”Rasifiera” – verbet som raserar rasismen

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2014-03-19

Öppnar för missförstånd om det inte förklaras

REPLIK Sedan några år tillbaka har begreppet ”ras” importerats från USA och börjat användas i svensk kulturdebatt, inte minst i antirasistiska och postkoloniala sammanhang.

Det är olyckligt.

Inte bara för att ordet har en delvis annan innebörd på svenska än på engelska, utan framför allt för att själva användandet av ord som ras och etnicitet tenderar att befästa idéer om att sådant verkligen finns.

På så vis riskerar den antirasistiska kritiken att reproducera de föreställningar som den utger sig för att bekämpa.

Därför behövs det nya ordet ”rasifiera”, ett verb som påminner om att ras inte i första hand är något som finns, utan något som görs. Jag tycker att Jack Hildén gör det lätt för sig när han avfärdar begreppet som en medial dagslända som används för att ”visa att man är med i matchen”.

Visst stämmer det att ordet nästan aldrig definieras eller förklaras. Det är synd, för det öppnar upp för den typ av missförstånd som Hildén gör sig skyldig till när han skriver att rasifiering i stort sett bara innebär att ”vithet är normen” och att ”det är något alla får förhålla sig till”.

Som jag ser det innebär begreppet rasifiering något mycket viktigare, nämligen att ras är en tillhörighet som människor tilldelas genom språkliga, politiska och kulturella praktiker.

Om rasisternas mål är att naturalisera dessa praktiker är antirasisternas uppgift att skärskåda och i slutändan avskaffa dem.

Daniel Strand