Brandelius visar vägen i tolkningen av sig själv

Från dokusåpor till influencers och skådespelare – suget efter det verkliga tar nya former

Uje Brandelius ­prisades för rollen som Uje Brande­lius.

Förra veckan tog Uje Brandelius emot en guldbagge som bästa skådespelare för sin insats i Spring Uje spring. I sitt roliga tacktal bad han alla ”riktiga skådespelare” om ursäkt – han, liksom hans fru och barn, hade ju i princip spelat sig själva, eftersom filmen bygger på hans liv. 

Det är förvisso sant att Uje Brandelius inte är professionell skådespelare (däremot är hans fru Therese Hörnqvist faktiskt det), men han var med i en högst professionell produktion – och han är bara en i raden som gjort en tolkning av sin egen person.

Redan 2010 agerade Steve Coogan och Rob Brydon som Steve Coogan och Rob Brydon i The trip, en trevlig film som tyvärr fått allt sämre uppföljare. De kör runt i vackra landskap, äter gott och spelar liksom förhöjda versioner av sig själva.


Under pandemin har tv-serien Staged blivit en succé i Storbritannien, BBC har just börjat visa den andra säsongen. I den spelar Michael Sheen och David Tennant Michael Sheen och David Tennant, två skådespelare vars pjäs har ställts in på grund av pandemin men som ändå ska försöka repa in den via Zoom. 

Premissen påminner om SVT:s skruvade Premiärdatum oklart, med bland andra Henrik Dorsin och Vanna Rosenberg, som också handlar om en uppskjuten föreställning. Men till skillnad från den spelas Staged in från skådespelarnas vardagsrum, och då och då dyker deras fruar upp, också de under sina riktiga namn.

Precis som Uje Brandelius följer Sheen och Tennant ett skrivet manus men det faktum att de sitter i sina egna hem under sina egna namn med sina egna fruar tillför något extra, lite kittlande. Trots att vi vet att de spelar känns det som att vi kommer deras ”verkliga jag” lite närmare.

Att som proffs i huvudsak spela men lite vara sig själv, spiller in i den välbekanta dimension där amatörer annars mest är sig själva men också spelar lite – jag talar om världen av dokusåpor och influencers.


När dokusåporna kom för över 20 år sen var tanken att det skulle vara ”vanliga människor” som bara ”var sig själva” framför kameran. Men både deltagare och publik lärde sig snabbt att genren kräver ett visst mått av skådespeleri och riggade situationer.

Tio år senare fick vi sociala medier och med dem influencers. Också de ska egentligen bara ”vara sig själva” i sina ”vanliga liv” men både de och vi vet att det som visas upp är en tillrättalagd version av verkligheten.

Givet hur mycket publiken gillar den där kittlingen av att få se den ”verkliga personen” så skulle jag tro att man ­inom film och tv fortsätter utforska denna ­dimension. Kanske kommer guldbaggar en dag delas ut i en ny priskategori: bästa tolkning av sig själv.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.