Så tvingas migranter tillbaka med våld

Bok samlar skakande vittnesmål – och Sverige är medskyldigt

Flyktingbåt i Medelhavet 2017.

Påtvingad avklädning, bruk av skjutvapen mot oskyddade, frihetsberövanden utan tillgång till toalett eller mat och vatten, samt misshandel med och utan tillhyggen. Skenavrättningar, människor som kastats i vattendrag med bojade händer, och gränsbevakningspersonal som förstör eller stjäl egendom.

Detta är sånt som utförs mot människor på flykt som försöker korsa Europas yttre gräns, och som registrerats i ”The black book on pushbacks”, som släpptes på FN:s internationella migrationsdag den 18 december.

Boken är framtagen av Border violence montoring network, ett nätverk av organisationer som dokumenterar våldsincidenter vid EU:s gränser. I boken beskriver 900 människor på flykt sina erfarenheter av så kallade pushbacks som drabbat dem eller gruppen de färdats med. Totalt berörs drygt 12 000 personers erfarenheter.

En pushback definieras som ”när en person tvingas tillbaka över en gräns utan att ges möjligheten att ansöka om asyl”.

I praktiken innebär det att europeisk eller libysk kustbevakning kör så snabbt nära små, tungt lastade gummibåtar att det bildas svallvågor som trycker tillbaka båtarna från grekiskt eller spanskt territorialvatten.

Det kan också vara att personer handfängslas och lastas i bilar med nedkylande air condition påslagen på full effekt, för att köras tillbaka över nyligen passerade gränser.

Det kan innebära att tvingas klä av sig kläderna och lämna över alla personliga tillhörigheter.

Allt detta strider i sig mot internationell rätt och den grundläggande rätten att söka asyl. De är också ofta så våldsamma att de övergår till tortyr eller annan omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning.

Nätverket bakom boken betonar att det som framkommer på sidorna endast är vad organisationerna har mäktat med att samla in och analysera. Mörkertalet är enormt.

Det var EU-parlamentarikern Malin Björk (V) som tillsammans med Miguel Urbán från spanska Podemos, som på uppdrag av EU-parlamentets vänstergrupp GUE/NGL överlämnade boken till EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson, med förhoppningen att hon ska agera för att stoppa våldet.

Boken har väckt noll uppmärksamhet i Sverige, trots att Sverige sedan länge deltar i den europeiska gräns- och kustbevakningsmyndigheten Frontex verksamhet. När Frontex grundades 2004 var syftet enbart att ägna sig åt ”migrationshanterande” verksamhet, men myndigheten har över tid fått allt fler uppgifter.

Svenska kustbevakningen stoltserar på sin hemsida med att myndigheten stöttat Frontex sedan 2009, där syftet bland annat är att ”upptäcka såväl migranter som smugglare eller annan brottslig verksamhet”. Svenska poliser med tillhörande hundar arbetar sedan många år med gränsbevakning. Men oavsett om svensk uniformerad personal aktivt deltar i detta eller inte, deltar Sverige genom avtal och ekonomiskt bistånd i ett samarbete och en myndighetsutövning som är våldsam, grym och olaglig.

”The black book on pushbacks” är ytterligare ett dokument som innebär att ingen av oss kan säga att vi inte visste.

Silas Aliki är jurist och politisk redaktör på sajten Kontext Press.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln