En extremsportare i grenen inre sökande
Ingen har valt bort mer än Maria av Bebådelsen
Vi fascineras alltid av det extrema. Den som inte nöjer sig med att springa maraton utan springer 24 mil över en tundra. Den som inte tycker att det räcker att köpa en enslig stuga i ett skogsbryn utan själv bygger en i väglöst land. Eller den som inte bara åker på en veckas tyst retreat utan som på riktigt gör ett val och går i kloster.
Det valet gjorde 19-åriga Marta i slutet av 90-talet. Hon flyttade in bakom murarna på ett karmelitkloster utanför Glumslöv för att efter fem år som novis välja ett liv i lydnad, kyskhet och fattigdom. Maria av Bebådelsen, som hon heter som nunna, kommer aldrig mer att lämna klostret (om inte läkarvård så kräver) och när detta liv är över ska hon vila på kyrkogården i klostrets trädgård. Går det att komma längre bort från dagens senkapitalistiska contentsamhälle?
Under tio år följde filmaren Maud Nycander Marta och hennes familj – föräldrar och åtta syskon – vilket 2007 resulterade i den med rätta prisade dokumentären ”Nunnan”. I morgon har ”Nunnan – 25 år i kloster” biopremiär, där vi möter Marta och stora delar av hennes familj igen.
Eftersom nunnorna i klostret lever så avskilt var det inte självklart att det skulle bli en andra film. När Maud Nycander frågade bad Marta, nu klostrets priorinna, om ett mycket specifikt tecken från Gud, som hon fick – det var okej att släppa in filmteamet i klostret igen. Det betydde in i besöksrummet, där Marta filmades genom det galler som skärmar av nunnorna från deras besökare.
Det är inte så mycket ett problem som ett faktum att man inte kan filma försakelse. Det går inte att få bilder på allt det som Marta valt att avstå i från: kärleksrelationer och barn, yrkesliv, kulturupplevelser och resor; allt det som vi andra menar skänker livet mening. Inte heller den monotoni som präglar livet innanför murarna – enligt Marta själv en av poängerna med klostertillvaron – syns. I stället får vi möta en strålande leende Marta; det är faktiskt slående hur glad och tillfreds hon verkar, denna extremsportare i grenen inre sökande. För alla unga kvinnor där ute, som jagas av stress och livsval samtidigt som de är ständigt uppkopplade till mobilernas skenvärld, kan det här te sig som rena rama rekryteringsfilmen. Låter det inte skönt att bara få vända sig inåt, nyttigt att två gånger fem minuter varje dag rannsaka sitt samvete? Tänk att verkligen få tag i sin egen vilja, bortom alla känslor? Martas egna ord om hur oerhört svårt det är att möta sitt verkliga jag är lätta att bortse ifrån.
Det har förstås gått 25 år även utanför klostret och det är nästan ännu intressantare att se vart livet fört Martas föräldrar och syskon, alla konservativa katoliker. I ett land som Sverige står även deras livsföring ut, då tron är grunden i allt från dagsrutiner till val av partner. Just det senare har till exempel fått Martas lillebror Emmanuel att lämna Sverige för USA, efter att ha träffat rätt på en katolsk dejtingsajt. De ”tror inte på skilsmässa”, vilket förstås gör valet särskilt svårt – samtidigt som det finns en lättnad i att ha gjort det. Då finns det inte längre några alternativ.
Jag tror inte att ”Nunnan – 25 år i kloster” kommer att utlösa en masstillströmning till svenska kloster (om inte annat så sållar fem novis-år agnarna från vetet) eller ens till katolicismen. Men i en tid och ett samhälle där så många upplever sig sitta fast i ekorrhjul och jämförelser, drömmer om att skala ned och leva enklare, och ja en del kanske om ett liv där tron har större plats, så är det en vacker film som påminner om ett hårt faktum: att göra ett val innebär också att välja bort. Och ingen har valt bort mer än Maria av Bebådelsen.