Svårt att hitta det bultande sexiga
Kristoffer Bergström går på jakt efter porrpoddar
Le Coucher de la Mariée (Brudens natt) handlar om en kvinna som tar av brudklänningen medan hennes make avmätt läser tidningen. Porrfilmen är inspelad 1896 i Frankrike och lika upphetsande som en djärv hällristning.
Ett sekel senare finns porr i tidningar och böcker, på kortlekar och koppar, på sajter och sociala medier. Ändå har jag aldrig halkat över en porrpodd. Finns de ens? Osäker på dess existens gör jag något min yrkesbeskrivning aldrig förut sträckt sig till.
Jag klär mig i luftiga kläder, trålar podcasthavet efter erotik, sätter mig, klickar, lyssnar, kisar och väntar på eventuellt pirr.
Alla våra ligg och Guys we f****d handlar om programledarnas sexpartners. Porn Director Podcast intervjuar skådespelare och regissörer, Competitive erotic fan fiction låter komiker skriva kändishistorier medan My dad wrote a porno högläser en bok om en frivol kastrullförsäljare.
Alla har sina poänger, de är informativa eller roliga, men ingen ämnar kåta upp lyssnaren.
Jag känner mig lite fånig där i soffan. Här har jag, en 33-årig man som slutade titta på porr för ett decennium sedan, klätt mig ändamålsenligt – luftigt – och ansträngt mig, och så bjuds på sin höjd ett par metasamtal om porr. Vem riktar de sig till? Vem ser en porrfilm, gör sin grej, stänger av och tänker ”nämen, man kanske skulle höra 90 minuters frågestund med regissören nu”?
Nåväl.
Långt ner på listan hittar jag Rose Caraway som poddar under aliaset The Sexy Librarian. Äntligen händer något. Hennes Kiss me quick’s erotica är grov, kittlande och lekfull. Avsnitten är mellan elva minuter och två timmar beroende på vad scenen kräver. Det är inte teater utan inlevelsefullt berättade noveller om oväntade möten i möbelaffärer, telefonkiosker och buskage.
Rose Caraway är i svag konkurrens härskare i porrpoddarnas rike. Hennes inläsningar gör mig sällskap en stund i soffan, det är inte frustande och bultande sexigt, men kvaliteten är hög och de 70 episoderna bevisar att genren är levande.
Fast Louise Willy, huvudrollsinnehavare i stumfilmsvåfflan Brudens natt, hade nog tyckt att den var en aning pladdrig.
PS. Nästa vecka går Sandra Wejbro på patrull. DS.
