Litteraturen kikar fram som en sexig stringtrosa
Skryt om hur mycket man läser är fortfarande skryt
I sitt nyhetsbrev beklagade Expressens kulturchef Victor Malm, med hänvisning till Saga Cavallins text i återuppståndna Bon, att det är vanligare att ”man lägger upp mat och resor på Instagram i stället för bokomslag.” Människor använder inte längre litteratur som identitetsmarkör helt enkelt. Samtidigt likställer Sydsvenskans kulturchef Maria G Francke bokläsande med broccoli och löprundor. Något ”nyttigt” som visserligen kan generera cred, men som oftast får stå i skymundan för snabbmaten och tv-tittandet i soffan.
Även rapportförfattarna till Svenska förläggareföreningens undersökning Bokbarometern oroar sig för utvecklingen: ”Vad innebär det på sikt om dagens unga vuxna inte identifierar sig som bokläsande personer i samma utsträckning som tidigare generationer?” G Francke funderar vidare på om det ”är läsningen i sig som är givande – eller läsningen som identitetsbygge?” Men problemet är väl att man är så besatt av att göra den distinktionen.
Dessutom skulle jag vilja påstå att det performativa läsandet blir allt mer synligt i våra flöden. Influencers som tidigare reserverat sina inlägg åt outfitbilder i sval gatumiljö och immiga martinis, har nu börjat posera med böcker.
Influencern Fanny Ekstrand bläddrar igenom ett exemplar av Annie Ernaux utan att släppa kameran med blicken. På ett event med hennes poddkollega Carin Falk ligger högar med Sally Rooneys ”Intermezzo” varvade med "Madame Bovary” om vartannat. Men jag har svårt att tänka mig att det är detta som Victor Malm och Saga Cavallin efterfrågar.
Broccolin ska ätas, intellektet tar minsann ingen semester. SEX!
Under sommaren 2024 lanserade Adlibris kampanjen ”hot book summer” som bland annat ovannämnda influencers deltog i. Internetbokhandeln återupprepade det sista säljargumentet man kunde hitta; att läsande personer upplevs mer attraktiva i andras ögon. Det resulterade i flera samarbeten där influerare komponerade ihop outfits baserade på boken de vid tillfället läste. Vilket såklart fick kulturjournalister att ”rysa av obehag”, eftersom det inte grundade sig i ett ”genuint litteraturintresse”. Samtidigt har olika sexiga bokklubbar lanserats, där sexet grundar sig i samma idé som Adlibris. Boken som stringtrosa.
Och värst av alla är ju Malm själv. Han medger att den enda motståndaren han mött när det kommer till bok-bodycounts är självaste Eva Bonnier. Ingen kan ha missat hur beläst Victor Malm är, inte sällan dyker det upp en bild på ett bokomslag på hans Instagramstory. Inget mig emot i och för sig. Men om man efter Kristina Lindquists text om kulturvärldens förhållande till skryt vill hålla sig på rätt sida om okej måste man förstå att bilden på bokomslaget är samma typ av skryt som bilden från den kritvita stranden, bara i intellektuell förpackning.
Den gemensamma nämnaren är att båda är lika pinsamma. Alla typer av identitetsmarkörer är pinsamma av den enkla anledningen att de avslöjar hur vi vill bli uppfattade i andras ögon. Det spelar ingen roll om det är boken eller drinken, väljer man att posera med den förlorar den automatiskt sitt värde. Men det är vad det kostar att använda sig av identitetsmarkörer och är man en verksam kulturjournalist så gör man vad man måste.
Pinsammast av allt är bilderna på ”årets semesterläsning” som återkommer minst två gånger om året. Ibland fler. En rejäl hög med fler böcker än vad en normalbegåvad person hinner med på ett år ska kulturknutten trycka i sig under fyra veckors semester med släkten. Ryggarna ligger staplade mot linsen med någon anspråkslös caption för att signalera att viktigare än all form av lättja är läsningen. Broccolin ska ätas, intellektet tar minsann ingen semester. SEX!
Men ingenting skiljer honom från influencers som poserar med böcker som accessoar. Och av den anledningen kan man inte heller kritisera andra aktörer med lägre ställning inom den kulturella sfären för att appropriera statussymboler som man själv använder sig av. Viktigare än varför folk väljer att köpa en bok är väl att de gör det. Det är det bokbranschen efterfrågar och det är det den behöver.