Vi går hundra år tillbaka
Mikael Nyberg om hur taxibranschen och koncernen Uber dumpar lönerna och försämrar villkoren
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski har upplevt framtiden (DN 13 mars). En ny teknik raserar gamla strukturer, och det gäller för Sverige att hänga på. Ord som delningsekonomi och digital samåkning markerar vägen.
Peter Wolodarski har samåkt med en taxichaufför i New York. Föraren kör för Uber, en koncern med ett nytt, vinnande koncept. Chefredaktören pillar på en app i sin mobil, bilen anländer på minuten och betalningen sker med automatik i det elektroniska molnet.
Lika fiffigt försvinner 20 procent av summan så gott som obeskattad till ett konto i Bermuda.
Uber är värderat till över 50 miljarder dollar på börsen och har flera hundra tusen frilansande förare i ett sextiotal länder världen över.
”Vinnaren tar allt”, förkunnar ideologerna på modet, Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, i den inflytelserika boken The second machine age. Ny teknik och nätverkseffekter gör att de översta bland de översta rusar fram. Endast fånar söker bromsa utvecklingen. Peter Wolodarski vill tvärtom att Sverige ska ”tillhöra dem som tidigt anammar förändringen”.
Det är bara att säga ja och amen –och utrusta sig med kort minne.
Uber ersätter taxiväxeln och taxametern med nya tekniska lösningar. Men strukturen som nymodigheterna betjänar är ett mer än sekelgammalt sätt att organisera arbetet.
Min morfar arbetade som många torpare i skogen i början av 1900-talet. De bodde i månader i timmerkojor ute i snön. Bolagen lejde ut arbetet till någon bonde som hade häst och utrustning. Köraren anställde i sin tur huggare, och i varje led gick jobbet till den som hade lägst anspråk. Betalning utgick efter mängden timmer huggaren fällt, sedan kostnader för proviant och annat dragits av. Arbetaren kunde hamna i skuld om han skadat sig eller om vädret hindrat arbetet. Stålet i verktygen blev sprött vid sträng kyla. Hänsyn till det mänskliga materialet var det inte tal om.
Systemet var profitabelt så länge arbetarkollektivet var svagt och splittrat. Bolagen kunde flexibelt sänka priset för avverkningarna när konjunkturen sviktade. Körarna fick göra upp med huggarna bäst de ville om lönen.
Så organiserade sig skogsarbetarna. De strejkade och utlyste blockader om inte betalningen var den rätta. Morfar satt fängslad tre månader i kronohäktet i Östersund för ett slagsmål med strejkbrytare. Men huggarna tillkämpade sig kollektivavtal och bättre villkor. Det gick inte längre att spela ut arbetarna mot varandra. De blev i stället anställda hos bolagen, arbetet mekaniserades och vinster utvanns med nya, industriella metoder.
Den pågående utvecklingen av taxibranschen är ett socialt bakslag, en följd av arbetarklassens försvagning. Det är på nytt lönsamt att spela ut arbetare mot arbetare.
Peter Wolodarski refererar en artikel i Financial Times om hur Uber ger arbetslösa invandrarungdomar från Paris banlieues en chans i livet. Han förbigår de närmare specifikationerna: hur Baba kör sin bil tio till tolv timmar sex nätter i veckan, hur Ismael jobbar 13 timmar sex dagar i veckan för 19 000 kronor i månaden och hur Uber enväldigt sänkte priset på körningarna med 20 procent i oktober.
Det digitala gränssnittet är high tech, men källkoden är förlängda arbetstider, dumpade löner och en chefsdiktatur utan hämningar. Allt detta är redan standard på den svenska taximarknaden.
Skärrade efter ryska revolutionen och hungerprotester hemmavid lagstiftade riksdagen 1919 om åtta timmars arbetsdag. Undantagen var många, men utvecklingen in i välfärdskapitalismen hade börjat. Åttatimmarsdagen är i dag avskaffad för taxichaufförer.
Flera borgerliga partier förordar lönesänkningar för att hjälpa invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden. En låg lön är i alla fall bättre än ingenting, heter det. Åtgärden är redan utprovad av Taxi Kurir, Taxi 020 och andra bolag hos Cabonline, före detta Fågelviksgruppen.
Koncernen vann för några år sedan upphandlingen av färdtjänsten i Stockholm genom att sänka ersättningen till anslutna åkerier och förare. Nu har landstinget, där alliansen styr med SD-stöd, genomfört en ny upphandling. Taxi Kurir och Taxi 020 segrade med samma affärsidé som sist: sänkta löner för chaufförerna.
Förarna ska leva på något som är sämre än bättre än ingenting. En politiker eller chefredaktör med över 100 000 kronor i månaden, ordnade arbetsförhållanden, tryggad ålderdom och subventionerade hushållstjänster har svårt att föreställa sig vad det innebär. Taxichaufförerna vet.
De vet också hur det kan gå för den som kräver sin rätt. Föraren får sin legitimation indragen och stängs av från växeln. Det blir inga körningar mer.
Individen förväntas som förr stå med mössan i hand. Det kallas rätt attityd. Men kollektivet har andra möjligheter.
För två veckor sedan ställde tvåhundra av chaufförerna sina bilar vid Landstingshuset i protest mot färdtjänstavtalet. Ytterligare ett antal hundra förare anslöt sig till strejken genom att logga ut från Taxi Kurirs och Taxi 020:s beställningssystem.
Det var ett genombrott.
I dag genomför chaufförerna en ny strejk med en kortege av bilar genom Stockholm. Landstingspolitikerna och företagsledarna är skärrade, och riskkapitalisterna i USA som äger Cabonline-koncernen har skäl att bekymra sig. Taxi 020 hotar i ett meddelande åkare och förare som deltar med uppsagda kontrakt och spärrade legitimationer.
Stefan Löfven blåste i ett tal i februari till strid för den svenska modellen. Han berättade hur det är i många andra länder: ”Folk får konkurrera med varandra om vem som kan jobba för lägst lön.” Det är en exakt beskrivning också av den svenska taximarknaden och de upphandlingssystem som brer ut sig över stora delar av det svenska arbetslivet.
Hundra år av sociala framsteg är på väg att rivas upp, och med regeringens nya flyktingpolitik riskerar utvecklingen att accelerera. Fast anknytning till arbetsmarknaden blir ett villkor för invandrare som söker permanent uppehållstillstånd för sig själva och sina anhöriga i Sverige. Följden blir fler arbetare utlämnade åt den överexploatering, det bidragsfiffel, det skattefusk och den kriminalitet som präglar de understa, förslummade delarna av hierarkin av företag.
Taxikonflikten rör därför inte bara färdtjänsten, dess brukare och arbetare. Ska vi ha en apartheid light, där en rättslös underklass betjänar det omgivande samhället? Det är frågan.
Peter Wolodarski pillar på sin app. Hos Uber är ”stämningen ombord god”, tror han sig veta. Den nya tekniken ”vänder upp och ned på spelplanen”. Förare och kund kan sätta betyg på varandra.
Medan 20 procent far till kontot i Bermuda.
