Självklart ska Tranemo kommun ha en hovpoet
Den statligt avlönade lyrikern har gjort avtryck redan efter första veckan
Tranemo har anställt en statligt finansierad kommunpoet.
Under ett år ska den fram till nyss okände Jimmy Alm producera en dikt i veckan om den fram till nyss okända kommunens verksamheter.
Att projektet kostar 894 000 kronor har, tillsammans med ett utnött förakt för vernissagevrål, fått den höger som tjänar pengar på att skrika högt i vadderade rum – Twittertrådar alltså – att, well, skrika högt i vadderade rum. ”När ska politikerna strunta i tramset?”, undrar till exempel Carolin Dahlman, ställföreträdande galaxhjärna på Bulletin.
Månne har tjoflöjthögern förträngt Wall Street Nacka, muralmåningsfestivalen som Nacka kommuns borgerliga styre arrangerade 2019 för att uppfostra invånarna i laglydig trivselkultur.
Eller, för den delen, Nya Karolinskas managementkonsulter för en miljard.
”Är det verkligen det en kommun ska satsa nästan en miljon kronor på?” muttrar även den här tidningens Lena Mellin. Min uppfattning är klar. Svaret på frågan är ja.
Tranemo har tidigare mest uppmärksammats för attacker på HBTQ-personer under Tranemo Pride – 2019 hängdes en svart docka med regnbågsflagga i ett träd. Jimmy Alms framfart i pressen under de senaste dagarna innebär onekligen en medial förbättring.
Naturligtvis ska Tranemo ha en hovpoet! Jag ser framför mig lättfattliga versioner av den franskamerikanske författaren Leslie Kaplans rapporter från Frankrikes fabriker, förlagda till västgötska industrigolv. I denna brytpunkt, när vi äntligen är på väg att aktersegla det kulturföraktande tiotalet och dess biradoftande borgerlighet, är det dessutom naturligt att staten – som för ett decennium sedan avskaffade inkomstgarantin för konstnärer – åter hostar upp.
Varje kommun med självaktning bör ha minst en anställd lyriker. Att Stockholms stad, vars politiska avlöningslista mest liknar en arbetsmarknadsmässig åtgärd, håller fast vid sitt populistiska trafikborgarråd istället för att stödja Tone Schunnessons nikotinintag eller Elis Burraus vinpavor är en felprioritering. Snart har vi förhoppningsvis också statligt anställda kritiker som bestämmer vilken kultur medborgarna ska ta del av.
”När en kommunal investering slår fel blir vi arga. Men vem är kommunen som inte sköter sig och inte tar sitt ansvar? Vad skulle hända med ett samhälle om svaret på den frågan är att det är vi tillsammans som är kommunen?”, grunnar Jimmy Alm på Tranemos sajt.
Frågorna som väcks är existensiella: Är Tranemo en plats eller är det ett tillstånd? Kanske bär vi alla på vårt inre Tranemo? Inte ett dåligt betyg till kommunpoetens första vecka.
