Lyckat när SVT synar lyxväskan i sömmarna
Nya ”Modeinferno” behövs i vår ultrakonsumistiska samtid
”Modeinferno” i SVT handlar inte, som man kan tro, främst om stil och couture.
Det sörjer vi som kombinerar ett stort intresse för mode med extremt begränsade kunskaper på samma område.
Men Emily Dahls program är något annat, mer ett slags Plus-möter-Antikrundan i en ultrakonsumistisk senkapitalistisk samtid.
Här finns en del generande grunda grepp: Ett minisvep om tiktoktrenden ”richtok”, om man nu kan kalla en regisserad inblick i en extremt liten klick rikas fejktillvaro för en trend.
Här finns ett torftigt hembesök hos Olivia Halle, en dagens outfit-influencer som gör mycket reklam för nätshopping – och samarbeten med skomärken som är allt annat än ”high fashion”. Hon visar några plagg ur sin garderob, tipsar tittarna om att ”köpa second hand” och tjänar nog mest som exempel på hur public service vill nå kidsen.
(Tji fick SVT, här kommer i stället jag och muttrar som en annan Croneman-epigon.)
Bättre blir det när ”Modeinferno” närmar sig konsumentskydd och arbetsvillkor. När de förklarar hur man skiljer skickligt maskerade men likväl förfalskade väskor från äkta svindyr lyxvara. Och när de tar upp det senaste årets, bland alla modeintresserade redan så omdiskuterade, avslöjanden som visar hur märken som Dior och Loro Piana tillverkar sina kläder i ett slags sweatshops. Underbetald arbetskraft flygs in till kassa jobb i fabriker i Italien – bara för att bolagen ska kunna skriva ”Made in Italy” på lappen.
Här borde programmet också tagit upp att kvaliteten objektivt blir sämre och sämre. Plagg som kostar 9 000 spänn men faller sönder på några veckor har bland andra Philip Warkander skrivit om i Expressen.
De fördjupar sig inte heller i de närmast parodiska prisökningar flera av världens mest kända modemärken har gjort under det senaste året. Bland andra Dior – ni minns dem från stycket om usla arbetsvillkor ovan – sticker ut. Exempelvis kostar ett par jeans i dag 25 000 och en enkel svart bomullstopp 10 500 kronor. Med nye kreative chefen Jonathan Anderson på plats väntas ytterligare prisökningar. Detta samtidigt som allt fler märken fått samma ägare, vilket i sig gör dem mindre exklusiva.
”Modeinferno” är som helhet ändå intressant. Första avsnittet (av åtta) visar att det finns behov av ett public service-program som tar ner modeeskapismen och stilfantasierna på jorden, in i labbet och under lupp.
Café Bambino: Hur tappade vänstern frågan om frihet? Med Lea Ypi
Konstpodd: I själva verket
