20-årig polischef bekämpar brott utan pistol

Unga Klara berättar historien om mexikanska idealisten Marisol Valles Garcia

– Varför är Marisol så modig?
– Hon kanske föddes utan ögonlock.

Det är en teori om tjugoåringen som från oktober 2010 till mars 2011 var polischef i staden Praxdedis G Guerreo i norra Mexico. Hon hette Marisol Valles. Efter studier i kriminologi dök hon upp på borgmästarens kontor som enda sökande till posten efter det att förre polischefens huvud hittats på trappan till polishuset.

Hon hade en idé: Polisarbetet skulle överhuvudtaget inte riktas mot maffian/knarkkartellerna, de var för mäktiga, arbetet skulle i stället inrikta sig på medborgarskydd och socialt förebyggande verksamhet.

Inte ens pistoler skulle de ha, allt för att verka mindre hotfulla mot alla. Den karriären avslutades med dödshot och en halsöverhuvudflykt till USA där hon nu befinner sig i väntan på eventuellt uppehållstillstånd.

Det är den sanning och kanske lite dikt som utgör skelettet till Unga Klaras onda saga om betraktande barn ensamma ute i ett fientlig livsfarlig värld. Trollen har krupit in i själva polishuset och upprätt­håller förtrycket i uniform och lilla Marisol hade aldrig en chans. Åsa Lindholms regi tassar lugnt in bland de våldsamma männen genom att se dem som livsfarliga pajaser, överföra smärtan från en borrmaskin under ett förhör på en mjukisclown och utnämna Marisols make till en äkta superhjälte; han som sköter den späde sonens lösa mage medan hotsamtalen från telefonen pepprar sönder nätterna.

Så att släppa machismon blir det starkaste budskapet mer än kritik mot korruption och fattigdom, vilket väl är en befogad analys i en pjäs om ungdom och hjältemod. Och denna rörliga, intensivt kontaktsökande uppsättning visar i sina många bästa stunder också upp något rent hopplöst. En polisstation där samma dynamik råder som i ett pennalistiskt styrt uppehållsrum på en högstadie­skola. Den trasiga samhällsstrukturen i norra Mexico framstår som ett rike utan vuxna, där ett tjugoårigt nästanbarn bara hittar en enda människa som inte är skräckslagen eller empatistörd, ett annat barn.

Och så finns där Ulrika Nilsson, en gatkatt, en joker, en berättare som spelar med en vildsint energi. Hennes panikhumormonolog om nyfikenheten hos vanliga dumma ungar är förtrollande.

Och mycket ledsen.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.