Avfärda inte rädslan hos ”frifödsel”-kvinnorna
Vården måste lyssna – annars kommer barn att dö
En av de märkligaste situationerna under läkarprogrammet inträffade under en fördjupningskurs i förlossningsmedicin. Vi hade fått som uppgift att välja ett ämne och sammanfatta det vetenskapliga läget. Jag hade vänner som studerade till barnmorskor och tyckte det var märkligt att deras utbildning ofta verkade skilja sig från vår. Jag valde, utan att riktigt förstå vad jag gav mig in på, assisterade hemförlossningar.
Från studier främst från Danmark och Nederländerna vet vi att det för rätt kvinnor i ett rätt riggat system är säkert, berättade jag från katedern i föreläsningssalen. Presentationen hade jag kryddat med tjusiga bilder på mammor som föder hemma i uppblåsbara pooler. När jag var klar satt de två förlossningsläkarna som skulle examinera mig och kokade.
”Vet du inte vad en av de vanligaste dödsorsaken för kvinnor i världen är?”, frågade den ena av dem.
Jo, såklart, det är komplikationer till förlossningar, svarade jag.
”Skulle du vilja föda hemma?”, frågade den andra, märkbart upprörd.
Jag svarade, som jag minns det, att jag inte förstod vad det hade med min presentation av det vetenskapliga läget att göra.
Senare fick jag ett mejl. ”Du har dragit helt rätt slutsatser utifrån de studier du läst. Du är godkänd”.
Detta var många år sedan. I Nederländerna föder fortfarande 15 procent av kvinnor hemma med vårdens hjälp. I Sverige är det mycket ovanligt, men intresset har ökat och debatten har minst sagt eskalerat.
Barnmorskeförbundet berättade i somras att de får signaler från hela landet om att fler väljer att föda hemma – men helt utan barnmorska. Fenomenet kallas ”free birth” eller ”wild birth” och är del av en internationell trend att helt avsäga sig kontroller och medicinsk hjälp. Alltså, en ”internationell trend” i rika länder. I många fattiga delar av världen friföder kvinnor hela tiden, utan podcasts och Instagram, med extremt hög mödra- och barnadödlighet som följd. Eftersom de inte har tillgång till någon vård alls.
I Sverige har influencern Yoga girl berättat i intervjuer om sin lyckliga ”frifödsel” av sitt andra barn. I västvärlden: Ett kontroversiellt och radikalt livsstilsval. I låginkomstländer: Ett tvång.
I en stor granskning av det amerikanska företaget Free Birth Society intervjuar The Guardian kvinnor som följt rörelsen och antingen varit nära att dö själva, eller fött barn med svåra skador. De beskriver det som att ha kommit ut på andra sidan av en sekt, där varje kontakt med vården ses som ett svek och nederlag.
I preliminära resultat av en svensk enkätstudie uppgav 31 procent att de upplevt kränkande behandling i någon form under sin förlossning
Varför väljer kvinnor bort säker förlossningsvård? Lyssnar man till den hetsiga debatten beskrivs de närmast som bortskämda och privilegierade snorungar, skyddade från livets sanna faror i det västerländska kuddsamhället. Men att tacka nej till vård är ett uttryck för något. I Sverige har vi en förlossningsvård i absolut världsklass, om man ser till barn- och mödradödlighet. Det är en medicinsk succé. Men bakgrunden till kvinnornas misstro mot förlossningsvården är deras upplevelse av att vara i den. Det handlar ofta om en hetsig, otrygg klinisk miljö, överdrivna ingrepp och dåligt bemötande.
I preliminära resultat av en svensk enkätstudie uppgav 31 procent att de upplevt kränkande behandling i någon form under sin förlossning, en siffra så pass hög att den förvånade forskarna. Tre procent uppgav att de upplevt fysiskt våld, som att bli klippt i underlivet utan bedövning. I fritextsvar berättar kvinnor om vaginala undersökningar utan samtycke och interventioner som görs utan information. När forskarna bjöd in till studien kraschade deras sajt, så stort var intresset för att delta.
”Obstetriskt våld” kallar kvinnor det i Facebookgrupper och forum. En term som splittrar specialitetsföreningen för obstetriker och gynekologer, SFOG. WHO använder sig i stället av termen ”mistreatment during childbirth”. Men kvinnornas online-aktivism verkar ha gett resultat: SFOG och Svenska barnmorskeföreningen arbetar just nu för att uppmärksamma frågan. Äntligen.
Förlossningsläkaren Marion Ek säger till Dagens medicin: ”Jag var själv obekväm med det här begreppet från början. Men jag har verkligen tagit till mig det och tror att det är bra för våra patienter. Vi måste kunna prata om kränkningar och brister i respektfull vård, vi kan inte bara hoppa över det helt enkelt.”
Sjukvård är helt och hållet en förtroendebransch. Om patienter inte litar på våra metoder, om de inte känner sig välkomna utan avfärdade och dumförklarade, är det inte konstigt att de vänder sig någon annanstans. Allra farligast är om de går till kvacksalvarna och konspirationsteoretikerna inom Free Birth Society som säger att inget är farligt, att deras gudomliga kvinnokraft kan övervinna allt.
Efter att ett spädbarn avlidit och ett annat skadats vid oassisterade hemförlossningar hade regionen där det skedde ett krismöte. Trots att deras vårdpersonal inte varit inblandade själva förlossningarna, och därför formellt inte kan klandras, ser ändå regionen att de har ett ansvar i det inträffade. Den sortens rannsakan – varför vill inte mammorna ha vår hjälp? – är helt rätt reaktion. Precis som vi arbetar med vaccinskepsis – aldrig tvång, bara empati och information – ska vi arbeta med förlossningsrädsla. Eftersom det är det som funkar. Och för det behövs självklart en förlossningsvård i hela landet, även i glesbygden.
För om vi inte lyssnar på de rädda mammorna så kommer barn att dö. Vi har uppnått mycket goda medicinska resultat i svensk förlossningsvård. Men när man befinner sig på den smärtsamma, läskiga vägen fram till målet vill man också bli behandlad på ett värdigt sätt. Att svenska kvinnor nu höjer rösterna och begär mer än att överleva är inte orimligt. Det är helt förståeligt.
Konstpodd: I själva verket
Café Bambino
