”Inte tillräckligt egotrippad för att skriva memoarer”

K-G Bergström debuterar med bok om ryssarnas ockupation 1809

K-G Bergström kommer nu med boken ”Nöd och död”.

– Vi levde långt under existensminimum.

Så beskriver SVT-legendaren K-G Bergström sin uppväxt i en liten by utanför Kalix.

När han nu debuterar som författare är det med en bok om den ryska ockupationen av hans hemtrakter 1809.

Efter alla sina år som politisk reporter borde han ha mycket att berätta som inte tidigare publicerats. Men det har inte lockat honom.

– Jag är väl inte tillräckligt egotrippad för att skriva mina memoarer.

Istället har K-G Bergström ägnat stor tid åt att sitta på Kungliga biblioteket och gräva i arkiven för att få en bild av hur den svenska befolkningen påverkades av den ryska övermakten vid ockupationen 1809.

– Redan i gymnasiet tyckte jag att det skrivits för litet i historieböckerna om denna viktiga händelse. Övre Norrland har alltid varit styvmoderligt behandlat. Hade ockupationen ägt rum i Skåne hade den sannolikt fått mycket mer uppmärksamhet.

Med sin bokdebut Nöd och död hoppas han kunna bidra till folkbildningen.

– Kanske låter det pretentiöst men jag vill att svenskarna ska ha åtminstone elementära kunskaper om den förhoppningsvis sista ockupationen i Sverige.

Pappa dog tidigt

K-G Bergström har ett förflutet som högstadie- och folkhögskolelärare. Efter studenten läste han historia, statskunskap och engelska vid universitetet i Uppsala.

– Det gjorde jag mest för mammas skull. Hon ville att jag skulle ha en ordentlig utbildning. Men ända sedan jag var tio år hade jag drömt om att bli journalist. Jag var väldigt sportintresserad och en gång såg jag Åke Strömmer när han bevakade en fotbollsmatch i Kalix under sin tid vid Sveriges radio i Luleå. Jag tyckte det var hur stort som helst.

K-G Bergström var två år när hans pappa dog i cancer.

– Han ägde den gård som hade högst taxeringsvärde i byn med häst, kor, får och en tjur. Nu blev mamma tvungen att sälja nästan alla djur. Vi fick leva på en ko, en kalv och två får. Mamma fick också hjälp av sin bror som hade en häst. Eftersom vi bodde i en kustby hade även tillgång till billig fisk. Mammas väninnor brukade skänka mig och min bror avlagda kläder. Det var inte tal om att vi skulle få gå på bio som andra barn.

Kort lärarkarriär

De elever som ville läsa vidare fick inackorderas i Haparanda eller Luleå under terminerna.

– Men det skulle inte mamma haft råd med. Men som tur var lät kommunen inrätta ett försöksgymnasium i Kalix. Annars hade vi aldrig kunnat ta studenten.

Lärarna uppmuntrade K-G Bergström och hans bror att fortsätta med universitetsstudier.

– Det hade väl legat nära till hands att jag blev skogvaktare. Men då måste man arbeta utomhus och det var mestadels väldigt kallt. Ett tag funderade jag på att bli folkskollärare men det stöp på att jag inte kunde spela orgel och var totalt omusikalisk.

K-G Bergströms tid som läroverksadjunkt blev inte lång.

– Parallellt började jag frilansa som reporter i Kalix för ”Norrbottenkvarten” som sändes i regionalradion. Det fanns ett nät av informella kontakter som berättade vad som hände i bygden. I Kiruna var det polismästaren, i Arjeplog sporthandlaren och i Arvidsjaur blomsterhandlaren.

Politiker med självförtroende

Via en anställning på Sveriges radio i Luleå hamnade han till slut på Rapport. K-G Bergström och Aftonbladets Lena Mellin bildade ett radarpar som ständigt anlitades i radio och tv när det inträffade stora händelser i politiken.

Av alla politiker han träffat betraktar han två som särskilt utmärkta intervjuobjekt.
– Det var Bengt Westerberg och Göran Persson. Bägge kunde svara kort och koncist på den fråga jag ställde och det tog inte mer än 30-40 sekunder. Att de vågade det berodde på att de hade självförtroende. Alltför många politiker är medietränade och har fått lära sig att det gäller att bara få ut sitt budskap oavsett frågan.

K-G Bergström har gjort en anmärkningsvärd karriär om man betänker de första hårda åren i livet.

– En drivkraft kan ha varit min tävlingsinstinkt. Jag har alltid gillat att tävla, även om de idrottsliga framgångarna varit klena.

Sedan många år spelar han tennis varje vecka.

– Men hur det blir i fortsättningen i dessa coronatider vet jag inte.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.