Den iranska regimen hotar på flera fronter
Fällande dom i Hamid Noury-rättegången kan leda till våld i Sverige
Lek med tanken att du sitter på en restaurang i Kungsträdgården och avrundar en härlig sommar i goda vänners sällskap. Föreställ dig att två personer dyker upp med automatvapen täckta med tyg och skjuter vilt. Skott avsedda för tre kurdiranska politiker och en tolk. Skott viner förbi ditt sällskap, träffar och dödar kurdiranierna. Mord utförda av iranska regimen. Föreställ dig att deras middagssällskap skulle ha varit tre europeiska toppolitiker. Politiker som i sista sekund varit tvungna att ställa in för att återvända till en krissituation i hemlandet.
Nu till knorren. Detta har hänt, men inte i Stockholm, utan i Berlin 17 september 1992. De som mördades i attacken var Sadegh Sharafkandi, Fattah Abdoli, Homayoun Ardalan, framträdande medlemmar i Kurdistans demokratiska parti i Iran, och översättaren Nouri Dehkordi. Och de tre europeiska toppolitikerna som skulle deltagit vid middagen var den tidigare statsministern och dåvarande socialdemokratiska partiledaren Ingvar Carlsson, partisekreteraren Mona Sahlin och kabinettssekreteraren Pierre Schori.
Men som historien förtäljer, kom aldrig svenskarna till middagen. Anledningen till att de ställde in var ett telefonsamtal från dåvarande statsminister Carl Bildt. Bildt krävde att de omedelbart skulle ta sig hem på grund av den akuta ekonomiska krisen i Sverige. Varför berättar jag detta? För att säga att de terrormord som plågade 1990-talets Europa, återigen kan bli verklighet i Sverige. Jag ska berätta varför.
Förra sommaren åtalades den 60-åriga Hamid Noury vid Stockholms tingsrätt för grovt folkrättsbrott misstänkt för att ha haft en aktiv roll i avrättandet av tusentals politiska fångar i Teheran 1988. Detta har kommit att bli en av de internationellt mest uppmärksammade svenska rättsprocesserna. Fallet Noury kan bli historiskt då ingen formell rättsinstans tidigare dömt någon för delaktighet i avrättningarna.
Utanför tingsrätten har etablerade iranska grupper dagligen manifesterat och åsikter om rättegångens validitet och målsägandes syften gått isär. Samma diskussioner och motsättningar går igen från tiden innan, under och efter den iranska revolutionen 1979. Samma oenighet som ledde till det politiska haveri som resulterade i att landet fick en teokratisk diktator på halsen.
Den 14 juli meddelas dom i Noury-rättegången. Åklagaren har yrkat livstid för Nourys roll i massmorden 1988. Mord som ärrat många familjer. Familjer som tappat generationer av minnen, skratt, kärlek. Som lämnat familjer med längtan, förtvivlan och sorg som tiden inte kunnat läka.
Att den långa rättsprocessen närmar sig ett avgörande har uppenbarligen skapat stora spänningar mellan Iran och Sverige. Iranska regimen har visat missnöje genom att kalla den svenska ambassadören till iranska utrikesdepartementet. De ska ha anklagat Sverige för en komplott och krävt att Noury omedelbart sätts på fri fot då de menar att juridisk grund saknas. De svenska åklagarna anklagas för att ha kommit med ”grundlösa och fabricerade” anklagelser mot Noury. Grundlösa och fabricerade anklagelser trots att cirka 70 målsäganden och vittnen från hela världen hörts och nästan samtliga målsäganden pekat ut den åtalade.
Iran kräver nu att Sverige släpper Noury och att den svenska regeringen tillhåller Stockholms tingsrätt att avsluta vad de betecknar som en ”politisk föreställning”. Dagarna efter mötet i Teheran har en initierad källa till Aftonbladet meddelat att iranska regimen har för avsikt att gripa utländska medborgare som befinner sig i Iran. Svenska UD har i sin tur ändrat säkerhetsbedömningen och avrått från alla icke nödvändiga resor till Iran då utländska resenärer riskerar att gripas och åtalas slumpmässigt. Iran har svarat med att gripa en semestrande 30-åring hemmahörande i Sverige.
Den 4 maj meddelar den iranska nyhetsbyrån Isna att den svensk-iranske KI-forskaren Ahmadreza Djalali, som 2016 godtyckligt fängslats och dömts för spioneri i Iran, kommer att avrättas senast 21 maj. Människorättsgrupper har i bland annat The New York Times kallat det för ett mönster av gisslandiplomati, där utländska medborgare och de med dubbla medborgarskap hålls fängslade för fabricerade anklagelser om spionage. De utnyttjas sedan som mänskliga spelbrickor för att frigöra frysta medel eller bytas ut mot fängslade iranska medborgare utanför Iran. Medborgare utsända av den iranska regimen för att utföra terrorhandlingar.
Något säger mig att varje ”svensk konfrontation” med Iran på svensk mark riskerar att leda till att Irans terroraktiviteter i Sverige accelererar
Som människorättsgrupperna hävdar är det tydligt att avrättningsdatumet för den sedan sex år fängslade Djalali är den iranska regeringens protest mot den svenska Noury-rättegången. Vissa menar att det är upplagt för ett fångutbyte mellan Iran och Sverige vilket iranska regimen bestämt förnekar.
Amnesty arbetar intensivt för frisläppandet av Djalali samtidigt som Sveriges utrikesminister Ann Linde twittrar att hon till iranska företrädare framfört kravet om hans frigivning. Hur den oskyldiga KI-forskarens öde blir får vi veta i slutet av maj – en förhoppning är att han ses som en alltför värdefull tillgång i de geopolitiska intriger som den iranska regimen driver för att avrättas. Medan Iran, enligt SÄPO, kvarstår som ett av Sveriges största säkerhetshot. Ett hot som intensifierats med spionage och planer på att mörda oliktänkande i Sverige och andra europeiska länder.
Dessa planer har på senare tid varit nära att realiseras. År 2018 dömdes exempelvis den iranske diplomaten Assadollah Assadi av belgisk domstol till 20 års fängelse för terrorbrott, för sin delaktighet i planeringen av mord på exiliranier vid ett politiskt stormöte i Paris. Ett annat exempel var förra årets häktning av ett iranskt par i Sverige som planlagt mord på svensk-iranska dissidenter på svensk mark. Bristande bevisning resulterade i att paret släpptes och utvisades till Iran då de ansågs vara ett hot mot svenska medborgare.
Hur den iranska regimen kommer att reagera på en eventuell livstidsdom mot Noury är svårt att förutse. Något säger mig att varje ”svensk konfrontation” med Iran på svensk mark riskerar att leda till att Irans terroraktiviteter i Sverige accelererar. Att det inte är omöjligt att vi får se dödsskjutningar av samma slag som i Berlin 1992. Om det sker måste skjutningar och terror mot våra kroppar få rättsliga konsekvenser.
Den svenska regeringen får aldrig böja sig för den iranska statsterrorismen av rädsla för repressalier i form av terrorhandlingar på svensk mark, eller för den delen uteblivna handelsavtal.
Babak Behdjou är jurist och skribent. Bylinefoto: Anton Enerlöv
