Trumps USA vill få Kuba att blöda som aldrig förr
Världshistoriens längsta blockad är hårdare än någonsin
En gubbe cyklar förbi med en fet cigarr mellan läpparna. Från ett öppet fönster hörs någon spela congas och på gatan vrålar glassförsäljarens lockande högtalare om och om igen: ”El bocadito de helado!” Havanna är alltid Havanna, vad de än säger – men vissa scener påminner mig om krisens Grekland, som människor som letar i soporna. Så brukade det inte vara här.
Den längsta blockaden i världshistorien har skruvats åt hårdare än någonsin och det känns av. Medan antiimperialisterna är fokuserade på Mellanöstern har imperialismen åter vänt blicken mot sin bakgård, och nu vill USA, med Marco Rubio i spetsen, få Kuba att blöda som aldrig förr.
Sedan 65 år tillbaka får Kuba inte handla med något amerikanskt företag, sedan 30 år inte heller med något företag som har affärer med USA (därför fick Ikea, Ericsson och Scandic dra sig ur, under hot om miljonböter från amerikanska domstolar) men nu riktar USA in sig på ekonomins hjärta: elen och valutan.
Båtar med olja och gas blockeras från att kasta ankar i Kubas hamnar. Amerikanska företag har köpt upp de europeiska företag som byggt Kubas elnät, som franska Alstom och italienska C.R. Technology Systems, vilket innebär att de förvägrats både reservdelar och teknisk support. När jag sitter på ett rooftop i gamla Havanna och precis ska äta middag blir hela kvarteret beckmörkt. Innan personalen fått i gång generatorn hämtar de ficklampor och ställer ut – det gäller att vara kreativ, och som tur är lagar man mat på gasspis.
Jag går hem genom stadsdelen Vedados lummiga gator, omsluten av mörkret. Inga plundringar eller rån, folk sitter på trottoarerna och pratar och sjunger. Kubanen kan livets två viktigaste konster: att leva och att överleva. Värre är det med inflationen. Varje dag går människor in på appen El Toque för att kolla den inofficiella växelkursen dollar–peso. Den officiella kursen säger 130 pesos per dollar, El Toque säger 450. El Toque styrs från Miami, med pengar från USA:s antikommunistbyrå National Endowment for Democracy. Med en skyhög dollar minskar kubanens köpkraft, vilket har gjort att mängder av människor lämnat landet.
För snart tio år sedan såg utsikterna annorlunda ut. Då var Obama här och förklarade att nu begravde han kalla krigets sista unkna rester, och sträckte ut en vänskapens hand till Kubas folk. Nu skulle blockaden lyftas, och slavättlingarna förenas av sina gemensamma historiska band. Talet tillhör förmodligen de vackraste som Obama någonsin hållit.
Det ledde till en turistboom utan like. 2016 slogs rekordet i besökare till Kuba, nästa år slogs det igen. Kuba ställde om ekonomin, la ner råvaruproduktionen, satsade på turism och jättehotell. Men så kom Trump till makten. Kalla kriget återupptogs. Trump satte upp Kuba på listan över stater som stödjer terrorism, med den grönköpingsaktiga ursäkten att Kuba hade varit värd för fredssamtalen mellan Colombias regering och Farc-gerillan, och därför ”hyste terrorister!”
Det hjälpte inte att Colombias regering har protesterat. Listan innebär att Kuba utestängs från att göra finansiella transaktioner i det globala systemet, som till exempel att betala sin avgift till dopingbyrån WADA. Pengarna skickas men kommer tillbaka. I andra fall blir betalningarna frysta på obestämd tid. Förra året vägrade 40 banker att genomföra Kubas transaktioner. Joe Biden tog bort Kuba från listan under sina sista dagar vid makten och kubanska Whatsapp-chattar fylldes av jublande stickers. Bara några dagar senare satte Trump tillbaka Kuba igen, utan förklaring.
När jag försöker gå in på Appstore här är den blockerad, samma sak med Amazon, Paypal och Zoom. Jag kan därför inte delta i en planerad zoomkonferens – ett problem för kubanska akademiker som inbjuds till forskningskonferenser. Jag kan inte heller använda Visa eller Mastercard i Havanna, eller lyssna på Spotify. (Trots att de spelar kubanska artister. Vart går pengarna då, undrar man.) Bara för att ta sig hit fick jag övervinna några hinder på vägen: varken Momondo eller Booking.com säljer resor hit, och det går inte att boka hotell på Tripadvisor. När jag söker på biljetter får jag upp ”På grund av regleringar kan vi inte visa resultat” och en länk till USA:s statliga sanktionsprogram.
USA vill få Kuba att lida, att svälta, att kollapsa
Nåväl, det finns europeiska resebyråer också, så tji fick USA; jag är här. Och Kuba har slutat stämpla pass, så även om den som varit i Kuba inte får resa in i USA, så kommer de inte att märka det om jag inte berättar. Värre är hur blockaden slår mot samhället. Bara fyra månaders blockad kostar landet 2 850 miljoner dollar. Om USA bara lyfte blockaden i två timmar skulle alla sjuka barn i hela landet kunna få de mediciner de behöver. FN har om och om igen fördömt blockaden – i den senaste omröstningen röstade 191 länder emot den. Två länder röstade för: USA och Israel. I veckan hålls en ny omröstning i generalförsamlingen om ett förslag som kräver stopp för embargot.
USA vill få Kuba att lida, att svälta, att kollapsa. Då, hoppas de, ska folk skylla på regeringen. USA avlönar influencers, musiker och journalister för att övertyga befolkningen om att allt är regeringens fel, och att USA är räddaren. Författaren Raúl A. Capote var en av dem. Han hade skrivit några uppmärksammade romaner när han kontaktades av Kelly Keiderling från CIA. Capote rekryterades som CIA-agent och stannade hos dem i över tio år. Instruktionerna var att presentera Kuba som ett land i kaos, där ingenting fungerade och där ingen ville ha socialism. Metoden var att infiltrera universitet och ungdomsgrupper, erbjuda människor dyra utbildningar i USA efter slutfört uppdrag. Sedan skulle man arrangera en protest på årsdagen för Fidel Castros födelsedag, och förhoppningsvis lyckas åstadkomma några dödsfall. I den allmänna upphetsningen skulle Capote gå ut och bönfalla den amerikanska regeringen att invadera Kuba.
Det var bara en sak CIA inte visste: Capote var dubbelagent. Han arbetade redan för Kubas säkerhetstjänst, och avslöjade allt i boken ”Enemigo”. Det är mycket underhållande läsning om CIA:s metoder, inte alltid jättesmarta – framför allt tenderar de att dra till sig allehanda scammers som skiter i politik och bara vill ha pengar.
På flyget hem hamnar jag bredvid en kubansk olympisk bronsmedaljör. Han är på väg till ett träningsläger utomlands, och jag frågar artigt om han satsar på guld inför nästa OS. Absolut, säger han – det är bara det att OS hålls i Los Angeles. Och dit kommer kubanska idrottare inte att få visum.
Café Bambino: Pedofiljakt, hämnd & kriminella barn
Konstpodd: I själva verket
