Säkerhetsläget verkar kräva en eunuck
Lättare att hitta än någon med ren internethistorik
Hur finna en nationell säkerhetsrådgivare som går att lita på? Genom otaliga sekler har samma fråga hållit kungar, kejsare och presidenter sömnlösa. Nu är det Ulf Kristerssons tur, så i brist på en nationell historierådgivare ser jag mig kallad att peka på den historisk givna lösningen: anställ en eunuck!
För inte kan det vara en slump att furste efter furste, i riken långt vidare än vårt, alla har valt att anförtro de känsligaste statshemligheterna till eunucker.
Män som varken har testiklar eller könsdrift, inte heller någon avkomma som kan aspirera på tronen. Kastrering kanske också kan lindra något av den tankspriddhet som fått andra säkerhetsrådgivare att glömma topphemliga papper på kursgårdar eller bjuda in journalister i topphemliga chattar.
Säkert är att ingen eunuck skulle posta olämpliga bilder i en sexdejtingapp. Så låt mig helt kort peka på tre historiska förebilder.
Östromerske eunucken Peter fick på 900-talet titeln "stratopedark", som betydde ungefär "nationell säkerhetsrådgivare". Bara så mycket mer seriöst. Dessutom ska Peter ha utmärkt sig som fältherre i strider mot ryssen (ett ord som dåförtiden skulle ha betecknat det hedniska Rus, styrt från Kiev).
Wei Zhongxian (1568–1627) började sin framgångssaga med att spela bort pengar han inte hade. Hans enda utväg blev då att kastrera sig själv, för som eunuck var det lätt att få välbetalt jobb i Kinas motsvarighet till Rosenbad.
Efter att ha betalat av sina spelskulder, gjorde Zhongxian en lysande karriär som nationell säkerhetsrådgivare och blev till slut minst lika mäktig som Kinas kejsare. Han byggde tempel till sin egen ära, tog kontroll över säkerhetspolisen och inledde en brutal utrensning av den konfucianska Donglin-rörelsen, innan han själv blev utrensad.
En tredje inspirationskälla finner vi i det akamidiska Persien på 300-talet före vår tideräkning. Att hålla politiken fri från korrumperande släktband var högsta prioritet för den tidens persiska elit. Så efter att konungarnas konung Artaxerxes III blivit krönt, började han med att avrätta sina egna syskon och rekryterade därefter den garanterat barnlöse eunucken Bagoas som nationell säkerhetsrådgivare (eller som titeln då löd: vesir).
Vi får anta att det var för den nationella säkerhetens skull som Bagoas senare giftmördade kung Artaxerxes och dennes söner, utom den yngsta som Bagoas adopterade och installerade som sin marionettkung.
Förgiftningshistorien fortsatte i några varv till, men vår tids toxikologi erbjuder större precision. Exempelvis "kemisk kastrering", som nu förordas av Ulf Kristerssons eget parti.
I stället för att se åtgärden som ett straff, kanske den borde räknas som en merit, eller bli del av säkerhetsprövningen, vid tillsättning av nationella säkerhetsrådgivare. Det må låta brutalt – men är det så mycket värre än att avkrävas en fullständigt fläckfri internethistorik?
