Kanske var Sopranos ändå bättre än din bok
Litteratur lär aldrig ge Kristoffer Viita en Scarface-tillvaro
Man kan börja med att avfärda en del lögner eller, med en mer välvillig tolkning, missförstånd. Nej, Kristofer Viitas ”Demon Time” blev inte hyllad av ett större förlag än det som till slut gav ut det, Volante.
I så fall hade den också blivit utgiven av det förlaget. Det finns sådant som heter uppmuntrande refuseringar eller lektörsläsningar. Sådana kan vara nog så glädjande att få, det kan även jag vittna om, men om ett förlag älskar en bok så ger de ut den. Vilket leder in på nästa missförstånd: Det finns inget förlag med någon som helst självrespekt intakt som skulle refusera ett manus för att huvudpersonen inte uttryckte tillräcklig skuld över sina moraliskt bankrutta handlingar.
Att svenska förlag skulle vara så pass ängsliga är en myt som börjat få fäste och som är riskabel att etablera. Låt mig därför översätta förlagsspråket för Viita: att manuset ansågs vara ”för mycket som en film” betyder att det är för mycket som en dålig film.
Det krävs en särskild sorts mod / dumdristighet för att skylla bristen på sin boks framgång på Trump och världsläget i övrigt. I grund och botten är det som att Viita ber om att få den sortens reaktioner som jag nu uttrycker, och det är en egenskap jag egentligen vill applådera. Det är många som påstår att de blottar sina brister, men nästan ingen som verkligen gör det. Men det blir skrattretande att läsa om en bok som enligt Viitas egen utsago ”fick mycket uppmärksamhet”, bara att den inte lett till ”pengar och kvinnor”. Det är med andra ord ett relativt lyckat boksläpp. Att tillvaron därefter inte levde upp till någon Scarface-tillvaro är varken kvinnornas eller bokbranschens fel. Det är bara så det ser ut.
Jag kan lova redan nu – även om Viitas nästa bok leder till Augustpris och ett formidabelt segertåg så kommer tomheten fortfarande finnas där, och du kommer fortfarande vara missförstådd.
Viita frågar sig om en karaktär som Tony Soprano hade tillåtits inom litteraturvärlden i dag. Det är en fråga så dum att jag besvarar den så kort som möjligt. Ja, det hade han. Men mycket pekar på att ”Demon Time” inte är en lika bra bok som Sopranos är tv-serie.
Tony Soprano hade heller aldrig använt den mest slitna klichén som finns i dessa sammanhang – citatet från Lena Dunham i Girls, om att vara en röst i en generation. Ett sådant grepp borde räcka i sig självt för att misstänka att det kan finnas fler förklaringar än manshat till att boken inte blev mer hyllad.
