Epsteins mäktiga vänner visste exakt vem han var
Offren sågs helt enkelt som värdelösa
Dagen innan pedofilen Jeffrey Epstein anhölls 2019 mejlade han med en av världens mest inflytelserika män. Larry Summers är nationalekonom, före detta finansminister under Bill Clinton och tidigare ordförande för Harvarduniversitetet, en post han fick sparken från för att han sagt att kvinnors hjärnor inte passar för naturvetenskap och matematik.
Det Epstein och Summers mejlade om var tjejer. Summers ville ligga med en mycket yngre kvinnlig ekonom som han var mentor för. Epstein gav goda råd, bland annat att Summers borde utnyttja sin position för att få kvinnan att ge efter.
Det är något så groteskt med hela den här Epstein-historien och det värsta är att offren, barnen och kvinnorna som utsatts för dessa övergrepp, nästan helt försvinner. Men det är också något annat som framträder. Den yttersta maktens banala ondska, kanske man kan kalla det.
När de båda männen mejlade med varandra var det 11 år sedan Epstein dömts för att ha köpt sex av ett 14-årigt barn. Hans livsstil var väl känd, alla visste vem han var.
För hans vänner spelade det ingen roll. I stället var iskylan och omoralen en del av dragningskraften.
En av dessa vänner var Larry Summers, en annan den svenska affärskvinnan och nätverksproffset Barbro Ehnbom. Också hon fortsatte umgås med Epstein efter domen. 2019 mejlade hon och tackade för Epsteins bidrag till BBB, ”Barbros best and brightest”, hennes nätverk för kvinnor i näringslivet.
Som Dagens ETC rapporterat låg Epstein-pengar bakom det pris för unga kvinnliga ekonomer som Ehnbom år 2001 instiftade på Handelshögskolan i Stockholm, den skola där den svenska ekonomiska eliten skolas och fostras. Flera av dessa unga kvinnor flögs sedan till olika träffar och möten med Epstein, och några av dem har enligt Dagens ETC anonymt vittnat om obehagliga incidenter.
Min poäng är att det är viktigt att förstå vidden av arrogansen och den uppblåsta självbilden i de här miljöerna
Jag minns själv det där priset, för jag tog examen från Handelshögskolan samma år som det delades ut första gången. I dag när jag läser om hur det användes av Barbro Ehnbom för att skaffa sig inflytande och av Epstein för att få omge sig med de unga kvinnorna känner jag ett starkt obehag.
När jag kom till Handels i mitten av 90-talet var det en plats som var obesvärat, omedvetet misogyn. Det handlade om antal, av studenterna var bara knappt en fjärdedel tjejer. Men på ett djupare plan handlade det om en maktordning mellan könen, om vem som ansågs passa i rollen som beslutsfattare.
I boken ”179 år av ensamhet” som kom 2016 skrev tio kvinnliga forskare om sina erfarenheter av Handelshögskolan. Skribenterna skiljer sig åt i ålder, bakgrund och forskningsfält men bilden som framträder är entydig. På Handelshögskolan är kvinnor det absoluta undantaget. Författarna beskriver en verklighet där forskartjänster definieras om när kvinnor söker dem, där äldre män speglar sig i yngre och ser till att de tar sig fram, där kläder och utseende ständigt kommenteras. Där män tycker att det är en rolig idé att mingla nakna på ett cocktailparty med kollegor.
Runt kvinnorna uppstod ett ensamhetens och tystnadens fält som inte gick att ta sig igenom. Spelet är riggat, det går inte att vinna. Eftersom detta inte är en meritokrati utan ett manligt klansamhälle.
Min poäng är att det är viktigt att förstå vidden av arrogansen och den uppblåsta självbilden i de här miljöerna, och övertygelsen om rätten till de egna privilegierna. Och att det i sin tur förklarar varför alla de här människorna fortsatte umgås med Epstein. Hans offer hade helt enkelt inget värde.
Larry Summers var – vilket jag skrivit om i min bok ”Förbannelsen” – med och byggde den globala världsordningen med avreglerade finansmarknader och hyperglobalisering, de strukturer som i sin tur skapat grogrunden för dagens auktoritära revolt. Han var del av en liten grupp makthavare som inte såg vad konsekvenserna kunde bli, eftersom andra människors lidande eller livsvillkor inte riktigt existerade för dem.
Det hela hänger ihop.
Vad är makt? Var finns den? Varför är den så förförisk?
Jeffrey Epstein-fallet är speciellt eftersom det är så extremt. Lyxen är så utstuderad, övergreppen så groteska, offren så fruktansvärt många och utsatta. Känslokylan och avhumaniseringen så total.
Men runtom Epstein fanns – och finns – en hel värld som överlappade med och var nästan likadan som hans. Där republikaner och demokrater rörde sig i samma miljöer, där den gemensamma nämnaren var pengar och status, och där avhumaniseringen av kvinnor inte var ett olycksfall i arbetet utan uttryck för en människosyn.
I åratal har det spekulerats om pedofilringar och dolda handslag i maktens korridorer i USA, om förövare som håller varandra om ryggen och där de svaga offras.
Det som framgår av Epstein-affären är en mycket enkel men fruktansvärd slutsats. Nämligen att mycket av detta helt enkelt visade sig vara sant.
Café Bambino: Epstein var en iPadbaby med Sverigekopplingar
