Kaos och oro i kulturbranschen

Ministern lovar ännu ingen kompensation, men krisen finansieras redan av skattebetalarna

Kulturminister Amanda Lind under onsdagens pressträff.

Ingen bransch har påverkats lika ögonblickligen av Corona-pandemin som kultursektorn. Inställda föreställningar och publikbegränsningar har på kort tid raderat mångas framtidstro.

Kulturdepartementet jobbar just nu för att hitta sätt att täcka upp för krisen. Ministern har ännu inget att säga, men enligt källor till Aftonbladet kartlägger man hur förlorade inkomster kan kompenseras.

Vad det än landar i kommer det med säkerhet inte att vara tillräckligt. Frågan är snarare om eventuella ersättningar hamnar i rätt fickor eller inte.


Marken började skaka redan i slutet på februari då den globala konsertjätten Live nations aktier plötsligt sjönk som en sten. Under en dag försvann 18 miljarder kronor. Och strax innan torsdagens börskrasch hade värdet halverats.

Men allra mest påtaglig har krisen blivit längst ner i kulturekonomins näringskedja. Efter regeringens beslut att förbjuda sammankomster för fler än 500 personer har den för många blivit akut. Bland de musiker, skådespelare och arrangörer som saknar fasta löner, a-kassa eller pensionssparande är det många som börjat ifrågsätta sin framtid. 

Under torsdagen skapades Facebookgruppen ”Kulturarbetare i Coronakris” där medlemmarna gemensamt försökte hitta lösningar. 

Onlinespelningar? Vardagsrumsuppträdanden? 

Något måste göras. Men vad?

En av medlemmarna är musikern Marit Bergman. Hon har bara förlorat ett enda gig hittills. Men det var halva månadens inkomst.

– De andra evenemangen jag är bokad på är på mindre teatrar. Men risken är ju ganska stor att om det inte blir stopp på spridningen kommer de mindre evenemangen att ryka också. Isåfall är jag mer eller mindre körd.

Marit Bergman

Hon har inga problem med beslutet, hennes egen mamma tillhör riskgrupperna, men hon måste börja planera för ett yrkesliv under en pandemi.

– Kanske barnen kan flytta ihop i ett rum och jag flyttar ut i vardagsrummet så kan vi ha en inneboende.

Hon är inte ensam om att börja vända på slantarna.

Olof Wikström är en mindre musikarrangör med bas i Norrköping som räknar kallt med att förlora 70-80 procent av vårens inkomst. Många tror kanske att musikbranschen håller sig med försäkringar som skyddar mot inställda arrangemang, men sånt existerar knappt.

– Hittar du någon som säger annorlunda får de gärna höra av sig!

För honom blir det kortsiktigt ett helvete. Det handlar inte bara om femhundra-gränsen. Publiken överger även de mindre spelningarna. Han tänker försöka leva på biljetter han säljer till gig under hösten och ta smällen senare.

Men många som jobbar med kulturevenemang har inga såna möjligheter. De är timanställda utan anställningar: stage hands, roddare, ljus- och ljudtekniker. Troligen kommer flera teknikföretag att gå i konkurs.

De minsta arrangörerna är just nu hänvisade till publikens goda vilja. 

Litteraturfestivalen Littfest i Umeå som skulle ha inletts under torsdagen är ett av många kulturarrangemang som redan ställts in. Men tack vare att många vädjade på sociala medier till de som köpt biljetter att inte kräva tillbaka sina pengar syns en ljusning.


Det spekuleras vilt i hur många arrangemang som egentligen drabbas av regeringens beslut. Vissa gissar på fler än 10 000. 

Joppe Pihlgren,

Joppe Pihlgren, mest känd som sångare i Docenterna, men dessutom verksamhetsledare på branschorganisationen Svensk live, slår bakut vid siffran. Den kan omöjligen stämma.

– Man vet inte hur många arrangemang det berör eftersom vi inte vet hur länge det här pågår. Det är väldigt dumt att spekulera.

På sätt och vis är det bra att regeringen fattade sitt beslut, menar han, eftersom det öppnar för en kompensation från politiskt håll. Och kommer det pengar kanske många arrangörer kan vara uppe på fötterna om några veckor. 


Redan i onsdags höll kulturministern ett möte med representanter för kultursektorn där frågan om ersättningar dryftades. Gunnar Ardelius som är verksamhetschef på Ideell kulturallians som samlar tjugo kulturorganisationer (bland annat Riksteatern och Folkets Hus och Parker) var där.

– Alla är tydliga med att de förstår hälsoaspekten, där finns en stor solidaritet. Men även om många i den här gruppen är vana vid att vända på varje slant så är detta värre och de flesta har redan mycket små marginaler.

Vad för slags stöd vill ni ha?

– Vi skulle vilja se någon slags krisbudget för kulturarrangörer, det kommer att behövas pengar. 

Gunnar Ardelius

Enligt uppgift jobbade kulturdepartementet under torsdagen med ett underlag som ska visa på de ekonomiska konsekvenserna av publikbegränsningarna. Det gäller både stora aktörer och små, även de som har färre än 500 personer per arrangemang. 

Kulturminister Amanda Lind vill inte kommentera eventuella kompensationer, men svarar skriftligt i ett mail:  ”Nu är vi i ett läge då vi varken utesluter det ena eller det andra. Regeringen följer utvecklingen noga och bereder nu långa listor med förslag framåt”.

Hon skriver att det inte finns något förslag på en särskild budget för kulturarrangörer.


Men frågan är hur betydelsefullt ett stöd som bara riktas till arrangörer är för att hjälpa svenska kulturarbetare genom krisen. 

De globala arrangörsbolagen är bra på att fördela sina risker och en del av notan för de inställda föreställningarna har redan hamnat hos Stockholms skattebetalare.

Arenorna Tele 2, Globen, Hovet och Annexet ägs av Stockholm stad, men drivs av den privatägda konsertjätten AEG (Anschutz entertainment group). Tack vare ett ifrågasatt avtal som skrevs under av dåvarande kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt betalar AEG endast hyra efter inkomst. Avtalen för arenorna ser olika ut, men kostnaderna för alla inställda evenemang kommer oundvikligen att hamna på Stockholms skattebetalare i form av utebliven hyra. 

Hur mycket pengar det handlar om är i nuläget oklart. 

Tele2 Arena

De flesta kulturarbetare har å sin sida aldrig haft någon möjlighet att sprida några risker. Kulturpolitiken har aldrig lyckats byggt upp några strukturer som kan ge dem trygghet och stabilare yrkesvillkor. Tvärtom har etablerade stödformer som konstnärslönen tagits bort, bara så sent som för några år sedan.

Streamade teaterföreställningar i all ära. Det kommer nog att krävas mer för att rädda kulturlivet ur Coronakrisen. 

De politiker som länge använt kulturindustrin som ett sätt att marknadsföra Sverige har nu ett utmärkt tillfälle att bevisa att man faktiskt förstår dess villkor. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.