Baby Reindeer-fallet kan kosta 170 miljoner dollar
Förlorar Netflix ändras allt för alla som berättar
Har man sett ”Baby Reindeer”, så glömmer man det inte.
Donny (Richard Gadd) är en misslyckad ståuppkomiker som jobbar på bar, när Martha (Jessica Gunning) en dag kommer in och sätter sig, utan att ha pengar till en Diet Coke. Donny bjuder henne och hon blir himlastormande glad.
Martha, som presenterar sig som advokat med storheter som Tony Blair i sin kontaktlista, tar som vana att komma dit varje dag. Hon pladdrar på, är rolig och grov, smickrande och poetisk, lynnig och kärlekskrank. Hon tror snart att de är ett par, särskilt sen Donny lekt med metaforen att han ska hjälpa henne ”hänga upp gardinerna”. Hon kallar honom Baby reindeer efter ett gosedjur från en miserabel uppväxt.
Så följer en gastkramande mörk berättelse om stalking, trakasserier, hot, sexuella övergrepp och ömsesidigt självskadebeteende.
Donny agerar motsägelsefullt och irrationellt; han uppmuntrar Martha, ångrar sig, blir aggressiv, ser hennes förtvivlan, ångrar sig igen och så vidare. Han går till polisen men blir först inte trodd, och därefter blir han lika besatt av Martha som hon av honom – vid ett desperat tillfälle sätter han på henne – samtidigt som han gör allt för att bli av med människan.
”Baby Reindeer” är en ovanligt välberättad studie i svårigheten att vara människa; Donny är som alla en ekvation som inte går ihop. Originellt nog är det också en alldaglig kvinna i storlek XXXL som stalkar en yngre man, det omvända förhållandet hade inte varit lika intressant.
Men till megasuccén hör också att serien presenteras som sann. Helt sann.
”This is a true story” deklareras i början av varje avsnitt. Inte based on eller inspirerad av, utan true, sann. Richard Gadd – som har skrivit manus och spelar sig själv – säger till The Guardian i april 2024, att han ändrat ”slightly” för att skydda verklighetens Martha och för att uppnå dramaturgisk klimax, men historien är ”resoundingly true”, det vill säga, rungande sann, äkta med ackuratess.
Richard Gadd har med andra ord låtit citera ur riktiga tweets, mejl och brev
Samtidigt uppmanar Gadd alla tittare att inte spekulera i vem kvinnan är.
Gadd och teamet har dock inte skyddat verklighetens Martha mer än att hennes namn snabbt kunde knäcktes av nätsnokarna. Kvinnan heter Fiona Harvey och är något äldre än Martha i serien, men de har uppenbara likheter till utseendet och de är skottar båda två.
Internetarkeologerna kunde enkelt avslöja Fiona Harveys identitet genom att plocka en fras från en av Marthas alla tweets i serien (den om att hänga upp gardiner), som fick en träff på riktiga Twitter – et voilà, där var hon! En ensam, psykiskt sjuk jurist som väger 150 pannor och saknar inkomst eftersom hon trakasserat sina arbetsgivare till vansinne. Hon lever i en kommunal nödbostad och får matbidrag på 30 pund i veckan.
Richard Gadd har med andra ord låtit citera ur riktiga tweets, mejl och brev, vilket gör att Fiona Harvey kan säga att Martha i ”Baby Reindeer” handlar om mig.
Men de ljuger, menar Fiona Harvey i en intervju med Piers Morgan på Youtube.
Hon har absolut inte stalkat Richard Gadd! Hon ifrågasätter Netflix, som påstår att de har 41 071 mejl, 350 telefonmeddelanden, 744 tweets, 46 Facebookinlägg och 106 brev från Fiona Harve till Richard Gadd åren 2015–2019.
Hon säger också att det är komplett nonsens att hon ska ha trakasserat Gadds flickvän och hotat hans föräldrar och hon har aldrig suttit utanför hans hem. Hon har aldrig runkat av Gadd, stel av skräck, vid kanalen och han har aldrig legat med henne.
Och, säger Fiona Harvey: Jag är inte dömd för nånting.
Det sista är lätt att kolla upp. I serien dömdes Martha för ofredande och olaga hot till nio månaders fängelse och fem års kontaktförbud, men Fiona Harvey är ostraffad.
Därför har Harvey nu stämt Netflix. Hon menar att Netflix borde ha skyddat hennes identitet och att hon lidit stor skada av att utmålas som ansvarig för brottsliga handlingar.
Netflix medger att ”the person on whom the show is based” aldrig är dömd för nånting.
På tisdagen skulle rättegången, där Fiona Harvey begär 170 miljoner dollar, ha inletts vid en domstol i Los Angeles. Rättegången har nu, enligt tidningen Deadline, skjutits upp till åtminstone den 28 maj.
Har Fiona Harvey ett case?
Frågan är så intrikat att man nästan blir uppgiven, men Richard Gadd och Netflix får skylla sig själva som blir stämda. Genom att citera ur riktiga meddelanden har de inte kunnat skydda Fiona Harveys identitet, och trots att de trummar på att serien är sann, så påstår de saker om Harvey som inte är det.
Förlorar Netflix den här rättegången öppnas dammluckorna
Även om Fiona Harvey är en förövare – bland alla offer för hennes trakasserier finns Keir Starmer, som tvingats ta emot hundratals brev om sin ”fula” hustru – så är Harvey ingen maktperson vars beteende hör till allmänintresset. Hade hon varit dömd, så hade saken möjligen varit annorlunda.
Varför var Richard Gadd, som helt uppenbart är en mycket skicklig manusförfattare, tvungen att citera ur riktiga meddelanden? Varför kunde han inte byta ut gardinerna mot nån annan metafor? I serien citeras hur många mejl och sms som helst – är de också autentiska?
Frågan vad en konstnär får göra av verkligheten är evig. Hur mycket får man använda sig av riktiga människor, vad får man påstå om folk som kan ha svårt att försvara sig?
Jag med mina självbiografiska böcker i bagaget är inte den som kan svara sakligt på detta, men betyder parollen om den fria konsten att den kan vara hur hänsynslös som helst? I en tidningstext kan man inte fabulera fritt om en människa, men varför är det okej i en bok eller film?
Och varför var det så viktigt för Netflix att deklarera att en dramatisering som ”Baby Reindeer” är sann? Är det bara så man kan tränga igenom bruset? Vad är i så fall nästa steg? ”Det här är sannare än sanningen” – då hamnar man i fiktionens värld, då har man gått varvet runt.
Å andra sidan: förlorar Netflix den här rättegången öppnas dammluckorna. Då kommer vi som arbetar med berättelser i olika former bli kraftigt kringskurna av ett regelverk med helt omöjliga gränsdragningsproblem.
Genom stämningen fortsätter Fiona Harvey stalka Richard Gadd. Hon tvingar honom fortsätta stampa i denna dödsdans, i en kvicksand, där mer än bara ”Baby Reindeer” står på spel.
