Jag vill klyva min tv itu med mina bara händer
SVT:s ”Shaolin heroes” är en manual för en alfahanne i konkurrenssamhället
Vilken fantastisk SVT-serie! Här möts de: en busschaufför, en städare, en mellanstadielärare, en småföretagare, en vd för ett litet större verkstadsföretag. Under ledning av en sociolog och en filosof sitter de och diskuterar vilket slags samhälle de skulle önska sig om de inte visste var i samhällspyramiden – högst upp eller längst ner – de skulle hamna. Den konkreta uppgiften är att bygga ett fritidshus. Och medan de snickrar, sågar och ritar huset pratar de högljutt om livsval de gjort eller aldrig kunnat göra. Ibland ryker de ihop.
Den dramatiska musiken och närbilderna på deras brydda, ibland tårfyllda ansikten funkar faktiskt. Här har SVT lyckats med ett program som dessutom inte har med en enda medieutsliten kändis!
Jag skojar bara. Ett sådant program förmår SVT-ledningen troligen inte ens föreställa sig i sin vildaste fantasi. När SVT i dag köper in utländska koncept eller startar något eget är kändisar obligatoriskt. Mitt favoritprogram ”Det sitter i väggarna” stängde jag av när de började hälsa på just kändisar, i stället för vanligt folk, för att prata om deras hus.
Nu börjar serien ”Shaolin heroes” sändas, där sju kända personer under tolv dagar får genomgå en snabbkurs i inre disciplin, ledd av två buddistiska munkar som står i en uråldrig tradition av kampsport och mental träning. Det är egentligen bara David Lagercrantz som fattas.
Serien är motsatsen till det jag drömde om i inledningen av denna artikel. Här är det i princip sju lyckade alfahannar som möts. Ja, det är ett program för de som segrat i typ någon avlägsen Robinsonsäsong (en av dem har det). En av deltagarna, krögaren Johan Jureskog, säger det själv: ”Vi är alla här ledargestalter”. Framgångsrika män, plågade av vissa inre problem, men inget som en uråldrig kinesisk kampsportslära inte kan bota. Vägen framåt är inåt, slås det fast och syftet är inte att tävla utan att bli sin egen mästare. Det är samurajer eller Jediriddare som ska utbildas, en orden ovanför politik och samhälle som i ”Star wars”. Egentligen är det ett slags förandligad militarism som gäller, men med den inre disciplinen som slutmål.
Smärtan är din vän, säger den buddistiske munken när deltagarna hamrat sina armleder blåa och de sju hjältarna nickar djupsinnigt. Budskapet är: Acceptera vad du än möter i ekorrhjulet, surrender. Det är i medvetandet som problemet sitter.
Shaolin-serien erbjuder i själva verket en manual för att en alfahanne ska överleva bättre och bli starkare i det rådande konkurrenssamhället. Hitta sin inre styrka i den kamp för tillvaron som samhället naturgivet anses vara. Det är uppenbarligen sådant som SVT sysslar med på bästa sändningstid. Därmed blir de en integrerad del av det elitsamhälle som vuxit fram alltmer, där Epsteinfiler detonerar högst upp och fattigfolk längst ner glöms bort.
Public service drar allt oftare högerut och lämnar det bästa hos tittarna i sticket
Många retar sig säkert extra på att Jan Emanuel, här betitlad ”författare och opinionsbildare”, är med. Det gör jag också, men inte för att han har sina högeråsikter utan för att att hans inre demoner här anses vara av intresse för den breda allmänheten. Vi ska känna hur en hjälte lider, inifrån.
Att manligheten är i kris är numera ett axiom. Män och kvinnor tillhör alltmer skilda politiska världar. Unga män i nazistiska aktivklubbar ser nog gärna på ”Shaolin heroes”. Men att denna manlighetskris är så hårt knuten till just den där inre och närmast militära disciplineringen som konkurrenssamhället vilar på, avslöjas definitivt inte i det här serien.
Tanken är snarare att de sju samurajerna ska komma ut som starkare samurajer, Jan Emanuel nu som en ännu starkare opinionsbildare än före tolvdagarskursen.
Alverna drog västerut i ”Sagan om ringen” och övergav människorna. Public service drar allt oftare högerut och lämnar det bästa hos tittarna i sticket, av rädsla för Tidöskiftet eller bara för att hänga med i tittarkonkurrensen. Man ser det över hela linjen. I höstas slogs nyheten om mordet på Charlie Kirk upp som om en svensk statsminister hade mördats. Denne rätt extreme högerman kallades förskönande ”kontroversiell” i public service.
Min inledande programidé är snodd från filosofen John Rawls. Han funderade ut ett berömt moraliskt tankeexperiment: att människor bakom en slöja av okunnighet (om vilken position i klassamhället de hamnar på och därför inte kan utgå enbart från egenintresset) skulle resonera om hur ett hur ett acceptabelt, jämlikt samhälle ska se ut.
”Shaolin heroes” utgår i stället från det bestående, hyllar det och är tänkt att producera mer disciplinerade ledargestalter. Kändisar med ännu starkare varumärken, nu också med inre demoner.
Stäng av, stäng av! ljuder mitt stridsrop och en dag stegar jag fram till tv:n och klyver den mitt itu med mina bara händer utan att känna smärta.
