I Göteborg får man inte köra bil med flagga
Polisen visar att pandemin gett oss oönskade statliga ingrepp – palestinska protester övervakades
I en artikel på New Left Reviews hemsida påminde författaren Alex Colston förra veckan om att WHO nu klassar Covid-19 som ett trauma i samma omfattning som andra världskriget. Den jämförelsen går att diskutera. Att pandemin likväl kommer att lämna bestående ärr i den psykosociala väven står utom rimligt tvivel.
För att begripliggöra detta vänder sig Colston till psykoanalysens notoriskt svåröversatta begrepp Nachträglichkeit. Det beskriver hur vissa erfarenheter – i synnerhet sådana som är svåra att symbolisera medan de tilldrar sig, såsom traumatiska förluster – får sin verkan först i efterhand, med fördröjd effekt. På samhällelig skala utgör naturligtvis folkmord och etnisk rensning ovedersägliga exempel på begreppet. Men hit kan vi sannolikt även räkna långsammare, mindre skönjbara processer. Såsom förlusten av de sätt på vilka vi inrättar det sociala liv som vi vid ett givet tillfälle tar för givet.
Båda dessa frågor aktualiserades i helgen. Bara förra veckan fördrevs i Gaza 17 000 palestinier och närmare 200 dödades, varav nästan hälften kvinnor och barn, enligt Al-Jazeera. Med anledning av denna nu intensifierade etniska rensning av palestinier i och av staten Israel samlades i lördags ett hundratal bilar på Heden i Göteborg.
Trots de traumatiska händelserna körde delar av den palestinska diasporan genom Göteborg. Små palestinska flaggor vajade genom bilrutorna. Någon hade fäst den på motorhuven. Av egna iakttagelser och polisens rapporter framgår det att trafikstörningar inte uppstod. De flesta fordonen – som mest hade jag 6-8 bilar i blickfånget – körde spridda genom staden.
Ändå inleder polisen en särskild händelse. Polisbilar patrullerar staden. Polishelikoptern ligger lågt över Vasastan, Pustervik och Centrum. Till GP (15 maj) säger kommenderingschef Teodor Smedius att polisen ”är opartisk”, att ”de förstår att man kan vilja visa sitt missnöje med olika saker. Men nu har vi en pandemi.” Jaha? Och då får man inte åka genom stan i sin bil? Jo, visst får man det. Men – tillfogar Smedius – ”om det är en tydlig opinionsyttring spelar det ingen roll om man går till fots eller åker i bilar”.
Det finns lagar och rekommendationer. De flesta av oss har förvandlat dessa till vardagliga konventioner. Det gjorde även de som i sina bilar visade sitt stöd för det palestinska folket. Läs nu Smedius mening en gång till. Försök sedan att fortsätta håna dem som varnat för att en ökad upptagenhet vid biosäkerhet riskerar att också bära med sig oönskade statliga ingrepp i de medborgerliga fri- och rättigheterna (och nej, jag tycker inte att Giorgio Agambens tes om ”lägret som det modernas nomos” var rimlig att formulera 1995 – jag tycker inte heller den är rimlig i dag).
Precis som vi medborgare förvandlar lagar och rekommendationer till konventioner, så gäller det också för polisen. De har, så att säga, svängrum i lagrummet. Så vilken princip agerade de efter under lördagens särskilda händelse?
Det enda rimliga svaret verkar vara: ”du får göra vad du vill, bara du inte hävdar din rätt att göra just vad du gör”. På något annat sätt går det nog inte att tolka Smedius uttalande. Så, om någon inte bara åker till jobbet, utan hävdar sin rätt att åka på en spårvagn med mer än åtta personer för att ta sig dit; eller om någon inte bara köper en mobiltelefon i någon av stadens gallerior, utan hävdar sin rätt att göra det bland, säg, 400 andra – kan vi då räkna med att polisen stänger ned Femman-huset? Bötfäller Västtrafik? Kommer helikoptern sväva lågt över Liseberg vid öppningen om två veckor? Det blir ingen jävla sockervadd.
On a more serious note: det finns anledning till oro inför polisens agerande under de ur smittskyddshänseende fullständigt rimliga protesterna mot Israels tvångsfördrivning av palestinier i helgen. I synnerhet som socialminister Lena Hallengren nyligen (TT, 29 april) talade om att vissa restriktioner bör ligga kvar efter att befolkningen vaccinerats; och särskilt som krishanteringskansliets Elisabeth Backteman menar att ”det kan vara bra att ha kvar [den tillfälliga pandemilagen] som beredskap” (Svd 11 maj).
Ansvariga bör nog överväga om detta är befogenheter man vid ett eventuellt regeringsskifte nästa år vill lämna över till ett konservativt regeringsalternativ, där det största partiet inte osannolikt kan bli Sverigedemokraterna, ett parti i en fascistisk tradition med en mer hårdför syn på förhållandet mellan stat-polis-medborgare. Polisens agerande i helgen ger en försmak: det kan bli ett dyrköpt politiskt beslut, en traumatisk rekyl med långtidsverkande Nachträglichkeit.
