Inga influencers utan den tyska romantiken
Men narcissism är inte samma sak som frihet – och tänkande sker bäst i grupp
När jag drabbades av en stor kärlek för några år sedan räckte språket inte till för att beskriva hur känslan, kärleken och det som pågick i mitt inre hängde ihop med mitt yttre jag, som ofta är rationellt och stramt.
I min förvirring sökte jag mig till idéhistorien för att få hjälp, och det fick jag, kanske man kan säga. Upplysningen, skriver filosofen Isaiah Berlin i The roots of romanticism, utgick från tre grundläggande antaganden: den att alla viktiga frågor i princip är möjliga att besvara, att dessa svar kan nås genom en metod som är möjlig att förstå och lära ut, och att alla svar som nås är förenliga med varandra. Det är tron på rationalitet och framsteg, på världen som öppen för människan att förklara. Det var i detta skarpa ljus jag hade levt.
I den romantiska reaktionen mot upplysningen är det passionen, känslan, som står i centrum. Inte bara litteraturen och konsten behövde förändras och frigöras, utan även människan och samhället. Om detta hade jag tidigare bara läst i böcker. Nu drabbades jag av den insikt och igenkänning som är kroppens.
Årets bok för mig är den tyska historikern Andrea Wulfs Magnificent rebels, som beskriver hur en grupp intellektuella samlades i den lilla tyska staden Jena i slutet av 1700-talet, och hur de förändrade världen.
Det började med Goethe, giganten, och hans vän, poeten och kritikern Friedrich Schiller. Sedan kom Wilhelm von Humboldt och hans bror, upptäckaren och vetenskapsmannen Alexander Humboldt. Navet blev Caroline Schlegel, som tillsammans med sin man, filosofen och litteraturkritikern August Wilhelm Schlegel översatte Shakespeare till tyska. Till Jena sökte sig också Schlegels lillebror Friedrich, som myntade begreppet romantik, och poeten Novalis, han som kallats romantikens profet. Och senare den unge filosofen Friedrich von Schelling.
Viktigast enligt Wulf var ändå den supertrendige filosofen Fichte. Som var så het att Jenas studenter reste stegar mot universitets fönster för att höra den senaste föreläsningen. Som sade att jaget, Ich, var centrum av allt.
I dag lever vi självklart i vårt Ich, kanske för mycket. Men i slutet av 1700-talet var detta fokus på jagets suveränitet omvälvande. Fichtes filosofi hängde ihop med den franska revolutionens jämlikhetsideal och innebar ett uppror mot konventioner, stat och feodala strukturer. När jaget sattes i centrum skapades frihet även bortom Gud, kyrka och absoluta sanningar.
Andra halvan av 1700-talet var upplysningens tid, allt kunde plötsligt mätas, vägas och undersökas. Kretsen i Jena var för denna tankens revolution, liksom den politiska som pågick i grannlandet Frankrike. Men de menade också att något riskerade att gå förlorat, nämligen känslan, poesin, det oförklarliga i människan. De blickade, som Andrea Wulf skriver, inåt likväl som utåt. Den unge Schelling menade i motsats till Fichte att människan i själva verket är ett med naturen, och mellan denna syn och Fichtes Ich fanns en konflikt som aldrig löstes men som gav upphov till filosofiska genombrott, litteratur, dramatik, poesi och kritik.
Medan revolutionskrigen böljade fram i Europa, ibland bara några timmar bort, samlades Jenakretsen i Caroline Schlegels vardagsrum på kvällarna och pratade, pratade och pratade. Jaget sökte sin frihet, men det kollektiva var förutsättningen, i ett konstant flöde av ord, musik, språklekar och kärleksaffärer. Det är en vacker bild av kreativitet och lustfylld lek, gemenskap och ett öppet samtal.
Det var kontroversiella val att göra i slutet av 1700-talet. Romantik och revolution som praktik, med livet och jaget som insats.
En stor del av Wulfs bok handlar om vänskapsband, passion och konflikter, hur det personliga påverkade det intellektuella livet och var oupplösligt förbundet med det. Som när Friedrich Schlegel träffade den äldre, gifta Dorothea och skrev den skandalomsusade och experimentella romanen Lucinde om deras kärlek. August Wilhelm och Caroline Schlegel hade en öppen relation, men valde till slut att skilja sig när Carolines kärleksaffär med den unge filosofen Schelling fördjupades. Det var kontroversiella val att göra i slutet av 1700-talet. Romantik och revolution som praktik, med livet och jaget som insats.
Wulf är historiker och hennes bok bygger till stor del på förstahandsmaterial i form av brev och dagböcker, tillsammans med kretsens alla tidskrifter, traktat, recensioner, dikter, pjäser och romaner. Det är oupphörligt underhållande att följa vardagslivet i Jena, med alla praktiska bestyr. Att få syn på kropparna till dessa briljanta hjärnor och få en aning om hur de hängde ihop med varandra.
Efter några år splittrades kretsen i Jena, efter uppslitande konflikter om såväl kärlek som filosofi.
Romantiken, menade Isaiah Berlin, är en potentiellt politiskt farlig strömning eftersom den avvisar logik och förnuft. Det kan leda till en idé om geniets rätt, viljans triumf, en känslokult som kan resultera i fanatism. Men, menar han, romantikernas syn på människan som komplex och sårbar ger också förståelse för att det inte finns några perfekta lösningar eller system.
Efter några år splittrades kretsen i Jena, efter uppslitande konflikter om såväl kärlek som filosofi. Novalis dog ung, kanske räddade det honom för eftervärlden. August Wilhelm Schlegel adopterades efter sin skilsmässa av madame de Staël, en av romantikens viktigaste marknadsförare. Lillebror Friedrich, han som var radikalast av alla, blev tjock, katolik och konservativ. Sin egen antites.
Andrea Wulf är en fantastisk storyteller, med blick för miljö, detaljer och relationer. Hon sätter Jenakretsens idéproduktion i sitt historiska sammanhang: universitetet, tryckpressen och upplysningens idéer gav förutsättningarna.
Bokens verkliga ärende är dock något annat, nämligen att sätta dagens självupptagna och individcentrerade kultur i ett historiskt sammanhang. Utan Fichte, inga influencers. Och samtidigt: Jenakretsen ville frigöra sitt Ich, men visste samtidigt att narcissism inte är samma sak som frihet. Ljuvligast är de i grupp, när de grälar, skapar och skriver tillsammans; det befriade jaget i gemensam lek.
