Fem poliser vi aldrig kommer att få se i krimserierna

Sommaren är tv-deckarens högtid. Vissa polisarketyper dyker alltid upp i serierna. Här kommer listan på vilka fiktiva poliser som ständigt återkommer i tv-rutan – och vilka poliser som vi möter i verkligheten, men som ändå lyser med sin frånvaro i kriminalserierna

Oscar Töringe spelar Magnus i SVT-succén ”Tunna blå linjen”

Fem fiktiva poliser som vi sett i kriminalserierna...

1. Rasisten med trauma

Rasprofilering, går det att visa i tv? Javisst! I succéserien Tunna blå linjen får vi se hur polisen Magnus trycker upp en ung svart kille mot väggen. Problemet är bara att killen inte har gjort någonting. Så varför förutsätter Magnus att han är en brottsling? Kan det bero på rasistiska strukturer inom poliskåren? Kan det vara så att polisen tror att rasifierade killar i större utsträckning än vita killar är kriminella? Nej! I stället vecklas en annan förklaring ut under seriens gång: Magnus blev inte älskad som barn.

I den svenskdanska deckarthrillern Bron möter vi arbetsnarkomanen Saga Norén

2. Arbetsnarkomanen
Den absolut vanligaste polistypen. Traditionellt en man, men i jämlikhetens tecken finns det nu också tjejpoliser som går upp i sitt arbete så fullständigt att allt annat försvinner. En så vanlig karaktär att en krimserie utan henne/honom knappast kan kallas krimserie. Genom bara några få ledtrådar i serien för att vi ska förstå vem vi har att göra med. Barnen? Bortglömda. Maten? Take away. Hemmet? Behöver städas. Relationerna? Trasiga. Alkoholsinnet? Dåligt.

3. Den snällkorrupte polisen

En polistyp som sällan letar sig in i de folkhemsdeckarna, eftersom ingen i Sverige kan vara korrupt. Vi får i stället blicka mot britterna för att hitta den här vanliga arketypen. Vi såg honom senast i Svt-kriminalaren The responder, men han har också dykt upp i en rad olika skepnader i korruptionsdramat Line of duty.

Han har hjärtat på rätta stället och har letat sig in i poliskåren för att göra gott. Men plötsligt en dag hamnar han mitt i ett moraliskt dilemma, som slutar med att han helt enkelt måste samarbeta med narkotikakungarna. Det är inte hans fel att det ligger en ryggsäck med kokain i baksätet eller en säck kontanter i hallen. Han ville ju bara hjälpa!

Suranne Jones spelar klaustrofobiska Amy Silva i serien ”Vigil – död man ombord”

4. Den sexiga men plågade tjejpolisen

Hon är snygg! Hon är smart! Hon är… lite konstig också. När tjejpolisen står i centrum räcker det inte med en tunn bakgrundsstory om att hon försummar familjen till förmån för arbetet. Hon måste också vara lite lätt traumatiserad. Som om inte det vore nog tvingas hon in i mordfall där traumat ska återupplevas gång på gång. Se bara på Marcella, i Netflix-thrillern med samma namn, som är så tokig att vi till slut undrar om det kan vara själva den plågade tjejpolisen som är mördaren.

Eller huvudrollspolisen Amy Silva i deckaren ”Vigil – död man ombord”. Hon har grov klaustrofobi. Ändå är det hon, och bara hon ensam, som kan lösa mordet på en militär ubåt där hon inte tillåts ha kontakt med omvärlden.

Ville Virtanen som Kari i Netflixserien ”Sorjonen”

5. Hemvändarpolisen

Är alla poliser från glesbygden? Det verkar stundtals så i kriminalseriernas universum, eftersom de mer ofta än sällan utspelar sig i just den by där polisen lovat sig själv att aldrig återvända till. Tji fick han! Storstaden blir ohållbar, kanske för att ens fru dör som i det belgiska dramat La Trêve, eller för att arbetstempot är för högt, som i den finska deckaren Sorjonen, och nu återstår bara att köra hem till obygden. Där har det tyvärr precis skett ett brutalt mord. Typiskt! Förutom att lösa brott måste polisen dessutom möta den största boven av dem alla: sitt förflutna.

... …och fem poliser från verkligheten som aldrig syns till i tv-deckarna

1. Rasisten utan trauma

Som Magnus i Tunna blå linjen, men utan trauma. Kan vara en polis som registrerar romer eller kallar folk på Rosengård för apejävlar – trots att de blev älskade som barn!

Polis, kriminaltekniker och forensisk arkeolog i Slottsparken i Malmö efter att man tillslut hittat det skelett som polisen missade när de var på plats första gången

2. Den arbetströtta polisen

Den som sett sin beskärda del av fiktiva poliser kan lätt tro att varenda liten aspirant är en workaholic. Tv-poliserna gör ingenting annat än att jobba. I verkligheten är det annorlunda.

Här finns förstås arbetsnarkomanerna, men precis som på alla platser finns även den halvt utbrända och lätt sömniga polisen.

I Malmö krokade den här polistypen nyligen arm med några sömniga brandmän. Då hittade nämligen ett gäng räddningsarbetare ett skelett under en utryckning. Men de lämnade kvar det i parken, eftersom de trodde att det var ett ”låtsas-skelett”. Senare skulle en polispatrull besöka platsen. De hittade inte skelettet, sa de.

Fredrik Kärrholm i polisuniform i sin personvalskampanj för Moderaterna

3. Den före detta polis-politikern

Under de uniformerade åren insåg han att han hade högre ambitioner – han ville förändra samhället på politisk nivå! Men när han väl lämnade snutlivet bakom sig började den där poliskostymen plötsligt ha något tilldragande, ja till och med vackert, över sig. Så när den före detta polisen, låt oss för enkelhetens skull kalla honom Fredrik Kärrholm, ska kandidera för ett politiskt parti, vilket vi för enkelhetens skull kan kalla Moderaterna, då kan han helt enkelt inte låta bli att skruda om till den sexiga blåsvarta skjortan med polisemblemet.
4. Dialogpolisen

En underskattad polisroll som aldrig tycks göra sig värdig krimserierna.

Den snickesnackiga dialogpolisen är lite mer reko än sina kolleger. Kanske spelar hen till och med i ett popband på fritiden. Arbetsdagarna går mest åt till att förstrött promenera bredvid demonstrationer. Tillsammans med bubblaren trafikpolisen funderar hen nog på vad man ska behöva göra för att få lite tv-tid i det här landet? Misshandla någon? Lösa något fjantigt kallt fall?
5. Bögpolisen

Trots att vi fått se en del lesbiska poliser i krimserierna, nu senast kommissarie Siobhan, sidekick till huvudpersonen i SVT-dramat ”I min dotters namn”, lyser de homosexuella männen med sin frånvaro. Varför? Låt oss ta en titt in i verklighetens polisvardag, porträtterad i Polistidningen. Här går det att läsa om aspiranten Johan. Han går på en gayklubb i Stockholm. Där blir han stoppad av två poliser som tycker att han ser påverkad ut. Han hade tagit poppers – vilket inte är olagligt. Ändå händer någonting när han kommer tillbaka till jobbet. Säkerhetsavdelningen vill ”stämma av några saker” – närmare bestämt ställa frågor om besöket på gayklubben.

”Bland annat fick jag frågan om hur jag reagerat om någon smygfotat mig på klubben. Att det fanns en utpressningsrisk”, berättar Johan. ”Men jag är ju öppen med min läggning och skäms inte över att jag var där”.

Efter mötet blev han av med sin säkerhetsklass, vilket innebär att han inte kunnat ta anställning hos polisen.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.