel samtyckeslagen, sin etniska grupps traditioner eller betydelsefulla kvinnor i historien. Med sminket som krok får hon en publik som förutom en och annan bög består av bara kvinnor; det är den interaktiva budoaren som ett separatiskt rum. Där sker liksom en dubbel metamorfos; dels den yttre, dels den från ”vanliga tjejen” till aktivisten/feministen. All this and brains.
Nej, jag tycker inte att detta borde märkas som olämpligt för barn. Men det är rum och metamorfoser som kan vänta tills man själv, likt Bailey, tar steget. Kan vuxenvärlden göra något för att hejda de kapitalistiska krafter som vill puffa på tjejerna innan de själva är redo så håller jag med Jakob Forssmed om att det är värt ett försök.
Café Bambino: Barnkändisar på Youtube och deras störda mammor
